Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan med hastigt tempo:
»Å Duldin å Duldin, å Duldin å Duldin.»
Välbekanta äro allmogens tydningar av matklockornas
kallande ljud; från alla våra landskap finnas de i talrika
variationer. De uttrycka ju till största delen ganska anspråkslösa
förväntningar om beskaffenheten av den mat, som skall
bestås; att det är »blå välling och sur sill», man väntar sig,
är ju något så pass genomgående, att matklockan oftast
fått namnet »vällingklockan». Men det kan ha sitt intresse
att se, hur temat varierats i olika bygder, och vi upptaga
därför några provbitar ur det rika förrådet.
Från Uppland:
»Ärtvälling,
sur strömming,
bäljhundar,
slink in!»
Från Blekinge, där timmermännen ha öknamnet
»bek- (d. v. s. beck-) änglar»:
»Blå välling,
sur sill,
bekängel,
gå in!»
En annan, men ovanligt kortfattad text från
Blekinge är också ohövlig mot folk av det nämnda yrket:
»Timmerman,
klumpa fram!»
Helt kort och av ovanligare innehåll är följande
version från Uppland:
»Rättare, ring!
Torpare, spring!»
Men med undantag av de bägge här senast anförda
förete alla de texter, jag påträffat, »välling» och oftast även
»sill» eller »strömming»; längden växlar rätt mycket; man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
