Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIANERNA OCII DERAS TRADITIONER.
91
hyllas ännu idag af inånga personer, som stå på höjden af vår
tids bildning. Om detta äfven icke precis bevisar, att en sådan
åskådning är den rätta, gäller det dock minst lika mycket som
alla gensägelser af våra materialister, dessa — såsom en
framstående svensk-amerikansk skald och tidningsman, Jakob
Bonggren, kallat detn — "inskränkta, tanketomma, ideefattiga, men
med inlärda utanlexor proppfylda pösmunkar." Att de anse
åsigten om lifvets allestädes närvaro som en gammal vidskepelse,
är icke mycket att fästa afseende vid, menar den citerade
författaren, enär "dylikt folk fäller samma omdöme om religionen
och sedeläran."
Säkert är, att det i Oregons och Washingtons natur finnes
så mycket skönt och storartadt, och att med så många platser
äro gamla minnen och berättelser förknippade, att kunde vi blott
se landet med samma ögon, som indianerna se det, i ljuset af
märkvärdiga tilldragelser, berättade från far till son sedan
urminnes tider, skulle dessa nejder förefalla oss — säger dr.
Kuy-kendall — "ej blott som ett hem, utan som ett förtrolladt land,
ett andars och geniers tillhåll. Berg och floder, sjöar, klippor
och dalar skulle te sig för våra blickar som ett hemvist för elfvor,
ett underverkens område, en tummelplats för gudar och ett fält
för märkvärdiga bedrifter i den gråa, dimmiga forntiden. Hvarje
naturskön fläck skulle stråla i ett trolskt skimmer, som komme
att stegra vårt intresse och vår kärlek för detta härliga land."
Inför ånghästens tjut och sågverkens och fabrikernas
slammer försvinner emellertid indianen med sin romantik liksom en
dimma, och innan man vet ordet af, skola de röda männen med
sina legender och traditioner vara liksom bortblåsta från jorden.
Då, när det är för sent, skall man kanske börja intressera sig för
dem och gräma sig öfver, att man icke, medan tid var, studerade
deras oskrifna sagohäfder och lärde bättre känna ett folk, som
dock i otaliga åldrar sträfvat, lidit, älskat, hatat och kämpat
liksom vi, för att omsider gå under och begrafvas i glömska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
