Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
OREGON OCH WASHINGTON’.
forsar, der strömmen gjorde åtminstone 12 knops fart i timmen;
och på sina ställen sköt båten fram mellan i floden utskjutande
klippor, strykande förbi dem på mindre än 6 tnins afstånd och
med en pils snabbhet. Men indianerna bevisade sig vara i sitt
rätta element genom den förvånansvärda skicklighet, hvarmed
de styrde båten genom de farliga och talrika forsarne." De två
missionärerna predikade för de indianer de påträffade, med
bistånd af indianskan såsom tolk. Yid kusten bodde ett par
hundra indianer, och när de hvita skickade bud till dem, infunno
sig tre höfdingar och 55 andra indianer. De slogo sig ned i en
halfcirkel framför missionärernas tält och förklarade sig genom
tolken "färdiga att lyssna till hvad de hvita hade att säga." Mr
Lee förklarade dä för dem ändamålet med missionärernas
dit-komst; hvarifrån de kommit; huru lång tid det tagit dem att
tillryggalägga vägen från sitt fädernesland; sade, att de hade
måno-a vänner, som önskat få behålla dem hos sig:; att de känt
n _ ej
en inre maning att lemna sina vänner och predika evangelium
för indianerna; att de varit utsatta för tusen faror, men genom
"de;i store höfdingen deruppe" bevarats och förts oskadade midt
in bland indianerna," o. s. v. Efter några ögonblicks
rådplägning, trädde höfdingarne fram till Lee och höllo hvar sitt tal,
lydande ungefär så här: "Store höfding! Vi äro mycket
belåtna med vårt land. Vi älska denna verlden. Vi önska att
lefva länge. Vi önska mycket att få lefva, tills vi bli gamla.
Vi ha visserligen dödat många menniskor, men vi ha aldrig
dödat andra än elaka menniskor. Man liar ljugit på oss. Man
bar kallat oss ett dåligt folk, och vi äro glada, att- ni kommit
att se oss med edra egna ögon. Vi ha sett några hvita
menniskor förut, men de kommo för att taga våra bäfrar. Ingen
har någonsin kommit tör att undervisa oss. Vi äro glada att
se eder. Vi vilja lära. Vi önska lägga bort, våra dåliga vanor
och bli goda." Indianerna talade med hög röst och gjorde
våldsamma gester, emellanåt resande sig upp på tårna, med
armarne sträckta upp i höjden, och derpå kastande sig framåt,
tills ansigtena nästan rörde vid marken. Sedan de satt sig igen,
sjöng Hines en missionssång, och derefter bådo missionärerna,
medan alla indianerna lågo på knä omkring dem. Sedan följde
predikan, som åhördes ined spänd uppmärksamhet.
Höfdingarne uttryckte sin belåtenhet med hvad de hört, och sent på
qvällen kommo de alla tillbaka för att än en gång få höra
missionärerna, såsom de uttryckte sig, "tala till Gud". De
upptände eld, och efter gudstjensten gingo de sina färde. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
