Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brud för Gud och människor, och han skulle
älska och ära henne — älska och ära henne...
Han strök mekaniskt med handen öfver
hennes hjässa, och när sången tystnade, hviskade
han i hennes öra:
»Brudesängen är redd, Sophie — ändtligen
redd för oss!»
Hon såg hastigt upp i hans ansikte och med
flickaktig liflighet slog hon så båda armarna
om hans hals och kysste hans kalla, tunna
läppar med samma glöd som den, hvarmed
hon tillförne besvarat hans kyssar. —
Fru Anna Bille väntade i kammarens
bakgrund, tills brud och brudgum gått till hvila.
Hon var tankfullare än någonsin. Hur månde
väl detta sluta, undrade hon. Intet godt
varsel hade föregått bröllopet, inga dånande skott
hade skrämt bort de onda väsen, som alltid
lura på människorna, ingen brudsven stängde
dörren i lås, allt var upp- och nervändt.
Henne veterligen hade ej ens brudgummen
fått en skjorta af sin brud, och hade han det,
så var den visserligen icke sömmad af henne
själf, och hvad båtade då denna skänk. Det
var brudens tankar, medan hon sömmade den,
som bådade lycka för framtiden.
Töfvande gick hon slutligen fram för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
