Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosa sammansmält, och de lätta fjädermolnen
speglade sig i slottsgrafven, som imma på en
blank sköld.
Erik Lange kände sig så ljufligt fjärran från
världen; hans sinne var lugnt, och hans
tankar hade förnöjelse af friden. Han gick där
med steg, hvilka togos utan brådska, utan
ångestens hetsning eller i äflan att snarliga
nå målet.
Sophie drömde med hufvudet mot hans
skuldra. ..
Hon var den aktade och ärade slottsfrun,
som gick här vid sin makes sida, Titan och
Urania, ett åldrande par, som hade rätt att
lefva på rika minnen.
Det var år och dag sedan hon kännt det
så godt, och hennes tonfall blefvo glädtiga,
hennes rörelser lifliga, smidigt behagfulla.
Det var klang i hennes stämma och glans i
de varma ögonen. Så vacker hade hon icke
synts Erik på långliga tider.
Vid en vackert blommande Daphne
stannade han plötsligt, tog med sina händer
varsamt om Sophies smala kinder och höjde
hennes ansikte tätt intill sitt.
»Min älskade Urania», sade han ömt och
kysste henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
