Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afhålla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aff egna gåffuor. P. Erici 1:78 b. Kyrkiotienarenas förachtelse ... och theras för stora
affhåld. 4:20 a. Thet behöffuer ingen fruchta, at honom genom ödmiukt til hans ähro, wyrdning och affhåld någhot minskas. 5:230 a. Hwar är nu titt prål oc werlzligit affhåld? Balck Krist. ridd. C 3a. Gunst och afhåll ibland folck. Columbus Poet. skr. P 3 a. blifvandes thär efter hos honom en lång tid, uti stor ynnest och afhåld. Peringskiöld Heimskr. 1:646.
Afhålla, tr. 1. Hålla i anseende, akta,
skatta. The affgudhamakare äro allesammans fåfengelighe, och ther the mykit afthålla (neml.
afgudarne) är intet nyttigt. Es. 44: 9. en
klook man warder affhållen när Förstar. Syr. 20:29. Ingen Prophete är affhållen j sitt fädhernesland. Luc. 4:24. en Lagkloker, then jbland alt folcket mykit affhållen war. Ap. gern. 5:34. icke bleffüo the
(ridderskapet) så achtadhe och affholdne, som the hade förmoodhat. O. Petri Kr. 296. ther han
worde ärat och prijsat, fructat och affhallen. Ed. A 2a. må then sådant (de påfviska ceremonierna) gilla och mykit afthålla, som ther til haffuer lust och icke better weet, Men en rett Christen kan platt intet hålla ther aff. L. Petri 3 Post. 5 b. man then ena affhåller och then andra förachtar. P. Erici 4:59 b. Titt goda ryckte skall tu aff holla Mera en godz och ägor alla. J. Erici ABC. Där voro
många Gudar, doch var Balldur mäst afhållen och dyrkad. Björner Kämp. Frith. 1. — 2. Hålla af, älska. then gudh affhåller och och elskar. O. Petri 1 Post. 112 a.
Afhållare, m. Berömmare. rosare och affhållare. P. Erici 2:50 b.
Afhäfva, tr. Aflyfta, undanrödja. [T. abheben.] Kongl. May:tt ville gerna afhäfva thet besväret som Ridderskapet och Adelen hafva. Stjernman Riksd. 2:1174 (1650).
Afhändes, adv. Eg. ur, undan händerna; bort, undan. [Isl. afhendis.] the (till krigstjenst utskrifne lösdrifvarne) sigh afhendes begifva, så at höfvitzmannen icke kan hafva acht på them. Gust. Adolf Skr. 39.
Afhändig, adj. [Mnt afhendich; T. abhändig.] Göraa., afhända. om the kunne göre wore fiender någet aff breck, eller göre them affhendige skiip eller godz. Gust. 1 reg. 9:129. the Lubske ... läggie seg all fliit och win om att göra oss thenn flotta affhendig. 10: 286. then Muschowitersche arffiende sig tilfälle tagandes worde, therisame (fästningen) ... att anfächte och Eders Konn: M:tt
... affhänndigh giöre. HSH 36:163 (1578). — Varda, blifva a., afhändas. bestemplade
... at slotthet mötte ko: ma:t tiill Swerge affhendwcht vardha j her Söuerins norbis hender. Gust. 1 reg. 3:204. wij och giorde wor ytterste flijtt... på thet same Landzender icke skulle bliffue E: K: affhendige. 11:23.
Afhändiga, tr. Afhända. [T. abhändigen.] Bör ingen ... sigh sielff sitt lijff
affhändiga. Sparman Sund. sp. A 6 a.
Afhänga, intr. Bero på, åligga. [T. abhängen.] kyrkesaker och dem som eder (presteståndet) afhänge. Stjernman Riksd. 1:764 (1624).
Afjaga, tr. 1. Bortjaga. han ville
oförtöfvat komma til at affjaga the Svenska. Girs Gust. 1 kr. 147. — 2. Genom jagande,
förföljande afhända. [T. abjagen.] Krigsöfversten ... fölgt de andra på flyckten ... afjagat
dem deras fältstycker samt al deras tråss. Girs Joh. 3 kr. 40.
Afjemna, tr. Jemna, göra slätt. Uppå Valmars öön skal... en lustgård förfärdigas, låtandes afjämna, förhöija och mura emot jorden der som afsatzer komma. Stjernman Com. 2:881 (1658). hugga advenuer igenom skogen ... de samma afjämbna och med trään
besättia. Ders.
Afkallna, intr. Kallna, blifva afkyld. vårt blod i våre leder Afkåldnad’ som en ijs. Stjernhjelm Jubelsång.
Afkasta, tr. Kasta omkull. alle konung Philippi pelare och bälätten ... skulle affkastas och aldeeles förstöras. Schroderus Liv. 420.
Afkippa, tr. (se Kippa.) Afrycka,
frånrycka, fråntaga. wij haffua ... flyith them ighen huad them aaff fienderne affkipt war och ytthermera formodendis war ath affkippas schulle. Gust. 1 reg. 2:95.
Afklappa, tr. och intr. 1. Klappa upp,
piska upp. [T. abklopfen.] om the thet (att
göra utfall ur staden) någhen gång vågade, så blefvo the väldigt affklappade. Schroderus Liv. 311. the hadhe en uthaff hans gester afrklappat. Ders. 725. han klappade honom så ther aff, att han som nogast medh någhra personer undkom. Petrejus Beskr. 2:260. när en husbonde icke esomofftast slåår
och aftklappar sin dreng medh en godh knippel, hafver han intet gagn af honom. Ders. 5:ll. — 2. Aftrumma? klämta? skall och ingen ... låta sig finna på våre huus (fästningar) sedan afklappat är och nattvachten satt. Schmedeman 101 (1590).
Afklistra, tr. Rappa, kalkslå. Spisarne i husen voro af en ställsten,... desse spisar, sedermera afklistrade och hvitlimmade, voro väl så jämna som någon tegelmur. Linné Vestg. resa 109.
Afknicka, tr. Knäcka, bräcka. [T. abknicken.] när störste deelen af seenorna genom the longvarige krigen affknickade ähre, medh hvad krafft skall tå kroppen stort röra sigh? HSH 37:90 (1635).
Afknäppa, tr. Lösknäppa, göra ledig, undantaga (från något annat). iagh ... gärna hafver velat affknäppa någre stunder, ther iagh hafver kunnat, til at använda opå vårt käre fäderneslandz, thet Svenske tungomålet. Stjernhjelm Sv. o. G. måles fat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
