Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bidja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidja
— 100 —
Billiga
krancke menniskior som liggia j
helgon-husit wthij Sudherköpingh maagha och schula
för theres stora armodth och fatigdom schuldt
haffua theres biddare in paa ölandt som ther
tiil theres behoff tiggia och samansancka
schal gudz almosze. Gust. 1 reg. 2: 193.
Tädhan (från hospitalen) skola ock Biddare
vthfara j Stichten, såsom altijd haffuer warit
seder, hwilke när the komma til
Landz-presterna med Bispens breff och bewijsning
ther på, at the äro j sit ärende rette och
redelige, skola samme Landzprester lysa för
them aff Predikestolen, oc förmana folket,
at the göra the fattiga vndsetning huar effter
sijn förmågo. L. Petri Kyrkord. 92 a.
Biddare, provisor nosocomij. Schroderus
Lex. 16.
Bidja, tr. och intr. Bedja. [Isl. bidja.]
Alt thet j bidhien Fadhren j mitt nampn,
skal han giffua idher. Joh. ev. 16:23. tu
haffuer icke bidhit om rikedomar. 2 Krön.
1:11. Tu haffuer bidhit (bedt om) een swår
ting. 2 Kon. 2:10. Bidh Herran at han
tagher thenna ormanar jfrå oss. 4 Mos. 21:
7. therföre. giffuer iagh honom Herranom
igen ewigligha, effter han aff Herranom
bi-dhin är. 1 Sam. 1: 28. effter wij funno ther
brödher, wordo wij bidhne, at wij skulle
bliffua när them. Ap. gern. 28:14. bidhia
sijn böön til Gudh. Judith 12:6. the
skrymtare ... stå gerna j Synagogorna, och j
gatohörnen och bidhia. Matth. 6:5. — Bidjas
före, bedja för sig, bedja om försköning.
Kant tu dragha Leuiathan medh en krook
... Menar tu, at han skal mykit bidhias före,
eller smekia tigh? Job 41 (40:22).
Bidlare, m. Tiggare. [Mnt. bedeler, T.
bettler.] Thet är bätre at man actar sitt
arbete ther han sich med behielper än at
mykit beröma sich, och ther med en
bidlare warda. Syr. bok 1536 10:30.
Bifall, n. Bistånd. [Mnt. bival.] the
honom största biifall giorde ath komma till
rikedh. Gust. 1 reg. 1:30.
Bifalla, tr. [T. beifallen.] 1. Träda på
någons sida, sluta sig till någon. Och
ehuru the talade och handlade, föll iu meste
hoopen Koning Götstaff bij. Svart Kr. 131.
Lyckan ... föll stundom then ena, stundom
then andra delen bij. Schroderus Liv.
299. — 2. Bistå, ther the behöffde theras
hielp ... så ville the them strax bij falla och
undsättia. Schroderus Liv. 309. I skolen
intet förr, än vij aff eer begäära, Bij falla oss
medh rådh. U. Hjärne Vitt. 92. villie vij
... med denna hielpen K. Maj:ts armar gierna
understödia, och vårt nödlidande kiäre
fädernesland bifalla. Stjernman Riksd. bih.
463 (1676). the hafva hulpit och bijfallit
(bidragit) til the Calidoniers macht och
myndighet. Peringskiöld Jord. 6. then
be-dröfveliga dageliga förfarenheten synes them
nogsamt bifalla (stödja, stärka) och styrckia
i theras bekymmer, sorg och klagan, at
thenne theras vederverdighets tid icke är
någon liten, utan en ganska long tid.
Svedberg Sabb. ro 2:1463. — 3. Biträda, gilla.
Vi vele ... aldrig någen falsk lähra i alla våra
lijfzdagar bijfalla. Stjernman Riksd. 1:633
(1610). iag seer them (stjernorna) ljufligt
brenna, Dock likväl tör iag ej bifalla läran
thenna, At the ä idel eld. Spegel Guds
verk 153. Jag hafver aldrig seet hvar siälen
haar sit säte Uti vår usla kropp, dy må iag
intet träta Om thet iag intet veet, men iag
bifaller gerna At hon mest yttrar sig i
hier-tat och i hierna. Ders. 257.
Bifallig, -fällig, adj: Behjelplig. [Mnt.
bivellich.] waren honum höruge lyduge och
bifallughe i alla the ärande som hans
befalning anröra kunna. Gust. 1 reg. 7: 23. then
menige man ... äre honom (Dacké) bijfellige.
RR 19/io 1542.
Bigerning, f. Bigöromål. hvar och en,
jämte sina rätta hufvudsysslor, hafver
mehr-endels någon bijgärning. Bechstadius 3.
Bigjording, m. En vid gördeln (bältet)
fäst ficka eller pung, hvari penningar
medfördes. [Jfr. Mnt. bigordel, T. beigürtel,
crumena, marsupium.] en bygiording aff
elgzhud. Skråord. 319 (1546).
Bihafvande, p. adj. 1. Medhafvande,
medförd. [T. beihabend.] Så skola de ...
opå grentze tollhusen sine bijhaffuande
vahr-ur richtigt anseija. Stjernman Com. 2:172
(1638). — 2. Underlydande, biträdande.
Cantzlären och hans bijhaffuande
Cantzlij-Råd. Civ. instr. 315 (1626). Cantzelij Rådet
och hans bijhaffuande Secreterare. Ders. 316.
Bihjelpare, m. Medhjelpare, hon
(öfverheten) moste ... sina förtrogna män för
bij-hielpare, sigh aff Gudhi tilskickada, achta.
A. Andreæ Försp. till Uti. på Dan. b 3 b.
Bikomma, tr. 1. Komma åt. [T. [-bei-kommen.]-] {+bei-
kommen.]+} som han fienden intet kunde
bijkomma, gick han tillbakars. HSH 28:139
(1658). — 2. Biträda, bistå. Huru sakerne
där uthe företagas, väntar jag mehra beskedh
ifrån dig och andhra officerer, ähn at jag
eder medh mine eller publicis consiliis kan
bijkomma. A. Oxenstjerna Bref I. 2:37.
Bila, intr. Tryta, vara uttömd. [Isl.
bila. Spegel Ordl. till G. verk: "tryta,
återvända."] Gud haar sielf på siunde
dagen hvilat, Omskönt hans krafter ej af
ar-beet hafva bilat. Spegel Guds verk 281.
Bild, n. Detta biidet (porträttet). Tessin
Brefm 1:113.
Bildning, f. Inbillning, inbillningskraft.
Skaldens eld min bildning tände Och jag
den glada lutan tog. Lidner 2:26. dessa
skrifter ... foster af sann ingifvelse, som, om
jag så får säga, helgutne frambrustit ur en
lågande bildnings sköte. Kellgren 3:289.
Billiga, adv. Billigtvis. Lusta geer hon
sigh namn; Fru Lasta med rätta mon heta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
