Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brådfikenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ßrådfikenhet
— 128 —
Bråka
och vellugt råderum til. Svedberg Försvar
88. Vi moste intet vara bråfikne til at bruka
them (orden) som helt ofgamla och
longo-sedan äro ur bruket komne. Schibb. 412.
Brådfikenhet, f. man moste’temperera
sigh och hålla tilbaka medh allahanda
brådh-fijkenheett och förflugen begärelse. L. Petri
Krön. pr ed. C 8 a.
Brådflyga, intr. örnen brådhflygher til
maten. L. Petri Jobs bok 9:26.
Brådför, adj. Fortfärdig, brådskande.
de kunna göra sina förrätningar i största
hast; men jag märkte af de många felsteg,
som här blefvo begångne, at sådana brådföra
hufvuden mera pryda än nytja et land.
Roman 189.
Brådgör, adj. Brådskande i sina
göromål. [Jfr Isl. bräögörr.] iagh tviflar intet,
fast än han haar varit mycket brådhgiör
och alt för qvick, at han ju i längden, med
åhrens tiltagande, lärer rätta sigh och ändra
det han alt för arla begynt. U. Hjärne
Orth. 123.
Brådhasta sig, refl. Thetta hafver hollit
min hog... i tygelen, at jag intet hafver
bråhastat mig. Svedberg Schibb. d 4 b.
Brådilning, f. Öfverilning. . Carl XI
igenom snar ånger helade de igenom dess
brå-ilning sårade sinnen. Tessin Bref 2:213.
Brådkast, n. tänckte han ... Franckrijke
i så måtto at utmächta, at thet i bråkast icke
skulle kunna sigh igen uprätta. P. Brask
Puf. 64.
Brådklok, adj. Obetänksam. Varom intet
för bråkloke och hastige til at andra (ändra)
thet som gammult är. Svedberg Schibb. 143.
Brådlåter, adj. Lättretlig. En brådlåter
och snarsticken måste styra sitt hastige hufvud
och vällande sinne. U. Hjärne Surbr. 89.
Brådordig, adj. "Hastig i orden".
Svedberg Schibb. 316. [Isl. bråöorör.]
Brådpanna, f. Stekpanna, skall han
göra ... ena bråde panno. Skåord. 231 (1545).
Brådsinnighet, f. Häftigt sinnelag. Then
man som icke rådher sijn brådsinnigheet,
han är lijka som en stadh then öpen och
vthan mwr är. L. Petri Sal. ord. 25:28.
Brådsint, adj. Brådskande, ifrig,
obetänksam. at iagh... går så långsamt om
medh sakerna, ther om är iagh esomofftast
utaff the unge och bråsinte beskyldt vorden.
Schroderus Liv. 349.
Brådsksam, adj. med bråsksam ifver.
Celsius Æn. 22. Norrby broskesam för
hela hufvudhären Vid morgonväkten sielf
stod färdig i gevären. Gust. Vasa 181.
Brådsnar, adj. Var icke för bråsnar at
förachta, döma och förkasta thet, som tig ei
strax vel likar. Svedberg Schibb. e 2 a.
varom icke brå-snare at förandra effter vår
godtyckio. Ders. 163.
Brådspringa, intr. en brådspringande ...
stöter sig. L. Petri Sal. ord. 19: 2.
Brådsteka, tr. = Bråda, the
brådstektes uti en glödhet stod eller kopparbelete.
Svedberg Casa 601. then H. Laurentius
vardt brådstekter på ett halster. Dödst. 544.
Brådsticken, p. adj. Snar sticken. En
brådsticken man vpwecker trättor. L. Petri
Sal. ord. 15:18. Achilles vare fritt
brådsticken. Düben Boil. skald. 25.
Brådstupa, intr. han (hästen) brådstupar
under dig. Düben Boil. bref 44.
Brådstupa, adj. et högt bråstupa
(vatten)-fall. Linné Sk. resa. 107.
Brådstupa, adv. en strider forss . ..
brådstupa bottnen hinner. Düben Boil.
skald. 8. Böljan har lyfft up ditt skepp til
skyn hel nära, Och åter stjelper dig til
afgrund ner brådstupa. Malmborg 550.
Brådstörta, intr. han brådhstörte nidh
af hästen. L. Petri Kr. 46.
Brådstörtning, f. Brant stupande ställe,
bråddjup, tvärdjup. Grottan ... är ganska
vijd och förskräckelig, medh många
bråd-störtningar. U. Hjärne Anl. 254.
Brådtaga, tr. Gudh brådhtager honom
lijffuet ifrå. L. Petri Jobs bok 27:8.
Bråd vis, adj. 1. Inbilsk, sjelf klok? tå
Paulus them then Christeligha trona och
frijhetena lärdt hadhe, funnos strax någhre
brådhwijse, som sigh läto mykit tyckia.
Försp. till 1 Cor. brådvise Liturgister ... säja,
som David klagar: Vår tunga skal hafva
öfverhandena, oss bör tala. Raimundius 81.
Vår Svenska Psalmbok, säger man, måste
ock af de brådvise Liturgister, ja Jesuiter,
gå igenom en hård och streng mönstring.
Dens. 110. — 2. Förhastad i sitt omdöme,
sin mening? hafver jag icke varit bråvis,
utan’ gerna bespardt til thet lengsta at
bevisa mina konst. Svedberg Sabb. ro 1:
b 3 b.
Brådvisligen, adv. försmädare och falske
uttydare, som upplocka och tillsamman hämta
några korta sententier och meningar af deras
(fädernas) skrifter ... och dem sedan
brådvisligen försmäda och förskiuta.
Raimundius 79.
Brådvred, adj. (Barnet är) Otåligt,
brå-vredt, stiknas snart. Lucidor Qq 2 b.
Bråfiken, se Brådfiken.
Bråfrö, s. En kreaturssjukdom
(bråd-frysning, bråd förkylning? Jfr Rietz Frö,
s. 165.) Kooen skulle halfva bleffvit dödh
... på slätta marken aff brååfröö, dhe kalla.
HSH 39:348 (1677).
Bråhasta, Bråilning, se Brådhasta,
Brådilning.
Bråk, f. Bråka. [Mnt. Brake.] Brååk,
Malleus stuparius, Flachsbreche.
Schroderus Lex. 30. Lijn och hampa rötas uti flyy,
och när the äre torkade, bråkas the medh
brååk. Comenius Tung. 497.
Bråka, tr. Bräcka, bryta, krossa. [Mnt.
braken.] Försmädhelse bråkar migh hiertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
