Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Buckler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Buckler
— 132 —
Buklopp
blyger? Buckar, bugar och mig smyger?
Stjernhjelm Parn. tr. 6 intr. en skara,
Som niger, buckar och ej vet, Hur hon sin
vördnad skall förklara. Dalin Kitt. 5:24. —
Refl. Bocka sig, böja sig. hwadh högdt är
ibland menniskior, thet moste bucka sigh.
Es. 2: U. hwar och en skal bucka sigh, och
hwar och en ödhmiwkat warda. 5:15. Bucka
tigh, at wij måghe gå offuer tigh. 51: 23. Jach
böyer och buckar mich ganscha mykit. O.
Petri Men. fall M 5 b. För storm sig mäst
buckar then högste grantopp. Törnevall
C 3 b. rön sig buckar och böijer hvart
vädret blås. Svedberg Sabb. ro 1:162.
Buckler, se Böklare.
Buda, tr. Båda, förkunna, iach budhar
idher stor glädhi oc gammen. Psalmb. 1536 54.
Budbrott, n. straffat för bodhbrotet. L.
Petri Skyld. F5b.
Budbössa, f. Bössa, fodral, kapsel, som
innehöll tjensteteckenför kronans budbärare.
wij wåre breffdragere och tijänere antingen
medt teckn (som kallas Bodhbysser) eller
medt wårt forseglde paszbortt och breff, i
wåre och Riigsens egne konungslige saker
och ärender wtskicke. Thyselius Handl.
2:166 (1541). ingen wedh halss straff them
(fria skjutsningar) tage skal, med mindre han
haffuer . .. wårtt passbordh eller bod bösse.
Fin. handl. 4: 339 (1557). —Jfr Postbössa,
Budvapen.
Budlöpare, m. Budbärare. [T. [-boten-läufer.]-] {+boten-
läufer.]+} En trötter bodlöpare trängtar effter
herberget. P. J. Gothus Poll. 11 a.
Buds, adv. Bus. (Se Grimm Wört. botz;
Kalkar Ord. buds; Rietz bus.) Kom för
hwsedt till 100 man starck, sloge budz vppå
dören. Svart Kr. 87.
Budskap, n. och m. 1. Budbärare,
sändebud. itt bodhscap kom til Saul och sadhe.
Skynda tigh och kom. 1 Sam. 23: 27. Gåår
åstadh, j snare bodhskap. Es. 18:2. Sij,
på berghen komma ens godh bodskaps fötter,
then ther godh tijdhende bär. Nah. 1:15.
— 2. Bud. thetta är thet bodhskap som j
haffuen hördt aff begynnelsen, at wij skole
elskas inbyrdes. 1 Joh. 3:11.
Budskapare, m. Sändebud. [T. [-bot-schafter.]-] {+bot-
schafter.]+} Olof Haraldson ... skickade sin
marskalk Biörn som budskapare til Sverige
at handla om fred. Dalin Hist. 1:634.
Budskapsdag, m. Bebådelsedag.
Jom-ffrw Maria bwdskapzdag. Leg. om Manfred 1.
Bud vapen, n. Plåt, bricka med
riksvapnet, hvilken bars af budbärare eller
utskickade till tecken att de voro stadde i
kronans ärende, flere sätt Wij ther till (till
förekommande af olagliga skjutsfärder och
gästningar) bruket hafue, som äre medh
vägebref, budvapner, tärepeninger.
Stjernman Com. 1:326 (1584). Jfr Pos t va pen.
Buffel, m. Odåga. Wenceslaus ... lijtet
lät sigh om rijket vårda, och var en full-
komligh båffel och affskrap. P. Brask Puf.
310.
Buga, f. En inrättning af vidjor, hvari
bördor bäras på ryggen. (Jfr Rietz.) een
gill buga höö. Tegel Gust. 1 hist. 2:160.
4 bugor höö. HSH 39: 316 (1649).
Bugan, f. Bugning, göra wyrdning medh
bughan eller knäfall. NT 1526 försp. 8. then
tiänist, nijghan och bughan som honom
(konungen) skeer aff vndersåterne. O. Petri
2 Förman. A 3 b.
Bugen, part. pret. Böjd. [Isl. boginn.]
Ähr och en punct som icke är lughen, Är
han förvänd och krokot bughen. Messenius
Ret. B 4 a.
Bugla, f. bula, bugla, protuberantia.
Comenius Tung. index.
Bugna, Bogna, intr. Bugta sig, vara
bugtig. [Isl. bogna.] vara stadig och fast
som en muur på klippan, den för
hvarjehanda väders storm och böliors raass intet
svichtar eller bognar. U. Hjärne Vatt. 52.
The krökia sine lööf at the som skölden
bugna. Spegel Guds verk 124.
Bugt, m. Bugning. [Isl. bugt.] en bukt,
reverentz. Leyonstedt 34. för en ungkarls
bukt en jungfru måste nijga Tre resor
aldramest. Keder 367.
Buk, m. 1. iagh är så full medh ordom,
at min ande ängslas j minom bwk. Job
32:18. Effter iagh sådant hörer, så är min
bwk (mitt inre) bedröffuat. Hab. 4 (3:16). —
2. The Creter äro altijdh liughare, ond diwr,
och låte bukar. Tit. 1:12. the låte buukar
prelater, caneckar, prebendater och andre
oförstondige prester. Svart Kr. 115.
Munc-karne ... voro en hoop feeta, onyttige buukar.
Girs Gust. 1 kr. 64. — 3. Rund upphöjning.
twå stodhar medh bukar och knappar offuan
på bådha stodhernar. 2 Krön. 4:12.
knap-panars bukar. 4:13.
Buka, intr. Uppspänna, uppblåsa buken.
Lind Ord. Buka sig, einen Bauch
bekommen. Ders.
Bukbet, n (?). Bukref; bildl. obehag,
skada. [Mnt. bukbet, m. D. bugbid.] the
fare alth med förtækte stycker. thet dogh
them komber tiil bwkbeeth med tiden. Gust.
1 reg. 1: 63.
Bukbroder, m. 1. Medälskare, rival.
Riuales kallas the som älska ena quinno,
bwkbröder. Var. rer. voc. C 5 b. rival,
bukbror. Svedberg Schibb. 296. Nitisk
(svartsjuk) kärleken är, och bukbror tåler han icke.
A. Nicander Vitt. 146. — 2. Fråssare.
Sväl-gare och buukbröder. Schroderus /. M.
kr. 145.
Bukfoder, n. Foderverk af buken på
djurskinn, itt gråskindz buke foder.
Skråord. 314 (1546).
Buklopp, n. Bukflöde, durklopp, utsot.
[T. bauchlauf] Rödhsott... och blodhgång
förorsaka bwklopp. Comenius Tung. 303.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
