Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bulta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bulta
- 134 -
Burspråk
ändå den bulten nu mer än jag. Dalin
Vitt. II. 5:54.
Bulta, tr. välta eller bulta sin åker.
Colerus 1:96.
Bumra, intr. Dingla. [Jfr T. bummeln,
baumeln.] är heela beenet nu vordit så
svaagt, at... thet är lijka som halffdödt,
hen-ger och bumrar vid migh. P. J. Gothus
Tål. A 4 a.
Bumsa, f. Otymplig, grof, obildad qvinna.
jag går här liksom den argesta bondbumsa.
Dalin Arg. 2, n. 10. så snart man går i
förtroende med sådana bumsor, så bli de
näsvisa. C. I. Hallman 323.
Bund, n. Förbund, förbindelse. [T. bund.]
Jak skall aldrig binde bund med nogen
Suen-skan Herra . .. androm till skada. Gust. 1
reg. 1: 4. Pålackarne icke ville bruke deres
macht Emot Ryssen, och vara med honom
i bund. Carl 9 rimkr. 51. dhet bund, vår
älskog då besegla’, Var mächta kiärligt.
Wexionius Vitt. 364. Du echtenskapsens
Gudh, som dhetta bundet stiffta’. Ders. 387.
Bundagel, se Buldagel.
Bundsbroder, m. Förbundsbroder. Bland
dessa kungars mängd ... Den tappre
Antigone er enda bundsbror är. Kellgren 3: 9.
B unga, f. Trumma. [Mnt. T. bunge.]
Loffuer honom j bwngo oc choro. Tideb. 11.
The loffue hans nampn vthi dantze, med
bungor och harpor spele honom. Dav. ps.
1536 149:3. En part the pijpade, en part
sungo, The bläste baswn, slogho på bungor.
R. foss 565.
Bungande, n. Trummande, iagh mötte
haffua leedhsaghat tigh medh frögd, medh
siungande, med bungande och harpande. 1
Mos. 31:27.
Bungsot, f. Trumsjuka. [T. [-bungen-sueht]-] {+bungen-
sueht]+} alle, som supa mycket brännevijn,
äro benägne til matthet, väder- och bungsoth.
Lindestolpe Fross. 13.
Bunk, m. Dunkande. Så blifver slagans
bunk på logan tidigt horder. Borneman 4.
Bunke, m. Lastrum (på fartyg). [Isl.
bunki, skeppslast; Mnt. bonik, bonk, lastrum,
skeppslast.] skiött store kraffvelens dragerep
aff, så att råå och segeli fulle nedh i buncken.
HSH 2:52 (153’). try hufvud tågh (blefvo
afskjutna), at seglen föllo nidh i bunckan.
Tegel Gust. 1 hist. 2: 62. (Ordet har utan
grund ansetts betyda däck. De här anförda
exemplen förklaras deraf, att den äldre tidens
fartyg ofta saknade däck öfver lastrummet i
midten. Se Kalkar Ord.)
Bunkelega, f. Liggande i bunke (hög,
hop). Det gagnar sädesrågen rätt mycket at
få en tilräckelig bunkelega om 8 à 10 veckor.
Carleson 637.
Bunksur, adj. Bunksur sill.
Fiskare-reglem. 1754 art. 2 § 5.
Bunt, adj. [T." bunt.] 1. Brokig, bunta
och brokota klädher. J. Rudbeckius 4 Pred.
D4b. Floras bundta pracht. Wexionius
Vitt. 381. des (Cupidos) bundta vingar. Sinn.
A2 3 a. — 2. Förvirrad, underlig. Om
sa-kernes förlöp så j fredztractaten som kriget
... suspenderar jag billigt mit ringa
sentiment: Ty jag sijr alt löpa bundt om annedt.
A. Oxenstjerna Bref 2: 427. ehuru
sel-samt och bundt thet ock enom förekommer.
Svedberg Casa 526. Gud af nåde lönar
här och ther hvad vi... them fattigom gott
bevise, ehuru bundt och bistert thet ock i
verldenne undertiden må se ut. Ders. 548.
Bunta? Bunta, Cycladis sustentaculum,
Wulst. Schroderus Lex. 28.
Buntad, Buntig, adj. Brokig. [T. bunt.]
klädningen är rynckiat och buntat. Svedberg
Ho tror 13. upsatt, skurit, rutigt, brokot och
buntigt. Sabb. ro 1:167.
Buntbyxor, pl. Skinnbyxor? värjan ...
gick igenom min bundtebyxor, som på den
tiden brukades, och in i tröjan och skar
skjortan sönder. Lönbom Uppl. 1:52 (1605).
Buntverk, n. Pelsverk. [Mnt. buntwerk.]
itt timber buntwerck. Skråord. 314 (1545).
Bur, m. Bonde. [Mnt. bur, T. bauer.]
Min lust är til siösz och i skogh Ther fånga
fisk och skiuta diur. I Tyskland kan sådant
hvar bur. Messenius Blank. 5. then
plum-ske bur. N. Holgeri D 3 b. Borgare och
köpmän vilie ädlare vara, än bönder. Men
borgaren och buren Skil (skiljer) allena
muren. R. Foss företal A 2 a.
Bur, m. = Fatabur 1. När tå maten
är all, toma faten samlad i buren.
Stjernhjelm Bröl. 24.
Bura, tr. Bygga, [af Isl. bur, hus, [-boningsrum.]-] {+bo-
ningsrum.]+} Spegel Ord. Gud af intet haar
all verldens grundvaal burat. Guds verk 29.
Buraktig, adj. Bondaktig. Rusticus,
bur-actig. Var. rer. voc. C 8 a. frijaren burachtig
til sinnes ähr. Tempeus 168.
Burgången, p. adj. Hemmastadd, the
(detta) j fulle visso förnummit hade af them
som thär allestädhes landkunnig och
bur-gångne vore. Bureus Påv. stämpl. B 4 a.
Burkaff, n(?). Ett slags tyg. (Se Kalkar
Ord.) 1 alen burkaff. Stjernman Com.
2:233 (1639). Burkaff eller trijp. 2:457(1646).
Jfr Trip.
Burman, m. Borgare. [F. Sv. buraman.]
giöra sin borgeliga ed, och sättia borgen för
sig, at han åtminstone i 6 åhr vil buurman
vara och allan stadzrett uppehålla.
Stjernman Com. 1:748 (1619).
Burspråk, n. Se Söderwall Ord. 1.
Erchebiskop Götstaff.. . drog till
Helsinge-land, hölt burspråk i hwario Sokn. Svart
Kr. 22. i hwart burspråk lätt iu Erchebispen
höre sin oförnuptelige beplichtelse. Ders.
han (konungen) wille genom samtaell och
burspråk, personliga talandes widh almogan,
stilla theras vprorske sinne. Ders. 99. Tå
hölt han (konungen) ett ganska nogsampt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
