Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Djekne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djekne
— 154 —
Dofvarm
Djekne, m. Skolyngling, lärjunge.
Scol-asticus, diekne. Var. rer. voc. C 6 b. lät
clerker och diäknar Möda sig i sijn book.
Stjernhjelm Here. 129. en göder
schola-mestare får fulla (väl, visserligen) djeknar.
P. L Gothus Apost. gern. 145.
Djelle, n. Skådebana, scen.
Skode-platzen [theatrum] är offentligh
(uppenbar-ligh), men diellet [.scena] förhöljes medh
för-lååt. Comenius Tung. 954. (Se Hjälle,
brädställning. Rietz 280. — Jfr Lafve.)
Djerfveliga, adv. Djerft, oblygt. [Isl.
djarfliga.] När tu mercker, at hon
dierffue-ligha omjsigh seer, så see wel til. Syr. 26:14.
Djerfögd, p. adj. Som djerft, oblygt ser
sig omkring. Är hon dierffögd, så achta grant
vppå. L. Petri Sir. bok 26:14.
Djung, m. Dös, stack, hop. [D. dynge,
Isl. dyngja.] It Chaos, sådant ting som ingen
skapnad hade, Ej skick, ej lif, ej lius, rätt
som man sammanlade Een drossa eller diung.
Spegel Guds verk 56.
Djup, adj. Otydlig, obegriplig. Thet
folck aff diwpt måål them man intet
förnimma kan, och aff outhtydheligha tungo
then^ man icke förstå kan. Es. 33:19.
Djup, n. Haf; djup, våg, svalg, tå
vp-brusto alla stora diwpsens kellor. 1 Mos.
7:11. diwpen sualladhe jfrå huart annat mitt
j haffuena. 2 Mos. 15:8. Tina flodher fräsa
fast, så at itt diwp brusar här och itt diwp
ther. Ps. 42: 8. Watnen sågho tigh Gudh ...
och ängsladhes, och diwpen stormadhe. 77:17.
Djupa, tr. 1. Fördjupa, tiefen, djupa.
Lind Ord. Här djupas hamnar ut (utgräfvas).
Celsius Æn. 16. — 2. Bilda till bugtig
eller skälig form. Det förtennta jern blecket
arbetades i sin verkstad till tallrikar, fat och
skålar... ämnen till sådana käril blefvo
genom särskilda machiner djupade. Nordin
(SAH 1796 4:139).
Djupvadighet, f. Djupgående. [Af Isl.
vada, gå.] till Eders konng:e M: tienist
in-rijkes ähre sama schipp inthet tienlige, för
theris diupwadighet. HSH 36:215. (1579).
Djurfängare, m. De voro så länge
djur-fängare, tills de blefve människojägare.
Botin Hem. 1:2.
Djurhag, n. Se Hag 2. Ther om
haffuer iag beflithat mig, ... alt huru iag skall
then iungfru få uthi mit diura hagh. B. G.
visbok 98.
Djurlig, adj. alla 3 naturens riken, så
väl det mineraliske som det vegetabliske och
diurlige. U. Hjärne För b. 6.
Dobber, m. Ankarboj. [T. dobber.]
Hvar skip för ankar ligger, ther skal altijdh
dobber hoos vara, och således medh streng
fästas, at han rätt öfver ankaret flyta må.
Sjölag 1667 Sjösk. B. 8:2.
Dock, konj. ändoch han yngst war ...
så hadhe han sigh doch likwel intet barnsligha.
Tob. 1:4. är ingen större Prophete vpkom-
men än Johannes Baptista. Doch likwel then
ther mindre är j Gudz Rike, han är större
än han. Luc. 7: 28. hörandes röstena, och
doch likwel sågho the ingen. Ap. gern. 9: 7.
Dockspel, n. Docklek. [T. dockenspiel.]
Barnet haffuer ett dockaspel eller något annat
spel före. P. J. Gothus Sax 104.
Dockverk, n. Lekverk, gyckelspel. [T.
dockenwerk.] thet är icke annat än geckerij
och docko werck, hwad the (påviske) medh
sådana kyrkiowigning, kyrkemessor och annat
slijkt haffua för een synnerligh Gudz tienst
vprettat. L. Petri 2 Post. 323 b. thet...
icke annat är i sanningene, än barnataal och
dåckowerk. 2 Sänd. 205. theras Hedniska
och Judaiska Ceremonier, Dockawerck och
Barnaleekan. P. J. Gothus Ridd. F5a.
Dof, m.(?). 1. Domning, dvala. Så tyckte
migh iagh icke soff, Uthan fast lågh uthi en
doff. J. Sigfridi L1 a. (Jfr Döfve.) —
2. Qvalm, när han (kamelen) med svåra
bördar I största heetans dååf rätt omildt
varder körder. Spegel Guds verk 227.
Dofdryck, m. Döfvande dryck,
sömndryck. Doffdryck, Potio anodyna.
Schroderus Lex. 98. Doffdricker (dvaaldrycker).
Comenius Tung. 795.
Dof het, adj. Qväfvande het, qvalmig.
Vädret är ... dåfhett och qvalmot.
Lindestolpe Pest. 17. solen basar starckt, och
blir så dofvehett, At vi ei orcke gå för
mycket damb och svett. Kolmodin Qy. sp. 1:64.
Dofhet, dofvarm. Lind Ord.
Dofhetta, f. Qväfvande hetta, qvalm.
om ther något kält vid Olofsmessan hväser,
Tå är om sommaren dofheta til förmoda.
Spegel Guds verk 155. Dofhete, dofvarme.
Lind Ord.
Dofna, intr. [Isl. dofna.] 1. Domna.
Tå stoodh han och slogh the Philisteer, til
thess hans hand doffnadhe trött aff swerdena.
2 Sam. 23:10. Tå dåfnar han väl af, then
arbetaren braf, Söker skiul och skugga.
Husspegel B 2 a. Footen och sijdhan voro
aldeles bort dåfnade. U. Hjärne Surbr. 172.
min arm dåfnade utaf så många dristiga
Peguaners nedhuggande. /4s. Ban. 1:93. —
2. Dufna. Uthi vijdare faat (åmar) smakar
thet (vinet) bättre, ty thet dofnar intet.
Comenius Tung. 446.
Doft, n. 1. Stoft, dam. när man henne
(falaskan) rör eller blås uppå, går hon till
dofft. Rudbeck Att. .1:138. (han) lyfter up
then ringa ... som ägde ei ett doft (grand).
Kolmodin Qv. sp. 1:16». — 2. Agn, agnar.
Sedan kasta the henne (säden) medh
kast-skoflen, at dofftet [palea] må skiljas ther ifrån.
Comenius Tung. 399. Säden ... måste vara
reen uthan dofft. Colerus 2:197.
Döfva, intr. Dufna. ölet... dofwar. Brahe
Oecon. 79.
Dofvarm, adj. Dofvarme, m., se
Dofhet, Dofhetta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
