Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ebräkeri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ebräkeri
— 174 -
Eftergärd
Dan. dia. när floden (ebba) gick opföre
åth elfven. Sylvius Curt. 692.
Ebräkeri, n. Äktenskapsbrott. [Mnt.
ebrekerie.] Adulterium, hoor, eebräkerij.
Var. rer. voc. P 2 a.
Ebräkersk, adj. Äktenskapsbrytande.
[Mnt. ebrekersch.] Eebräkerska slectet, så
kallar Christus Judhanar, thet är hooractugt
eller troobräkerskt slecte, och thet sinom
brudgumma (thet är gudhi) ingen troo hölt.
NT 1526 Försp. 5 b. Thetta wronga och
eebräkerska slächtit. O. Petri 2 Post. 59 b.
Eda, tr. Besvärja, han them (kreaturen)
eedhade och beswor. L. Petri Vigv. C 2 b.
— Refl. Svärja, förbanna sig. [T. sich
eiden.} huad skäl är tå thetta at man skal
så gruffueliga och förfärliga eedha sich. L.
Petri Vigv. C 2 b. man swär och eedhar
sigh. 2 Post. 220 a.
Edande, n. sådana eedhande och
swer-iande som nw j almennelig brwk kommet
är. O. Petri Ed. Asa.
Edare, m. Svärjare. harmwredha edhare
med gicht och podagel... straffadhe warda.
P. Erici 5:l5ia.
Edbråckig, -bruckig, adj. Menedig. [T.
eidbrüchig.] skälmer, böswichter, edbråchige
äreförgätere. Fin. handl. 10: 88 (1563). han
solenniter dömbdes till ährelös, edbruchig
och infam. A. Oxenstjerna (HSH 37:269).
Edebuk, m. Svärjare. thesse smälige
munnar och eedbukar. L. Petri 2 Post.
219 b. Edebukar ... sällan kunna lyffta sin
mun upp, med mindre de skola sväria,...
gifva sig den onde i våld och bidia så mång
tusend taga sig. J. Rudbeckius Kon. reg.
397. Ah gånge tå tu edebuker i Herrans
namn ju förr ju hellre ifrå tin fördömliga
och fasliga svordom. Svedberg Ödn. 316.
gräseliga och fasliga eder, som edebukar
utgiuta. Sabb. ro 2:1022. Hur mången
edebuk tå stårcknar midt i eder! Kolmodin
Qv. sp. 1:214. Edebukar pläga sin svordom
thermed försvara, at the icke sverja på
osanning, utan på thet som sant är. Rydelius
Förn. öfn. 303.
Edemun, m. öfverdådige edemunnar, som
esomofftast, emoot trogna förmaningar, ...
fåfengeligen sväria. Emporagrius 97.
Eder, pron. poss. edhra skälmar iagh vist
betaaler Een annan gång. Chronander
Bel. I ib. — Jfr Din.
Edmän, m. pl. Edgärdsmän. Ther någor
Clerck warder berychtat eller anclagat för
någor last,... then samme skal icke bruka
sitt Prestaembete, för än han lagliga haffuer
lagdt sig thet ifrå, Oc skola hans Eedmän
wara Prester. L. Petri Kyrkord. 70 a.
Edsband, n. Edsförpligtelse.
Konungen och’ rijksens ständer, högre och lägre,
hvar androm medh eedzbandh förknippadhe
och förbundne varda. Stjernman Riksd.
1:724 (1617).
Edspligting, f. thet krijgz folk ... icke
äre vdj wor eedzplictingh (genom ed
för-pligtat sig till vår tjenst). Gust. 1 reg.
10:184.
Efter, prep. han plägadhe sittia effter
(för att få) almoso, widh then Sköna dörena
för Templet. Ap. gern. 3:10.
Efterarta, tr. Brås på. [T. einem [-nach-arten.]-] {+nach-
arten.]+} barnen them [föräldrarne) icke
efter-aarta. Schroderus Mod. sk. 53.
Efterdömelse, f. och n. 1. Efterdöme,
föresyn, j oss för een effterdömelse haffuen.
Philipp. 3:17. j ären wordne itt effterdömelse
allom troghnom. 1 Thess. 1:7. Jagh
haffuer giffuit idher effterdömelse, at såsom iagh
giorde idher, så skolen j ock göra. Joh. ev.
13:15. — 2. Varnagel. Gudh ... haffuer
giordt the städher Sodorna och Gomorra til
asko, vmstört och fördömt them, Och satt
för itt effterdömelse them ogudhachtighom
som sedhan komma skulle. 2 Pet. 2: 6.
Efterfara, tr. 1. Efterforska, söka att
utgrunda. Jag hafver åfta och tijdt tänckt
och effterfarit, hvarföre... vårt rike och
fä-derneslandh af så mångom och esomofftest
blifver anfächtedh. Gust. Adolf Skr. 213.
— 2. Eftersträfva. Ej verlden blitt i villo
bragt, Om hvaren ljuset sedt och sanning
efterfarit. H. C. Nordenflycht 99.
Efterflott, n. ? han slogh henne medh
spitälsko, så at uthur hennes kropp rann
itt sådant oreenligit, rutit och illastinkande
effterflott, at man thet medh intet vatn afftvå
kunde. Schroderus Albert. 2:100. (Månne
tryckfel för etterflott? SeEtterflöd.)
Efterfängta, tr. Se Fängta. de
(väl-lusterna) effterfängta både krop och siäl.
Hermelin C 7 a.
Efterfärd, f. Förföljelse. [Isl. eptirferö.]
hastade tå alle till skips,... varandes rädde
för effterfärdh. L. Petri Kr. 22.
Efterfölja, tr. 1. Lyda, hörsamma, j
förberörde [befallningsman) jon olson
epther-fölgt haffwe in til thenne dagh. Gust. 1 reg.
4:7. — 2. Iakttaga, alle som redeligheten
vele effterfölia. Gust. 1 reg. 4:161. — 3.
Fullfölja, beginna ... ny rymningh pa gamble
silffbergieth oc then aluorligan eptherfölia.
Gust. 1 reg. 4:96.
Efterföljare, m. Medföljare, anhängare.
theris anhangh och effterfyliare. Gust. 1 reg.
4:356.
Efterföljd, f. Följd, rad af
efterkommande. Ett ädelt ursprung utaf stora hieltar,
Som komma skola, samt en långlig efterfölgd
Af kungar. C. Gyllenborg Andr. Sia.
Eftergärd, f. 1. Hvad som efter en
afliden göres (medelst gåfvor, förböner m. m.)
till hans själs frälsning. [Isl. eptirgerö,
-gör9.] man haffuer giffuit them siuka före
om stoor efftergärd, som the nämpnat, medh
Messor, Vigilies, begängilse etc. och lärdt
at man genom sådant skulle förwerffua nådh,
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
