Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Folk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folk
— 219 -
Forderligen
Men låter gerna the bekanta faklor stå Och
synen endast åt then nya stiernan vänder.
Rudeen 233.
Folk, n. 1. Menniska, person, lät
drot-ningen bliffua quar på slottet, och widh itt
tusend folk medh henne. O. Petri Kr. 297.
han med siw bröd och någhra fåå fiskar
spijsade fyratusend folk. L. Petri 2 Post.
181 b. – 2. Gift folk. the liggie och trenge
hwar annen 4 eller 6 par folk vti en gård.
Dipl. Dal. 2: 297 (1545). finnes opå somblige
heemen try, fyre och sommestädz flere par
folck boendes. 3:150 (1553). — 3. Slägte
(om djur). Myronar itt swagt folck ... Kuniler
itt swagt folck. Ord. 30: 25,26. Ther qvittra
luftens folck. Kolmodin Qy. sp. 1:117.
Folkspild, f(?). Manspillan, thet icke
heller affgick the Pohler uthan ringa
folck-spild. Girs Er. 14 kr. 85.
Folsam, adj. Nyfiken, förveten? Den
som intet å ämbetes vägnar hoos de siuka
(pestsjuka) har något at beställa, kan ock
mycket väl hålla sig der ifrån, emedan at
vara fohlsam och curieux i detta måhlet har
mången kostat lifvet Lindestolpe Pest. 51.
Folsk, adj. Dåraktig, oförnuftig. [Isl.
fölskr.] Fru Venus, Vanadis,... Then folska
folketz brud. Spegel Guds verk 63.
Folska, f. Fåfänga, fåfänglighet. [Isl.
fölska.] Fly dårskap, folske, flärd. Spegel
Guds verk 295. Se vidare under Fi fi.
Fon(?), adj. Fånig? [Jfr Isl. fana, vara
narraktig. B. Hald.] Så äwen fulkomnadhe
Petrus Christi ord (att han skulle förneka
honom), ändoch thet war för honom så font
och olijkt när han the orden hörde. L. Petri
Chr. pina T 4 b.
For, f. Fura. Jagh wil giffua j öknenne
Cedren, Fohr, Mirten och Olioträä. Es. 41:
19. Fohr skal vpwexa för törne. 55:13.
For, Får, f. Fåra. [Isl. for, pl. -ar.]
Fohr, sulcus. Helsingius. Tu watnar thes
(landets) fohrar och fuchtar thet vpplögt är.
Ps. 65:11. The plöyare haffua ... draghet
sina fohrar longa. 129:3. man säd i fåren
kastar. Kolmodin Qv. sp. 2: 440.
Fora, f. Sätt, skick, art, beteende,
uppförande (folor, folkfolor). [Mnt. vore.] The
sparde hwarken små eller store, Them tyckte
thet ware mandoms fore. En liten Crön.
G 7 a. Hölt mig der till med uti misstankar
store, Såsom altid plägade vara hans fooror.
Carl 9 rimkr. 67. En liten tid vi tillsamman
vore, Sorg var mäst våre förer. Ders. 46.
vij vanvyrdum nu våra förfäders foror och
åthäfvor. Verelius Götr. (tillegnan). Jfr
F o 1 a.
Fora, tr. Forsla, hvilken ... har fohrat
honom hit? Malmborg 210. Jfr Fola.
Förda, tr. [Mnt. vorden; jfr Isl. förda.]
1. Befordra, fortskaffa, then annan ung karl
i oss sende foordade vi strax till Göstaffs.
H. Brask (HSH 17:80). så mång skott oc
så mykit krutt som med wår iaktt-Snörnålen
kan wäl fördas och besörias til Stocholm.
Gust. 1 reg. 6: 287. — 2. Befordra, se till
godo. fogthar och embetismen honum oc
hans fölie j boorthfærdt oc hemferdt fordha
och fremmia. Gust. 1 reg. 3: 288. vile wij
tha gerna med wår scriffwelse fordha oc
fremie honum til thet besthe. 4:106. wij
al-tiidh haffue fordat och främiatt honnom medt
landh och länn. 6:132. — Jfr Fordra.
Fordenskap, m. 1. Befordran medelst
skjuts eller annat fortskaffningsmedel samt
förtäring under resan. (Jfr Schlyter Gloss.)
haffuer skaffadt honnom fordenskap j frå
Rodzlaghen och jn i helsingelandh. Gust. 1
reg. 6:134. wille iagh ... genom idhar
foor-denskap ferdas til Macedonien. 2 Cor. 1:16.
Fordenskap till landh medh hästar, redtygh.
ryssebår, wagner och släder, till siös med
skepp, skutor och båtar. Brahe Oecon. 98.
bekomme nödtorfftigh fordenskap, bådhe
medh skiutzhäster, maat och ööl.
Stjernman Com. 1:266 (1577). resa medh
gäst-gifvare-hästar och fordenskaper. 2: 589 (1649).
then resande man kunde för penningar medh
hästar och vagnar sampt båthar och all annan
fordenskap ... befordrat blifva. Riksd. 2:1127
(1649). blefvo Taverner uppålyste på alla
vägar, och at alle man skulle gifva penningar
både för fordenskap och förtäring. Tegel
Er. 14 hist. 29. de hade ... bortfördt alt foder
och fetalie, på det de Svenske ingen
fordenskap eller nödtorft bekomma skulle. Ders.
205. han lät them bekomma skiutzhästar och
all frij fordenskap. Schroderus J. M. kr.
380. Tährepenningar (förtärning, fordenskap)
på reesan. Comenius Tung. 482. — 2.
Uppehälle. Hafver han vel lärdt något lofiiget
handaverck, han trenger intet til at tiggia sin
fordenskap. Svedberg Casa 76.
Fordere, adv. Vidare, yttermera. [Mnt.
vorder, E. further.] Fordere szom j beröre
vm kornekrut tiil kneckterne Szå måj vetta
... Gust. 1 reg. 10:171.
Forderlig, adj. [Mnt. vorderlik, T. [-för-derlich.]-] {+för-
derlich.]+} 1. Beforderlig. Thermedh skall
ock tå icke heller lyckan hafva varit honom
så blijd och forderligh. L. Petri Kr. 6.
Till hwilken bestalning then frome man
Biscop Arffuid i Åbo icke war litedt fordrelig,
vndsatte honom bössor loodh kruut och
hoffmen. Svart Kr. 40. — 2. Skyndsam.
Och begärde thet then Svenska örligzflottan
måtte än nu med thet forderligaste komma
uthi Öresund. Girs Gust. 1 kr. 162.
Förordningen med det forderligaste må utfärdas.
Stjernman Riksd. 3:2671 (1727). ,
Forderligen, adv. Skyndsamt, skatte
vij godt och nyttigt, at desse efterfölliande
(stadgar) forderligen bringas i liuset.
Stjernman Riksd. 2:1472 (1664). Collegium
(an-befalles)... att saken forderligast företaga.
3:2064 (1689).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
