Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förbrilla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbrilla
— 256 —
Förbräcka
Förbrilla, Förbrylla, tr. 1. Förvilla,
vilseleda, bedraga, för än han affdrog lådde
han all skott på muren och leffde them så
ladd för sigh sielff, hwilke sedan, när elden
vppå gick, ginge löös, hwilket han hade
an-rechtat att förbrilla the Swenske medh, så
att the icke skulle annadt förstå än
krigx-folket wore än quare på gården oc hade så
skuttedt. Svart Kr. 34. han ... månge
för-kusit, förvendt, förbrillat och förvillat. L.
Laurentii Nyårspred. D 1 b. — 2. Bringa
i oreda, inveckla, intrassla, thet anslagh
så uthi förstone förbrillat vardt. Schroderus
Liv. 545. omständigheterna imellan dessa
hofven alt mer och mer förbryllades.
Celsius Er. 14 hist. 113. Ett comediespel synes
en förbrillat handel (perplexum actum), men
medh en lustigh utgång. Comenius Tung. 953.
Förbringa, tr. Uppbringa. [Mnt. [-vor-bringen.]-] {+vor-
bringen.]+} ligger alssom störste magt vppå,
... ath wår skeep icke bliffue forbragte for
än the komma all j een Flotta. Gust. 1 reg.
10:147.
Förbrott, n. 1. Brott, förbrytelse, vm
en eller flere ther offuer (qvinnors och barns
våldförande) befunnen vorde, skal straffat
varde tiil liffuet ... ther tiil om nogenn thet
szame förbrott szåge eller hörde, han skal
... szådana misgerningxman ther ifrå
aff-wende. Gust. 1 reg. 10:48. — 2.
Förbry-tande, förverkande, intet sölff eller rijksens
mynt skulle aff landet föhras, vidh godz och
lijffz förbrått. Girs Gust. 1 kr. 62. inge
främmande kiöpmän skulle vara efterlåtit här
utur riket föra Svenske redbare penningar,
vid confiscation och förbrott så väl af sielfve
penningarne som skepp och gods. J.
Wer-wing 2:215.
Förbrylla, se Förbrilla.
Förbryta, tr. 1. Bryta emot, öfverträda.
■wij ... i jngen måtthe wår förseglingh
(beseglade förbindelse) förbrythe lathe. Gust.
1 reg. 6:103. — 2. Bryta, minska, försvaga,
dämpa, ther thesse (läkemedlen) komma i
magan, stadna the någon stund, hvar theras
krafft til störste deelen förbrytes och
förminskas. U. Hjärne Surbr. 21. Gallans
skarpheet genom tilbörlige corrigentia
någor-ledes är förbruten. Ders. 37. Hafver någon
nödh aff suura eller salta vätskor ... intages
tå thet som suurheten eller saltet förbryter
och sedan uthdrijfver. Ders. 38. Stockholms
stad ... varder igenomblåsen förnämligast af
tvänne väder, nordvest och sudost. De andre
blifva af berg och skogar förbrutne.
Lindestolpe Pest. 31. ättickan och andre syrlige
ting ... kunna i vår kropp förbrytas til ett
alkali och stinckande luthsalt. Surbr. 62. —
3. Förverka, förtörnar gudh, och förbryter
sin arffwa deel. O. Petri Men. fall. F 4 a.
Thenna är then synden, med hwilka
dieff-uulen förbröt och förwerkade himmelen.
L. Petri 3 Post. 100 a. the gothdtz ... som
berendt van melen oc hans hustrv haffua
forbruthit wnder oss och Cronone. Gust. 1
reg. 3:256. — 4. Refl. theras land haffuer
högheligha förbrutet sigh vppå (emot) then
Heligha j Israel. Jer. 51:5. Tu förbryter tigh
på (genom) thet blodh som tu vthgiuter.
Hes. 22:4.
Förbrytelse, f. 1. Brytande,
öfverträ-dande. wij fructhe att thet wil räknas oss
till wår breff och förseglings förbrythelse.
Gust. 1 reg. 6:102. — 2. Förverkande.
Förnimmer fougten någre, som ... draga omkring
och speije i landet, tå skal han vid sitt lijfz
förbrytelse taga them vid hufvudet.
Stjernman Com. 1:508 (1606).
Förbrå, Förbråda, tr. Förebrå.
Salu-gher är then man som gudh icke förbrår
(tillräknar) syndena. NT 1526 Rom. 4:8.
Gudh ... förbrådde them intet theras synder.
2 Cor. 5:19 (Bib. 1541.). ingen skulle thet
skeedt vore, honom förbråda. Girs Er. 14
kr. 77.
Förbråka, tr. 1. Sönderbråka, krossa.
Een förbråkat röö skal han icke
sönderbryta. Es. 42: 3. ther någhot aff them (skeppen)
fiendens skepp medh snadden råkade,
förbråkade thet antingen framstammen, eller
rende årarna aff. Schroderus Liv. 603.
Amiralens skepp var myckit stött och
förbråkat vordit. Ders. theras ringmuur var
förbråkat och nidhkastat. Ders. 703. Herren
är hardt när them som itt förbråkat
(förkrossadt) hierta haffua. Ps. 34:19. det
dunderslag, hvar med Jupiter mig förbråkar.
Malmborg 809. — 2. Bråka, bry. sitt
hufvud de förbråka, Tils de ej veta hvad de
språka. Dalin Vitt. 3:65. — 3. Förbryta,
förverka, erchebisp Götstaffs götz .. .
an-tinge skulle räknas för fijende götz, eller
förbråkat, och varda dömt vnder cronen. Gust.
1 reg. 5:13.
Förbråken, p. adj. Som har bråck. [Mnt.
vorbroken, T. gebrochen.] then som ...
förbråken är. 3 Mos. 21:20. Ingen förbråken
eller snööpt skal komma in j Herrans
församling. 5 Mos. 23:1.
Förbråkenhet, f. Bråck. Hernia,
för-bråkenheet, ther småtermana löpa nidh i
balskinnet. Var. rer. voc. E l a. En svulnat
...lägger sig nedh igen; men förbråkenhet
... icke så. Comenius Tung. 307.
Förbråning, f. Förebråelse, fick han
therföre något tiltal och förbråning.
Pering-skiöld Heimskr. 1:329.
Förbräcka, tr. [Mnt. vorbreken, T. [-ver-brechen.]-] {+ver-
brechen.]+} 1. Bräcka, sönderbryta, een
för-breckt tand. L. Petri Sal. ord. 25:19. —
2. Refl. Bryta sig, få benbrott o. d. när
quinnan råkar förbräckia sigh. B. Olavi
162 b. — 3. Förbryta, förverka. Skole ...
fremmande köpmänn alt thed godz the
utt-före och innföre, på tullboden aff vår
tull-schrifuare troligen upskriffve låthe, vedh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
