Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Försvarskarl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvarskarl
— 301 —
Försälla
Försvarskarl, m. Handtverkare, som ej
vunnit burskap, utan var i en annans
försvar eller tjenst, thetta är nu embetens
högsta förderf? med thesse bönhåser och
försvars karlar, som nu så mycket hafve tagit
öfverhanden. Stjernman Com. 1:786 (1621).
Städernes försvars- och arbeetzkarlar, som
intet rätteligen lyda under borgerlig eed och
skråå. Riksd. 2:1778 (1678).
Försviga, tr. Förtiga. [Mnt. vorswigen,
T. verschweigen.] will jagh sådantt haffwe
förholledt och förswighett. Hist. handl. 13.
1:241 (1566). Bjude och befalle vij ... att
the alt thet som försvigit och hemligit kallas
skall och böör, thet för ingen ... uppenbara.
Lönbom sv. arch. 1:218 (1618).
Försvika, tr. Besvika. ormen han
för-sweek Euam medh sin illfundugheet. NT
1526 2 Cor. 11:3.
Försvågrad, p. adj. Beslägtad,
befryndad. [T. verschwägert.] Och så begynnes
processen [liktåget), och the skylda och
för-svågrade fölia strax efter lijket. Laurelius
Kyrkord. 266.
Försväcka, tr. Försvaga. [Mnt.
vor-sweken, T. verschwächen.] thetta
konungariket Swerige ... för thet longwarige krijgh
och feigde fast ödhe och försweckt war.
Tegel Gust. 1 hist. 2:242 (1545).
Försvälta, intr. 1. Blifva utsvulten, blef
folket mest förswelt, så att the hade när ätitt
hwar annan vp. Fin. handl. 8:1«2 (1554). —
2. Svälta i hjel• många aff hungers nödh
blefvo döde. Och hade fast flera än tå
försvultit, om Konungen icke hade låtit upköpa
myckin spanmåhl. Girs Gust. 1 kr. 99.
Försvära, tr. Betunga. [Mnt. vorsweren.]
forsweres mett mykin och stoor peninga
spiilde. Gust. 1 reg. 10:37.
Försvärja, tr. 1. Med ed förneka, thet
sölffwer som mwnkana haffde fordylth och
forsworit (svurit på att de icke dolt det).
Gust. 1 reg. 4:91. Christus är nu så
för-actelig worden, at man wel törss försweria,
bespotta och begabba honom. O. Petri Ed.
B 3 b. högelighen försväriandes sigh aldrigh
någhot vetskap ther om hafft haffua.
Pe-trejus Beskr. 2:256. han (Petrus) förnekade
och försvor sin mestare. Svedberg Sabb.
ro 2:1673. — 2. Refl. Med ed förpligta sig.
han förbannede och försvor sigh, at han
vilde aldrigh meer så dårlige och
öffuerdåde-lige tale. Bergius Nytt förråd 98 (1592).
Försyn, f. 1. Tillsyn, renthan (klostrens)
är stoor, och ecke sådane försyn med som
ther till behöffdis. Gust. 1 reg. 6: 157. —
2. Försigtighet, omtänksamhet. huar någen
reformacio skee skall, mötte hon skee medt
en god forsyn. Gust. 1 reg. 8: 325. the lupo
såsom blinde, uthan försyn, genom väghat
och oväghat. Schroderus Liv. 651. — 3.
Undseende. I skolen ingen person ansee j
domen, vthan skolen höra then litzla såsom
then stora, och icke haffua försyyn för
nå-ghons manz person. 5 Mos. 1:17. — 4.
Betänklighet. min sahlige farfader icke hafft
försyyn at låta uthsprijda Gudz reena och
klara ord, ... oansedt han väl viste hvad
mootstånd och ovänner det af sigh föda ville.
Gust. Adolf Skr. 195. — (Ordet uttalades
tillförne t. ex. både ondt och got hans
visa försyn sender. Spegel Guds verk 27.
Kanst skönja äfvenväl Gudz försyn här uti.
S. E. Brenner Dikt. 1:255.)
Försyna, intr. Förordna, bestämma.
Konungarijken haffua hafft sine fatales
pe-riodos och undergång, effter som Gudh för
syndennes skuld haffuer täcktz försyna.
Ro-lander 32.
Försyndra, se Försundra.
Försynedag, m. Dag af elakt förebud,
ominös dag. Dies religiosus, forsynedagh.
Var. rer. voc. A 5 a.
Försynlighet, f. Förtänksamhet,
omtanke. är och oss af nöden att vij medh
försynligheet nu sakerne således företaga,
thet vij her effter måge undvijka till att råka
uthi flere slijke olägenheeter. Gust. Adolf
Skr. 161. genom god försynlighet thet af
vägen at taga som man finner krijgh
förorsaka. Ders. 206. I väll vetta thenna tijds
lägenheet .. kräfvia upsicht och
försynligheet uthi alla saker. Ders. 483.
Försynt, p. adj. Som är på sin vakt.
min dotterdotter ... ähr fallen j messlingen,
och frw Margretha, sosom den der samme
intet hafft hafver, finnes något red (rädd)
och försynt därföre. A. Oxenstjerna Bref
2: 459.
Försyra, tr. Syra, göra sur. [T. [-ver-säuern.]-] {+ver-
säuern.]+} folkit baar råån deegh förra än han
försyrat wardt, til theras maat. 2 Mos. 12:
34. litet swrdeegh försyrer hela deghen. 1
Cor. 5: 6. man icke skal äta försyrat brödh
om Påscha. Försp. till G. Test.
Försystra sig, refl. [T. sich [-verschwist-ern.]-] {+verschwist-
ern.]+} Gudsfrucktan, vett och hurtighet. Hur
de med kyskhet sig försystrat inne Uti dess
sinne, Sielf afund vittna vet. Rudeen 30i.
Försåtisk, adj. Försåtlig, hans försåtiska
och förrädiska bön. L. Petri Vigv. B 3 a.
Försäga, tr. [Mnt. vorseggen, T. [-ver-sagen.]-] {+ver-
sagen.]+} 1. Tillsäga, gifva löfte (om),
for-segia them (de införskrifne fogelfängarne)
her i riiket mett en redelig vnderholning.
Gust. 1 reg. 9: 80. — 2. Förvägra, de kommo
at försäja mig (vägra mig inträde i) staden.
Ehrensten (Lönbom Anek. I. 5:112).
Försäkra, tr. Göra säker, trygg, the
skrubbor, ther the sigh vthi gömt hade,
förmåtte icke försäkra them. L. Petri Sal.
vish. 17: 4.
Försäkring, f. Säkerhet. Them war
för-szäkring tilsagd. O. Petri Kr. 185.
Försälla, tr. Göra säll. Er glädies första
stund försälle åhrets stunder. Frese 312.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
