Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Harisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harisk
— 363 —
Harn
än bekant hvem detta strecket spunnit, Hon
ingen harfvetrå till den intriguen funnit.
Livin 23.
Harisk, se Harnesk.
Hark, Harke, n. Oväsen, buller, gny.
[Isl. hark. Spegel Ord. harke, tumultus.]
the sig emellan trätte och hårdel igen
kijf-vad e, at mig tycktes lijka som the medh
sittg harck och bulrande skulle väckia op
mirh. H. Hans. dröm. Alb. en soldat som
ha alzintet merke Af krigetz hårda leek och
vapnebraketz harke. Spegel Guds verk 279.
Harkla, intr. Rossla. At råkla (harkla)
händer i synnerheet them, som kämpas medh
döden. Comenius Tung. 956. Harkla (låta
i halsen), röcheln. Lind Ord.
Harklan, f. Harklande. then siwke
haffuer hosto och harklan. B. Olavi 33 a.
Harknif, se Hår knif.
Harkrank, m. Harkranka, f. Mygga.
then grömæ konungen pharaonem ey
be-stridde hanom byorna eller leyon, vtan myygh
ok harkranka (L. ciniphes) han ouervunno.
Budde Lucid. bl. 9r. harkranken, myggen,
culex. Comenius Orb. piet. bd. Theras
(Lapparnes) land föda inga ormar eller matkar,
uthan stora och slemma harkrankar. Tempeus
113. harkranckan siunggher, när hun vil
dricka tit blodh. B. G. Visbok 65.
Har-kranckor, löss, loppor och väggelöss sticka
och bijta. Rålamb 13:35. the spinkote
hall-krankar. Spegel Guds verk (1745) 201.
Hår-kranck. Wallenius Gram. B 6 a. Harkrank
{mygga). Lind Ord.
Harlafager, adj. Högligen fager, [af Isl.
haröla, harla.] han med vattuferg it dapurt
arbeet visar, Thet han alt meer och meer
med bettre glantz uplyser, Til thes at
målningen så harla-fager blifver, At man med
stoort behag betalning gerna gifver. Spegel
Guds verk 220.
Harm, m. 1. Oförrätt, skymf. Ah
Swen-ske, meden edert blodh är warm, Förgäter
ey thenne iemmerlige harm (som Danskarne
tillfogat er). En liten C rön. G 5 b. — 2.
Ängslan, bedröfvelse. Din vällust är
bemängd mäd harm. Rydelius Vitt. 70.
Harm, adj. Harmsen. När Ifvar detta så
förnam, Vardt han vreder och harm. Carl 9
rimkr. 16. — Göra harm t, harma. [Isl.
göra hermt, part. n. af hermast.] hennes
haterska giorde henne harmt, och kastadhe
henne före hennes ofruchtsamheet. 1 Sam.
1:6. The giorde honom harmt med
fremmande Gudhar. L. Petri Dav. ps. s. 195 a.
Harma sig, refl. Harmas, vredgas.
Men-niskionnes galenskap förwillar henne
wä-ghen, så at hennes hierta harmar sigh emoot
Herranom. L. Petri Sal. ord. 19:3.
Harmas, dep. 1. Ängslas, woro the
Co-rinther förskreckte, och harmadhes, at the
Apostlen förtörnat hadhe. — skulle the icke
wara ångse eller harmas, såsom han wore
them ogunstigh. — såsom from barn
harmadhes the aff itt gott hierta. 2 Cor. 6:12
(glossa). — 2. Släcka sin harm, hämnas.
the achtade ... huru the på honom harmas
mötte för then otienst han them giordt.
Svedberg Ödn. a 6 b.
Harmdyrt, adv. allahanda sijdentygh och
specerij, vijn och fremmande drycker vij
harmdyrt upköpa moste. R. Foss. 466.
Harm egga, tr. Egga till vrede. Lät ej
harm-äggia tig. Spegel Guds verk 296. jag
ingen hafver harmeggiat och retat til vrede.
Svedberg Sabb. ro l:clb.
Harmgirig, adj. 1. Lättretlig, häftig,
ondsint. icke wara otåligh, ... harmgerig, så
at man icke gör sigh till en biörn och leyon
i sitt egit huus. Brahe Oecon. 92. en
oför-sonligh och harmgirigh menniskia.
Lau-relius Kyrkord. 178. Thenna insect (biet)
är ganska ijfrig och harmgirig. Colerus
2:83. — 2. Begärlig efter, ifrig, the voro
så harmgirige (T. begierig) til at vinna theras
gambla beröm igen. Schroderus Liv. 201.
Harmgirighet, f. Ondska, bitterhet, om
Gudh icke hade stillat theras (fiendernas)
harmgirigheet emot oss, ... så hade thet varit
aldeles uthe medh oss. Laurelius Opusc.
8: A 5 a.
Harmlig, Harmslig, adj. Harmsen,
het-sig, vred. haff ingen samväro med honom
som är harmligh. L. Petri Sal. ord. 22:24.
en harmslig man kommer myken synd åstadh.
29:22. lägg bort titt harmliga sinne. Sal.
pred. 11:10. Herrans dagh kommer
gruffueligh, harmligh och grym. Jes. proph. 13: 9.
Harmliga, adv. Grymmeligen. äst så
harmligha wredh emoot tijn fosterfåår. L.
Petri Dav. ps. 74: l. Tala tinom nästa til,
för än tu harmligha medh honom snorkar.
Sir. bok 19:17. hota icke så harmliga tin
nästa medh dråp och dödh. 28: 6.
Harmse, adj. Harmsen, gramse, en
harmse man gör monga synder. Ord. 29:22.
iagh är thy harmse worden. Jer. 12:8. han
wardt än nu meer harmse på Judanar. 2
Macc. 9: 7. the Tartares drotning ... harmse
war om sin sons dödh, huilken hon i
feig-den mist hadhe. Uti. på Dan. 283. De
Romare voro harmse öfver förlusten af sitt
förra anseende. Botin Hem. 2:41.
Harmsnas, dep. Harmas. Dock
harms-nas jag ibland, at Rahel skulle få, Som yngre
var, en man; jag oförlåfvad gå. Kolmodin
Qy. sp. 1:93.
Harmstorken, adj. Rettig, vresig? Itt
harmstorcket och hemdagirugt hierta. L.
Petri 3 Post. 145 a.
Harmvred, adj. han haffuer warit en
bittert harmwredh man. P. Erici 2:292 b.
harmwredha edhare. 5:151 a.
Harn(?), m. Skär, klippgrund. (Jfr Rietz
Har 2.) Äntliga vroks hon til vijd harnar
å (och) bratteste klippor. Columbus Vitt. 127.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
