Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hofbuss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hofbuss
— 378 —
Hofmeja
forenne vtstrukit. L.’Petri Vigv. B l b. een
menniskia sigh j vthwertes måtto någhors
hoffua regera kan. 2 Post. 128 a. medh
hws-regering, ther någors hooffua wel skal tilgå,
är stoor åhoghe. Kron. pred. D 8 b. wij nu
någhors hoffua hördt haffue orsakernar,
hwar-före Gudh så swårligha stygges widh
mandråpare. Mandr. E 7 b. ther en är kommen
til laga ålder, och är någors hoffua förfaren
j then helga Scrifft. Kyrkord. 64 a.
Euan-gelium medh någhors hoffua flijt ibland oss
predicat warder. Chr. pina L 4 b.
Hofbuss, m. Hofman, i hof fins
hof-bussar; hofbussar rätta sig efter moden.
Ehrenström 72. Han ... var redan mer
be-lefvad, än alle de unge hofbussar, som trodde
sig ha mycket vett, när de för
fruentim-mer sade höfliga tvetydigheter. Dalin Vitt.
3: 333.
Hof fan a, f. Konungens lifvakt till häst.
Adlersparre Afh. 131. Konungens hoffane.
Hund Er. 14 kr. v. 298.
Hoffolk, n. Krigsfolk. (Fogdarne skola
skicka) alth thet hoff folk the kwnna aastadt
komma baade tiil hest och footh nidt tiil
Calmarna. Gust. 1 reg. 2:144. vij åktet att
lathe vårth hoffolk komma vp i then
landz-enda eder til hiälp. 5:18. han befructer
ath Garstenberg skal göre nogon forraskning
in på landet, epter thet ath ther är lithet
hofffolck. 10: 97. — Hoffolk nämnes stundom
i motsats till legefolk (besoldade krigsmän).
RR mm 1544.
Hof färga, f. Den färg, som personer
tillhörande en furstes hof hade på sin
klädedrägt; hof drägt, hoflivré. [Se Grimm Wört.
Hoffarbe ] Herrar och Furster giffua sijn
sändebodh och Legater theras wanliga
hof-färgo- P. Erici 2:201a. tijna högferdiga
klä-dher, som tu haffuer på, moste tu leggia aff,
thet är icke thenna Herrans och Konungens
hofferga, Ther ligger en slet kiortel, thet är
then retta hoffergan, som är Christi
oskil-digheet. Therfore dragh snart thenna Christi
kläder på, ther hoffergan insömmat är. Balck
Krist. ridd. D6b.
Hofgesind, Hofsinn, pl. -sinner,
-sin-nare, m. och n. Hofman, hoftjenare,
hoffolk; lifvakt. [Se Molbech Gloss. [-Hof-sind.]-] {+Hof-
sind.]+} han intedt wille bliffua mestrat aff
them, hure han skulle cläda sina Drawanter
och Hoffgesin. Svart Kr. ill. Drogh så
(konungen) tädan och till Stocholm,
skilian-des alt krigxfolket widh sigh, så när som
sitt dagliga Hoffgesin. Ders. 119. Then som
vil vara hoffgesind, Han laghe kappan effter
vind. R. Foss 4. Offuerheten sielff samt
medh sitt hoffsinne. L. Petri Krön. pred.
B 4 b. hans egne Hoffsinner och dageliga
tienare. Kr. 45. Hans Kon. Mtz egne män
och hoffsinnare. Tegel Gust. 1 hist. 2:86.
the som Oss och vårt ridderskap, adel och
hoffsinnare medh eedh och tiäniste förvandte
och förplichtade äre. Schmedeman Just. 14
(1541).
Hofjunkare, m. David klagar öfver Saul
och hans hofjunkare, för huilke han måste
krypa j kulona. J. Erici Dav. ps. 79 a.
Hofjunkrar gäfve rida, Laqueyer gåå til footz.
Spegel G. verk 175.
Hof kämpe, m. = Hofbuss. en skal
jämväl och vara en god Christen, och icke
altijdh omgås medh väria och bössa, på thet
han skal bliffua en fulkcmmeligh hoffkampe.
Schroderus Hoff. väck. 28. en hoffkampe,
som var mächta rijk och anseendes. Ders.
248. O i hoffkampar, som fram för andra
vilien vara anseedde. Ders. 254. Icke en
eenda hoffkampe hafver iagh kendt, som
icke hafver besvärat sigh öfver hofväsendet.
Hoflef 102.
Hofkonst, f. [T. hofkunst.] skrymterij
och hoffkonst, at man sin nästa til skadha
giffuer godh ord aff itt falskt hierta. P. Erici
2: 329 b.
Hofkrankhet, f. the Tyske kalla henne
("Fransosiska plågan") . . . Hoffkranckheet,
som folier gerna hoffuet effter, för theras
okyskheet skul. B. Olavi 132 b.
Hofliga, adv. Med hof, måtta. [Isl. [-höfliga.]-] {+höf-
liga.]+} radom vi eder atj tage . .. eder
mothe-gong vid eder hoffliga. H. Brask (HSH
17: 176). Finner tu honigh, så ät hooffliga.
L. Petri Sal. ord. 25:16. Salt må blandas
i skämt, men skämt bör hofliga brukas.
A. Nicander Vitt. 136.
Hofligt, adv. Höfviskt, anständigt.
Fjollor spöka sig ut, men dygdige kläda sig
hofligt. A. Nicander Vitt. 144.
Hofling, m. Hofman. [T.höfling ] Tessin
Bref. 2:209.
Hoflunk, m. Fuchzsvantzer, hofflunckar,
bladrare. Laurelius Påf. anat. 454.
Hoflös, adj. Omåttlig. [Isl. höflauss.]
the haffua warit dieffuulens trogne tienare,
och medh sitt hoofflösa och endalösa swalg
så flijteliga folgdt hans wilia effter. L. Petri
Dryck. B 2 a. hooflöst fråtzerij wendes vthi
stoor siwkdom. Sir. bok 37: 33.
Hofman, m. 1. Krigsman i allmänhet.
Jag håller dhet för ingen hoffman vara, Som
räds fast han skulle döö. Sv. forns. 1:212.
duglige hoffmen, mett gode rör, som... i
tijdh och tima koma till skeppen (att utgöra
deras besättning). Gust. 1 reg. 11:45. —
2. Ryttare. En hårdtrafvande häst skakar
hofmännen. Comenius Tung. 453. thet
Svenske krijgzfolket, både hoffman och knechter.
Stjernman Riksd. bih. 254 (1598).
Hofmeja, Homeja, f. [Mnt. homeie.]
1. Utbygge, utsprång, altan. Menianum,
hoffmeya. Var. rer. voc. ■ G 5 a. Och han
määlte Förhwset innan porten,.. . och thes
hoffmäyor ther vppå, hwilka woro twå alnar
til breeddena. Hes. 40:9. på bådha sidor
(om porten) stodho hoffmävor. 40:10. then
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
