Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Inträde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inträde
— 428 —
Irring
j ären inträdde vthi idhra fädhers stadh
(ställe). 4 Mos. 32:14. — 2. Träda i
besittning af. tw intredde j hela bohagit och
ther med haffuer wpborith awradith aff
got-zsen. Gust. 1 reg. 2:108. — 3 Inträdd
med: a) Som trädt i förbindelse med, trädt
på någons sida. förrädhare ther j landit
(Norge), huilke fast intredde äre med k:
Christiern. Gust. 1 reg. 8:52. b)
Hemmastadd i, förfaren i. besörgia gelden
(prest-gällen) mett the menn, som ther kunne
duga före, och intredda äre mett gudz ord.
Gust. 1 reg. 8:324. J fr 1 n s t i g e n.
Inträde, n. Uppträde, scen. 1
Öppningen, 1 Inträdet. Stjernhjelm.
Inträffa, intr. Öfverensstämma. Nu ser
man huru mächta väl Ptolomeus inträffar med
de gambla Gräker. Rudbeck Atl. 1:425.
Intränga, tr. 1. Insätta (med våld). Ok
haffuer (kon. Kristiern) drenkia latid abother,
mwnka ’oc presthe ... oc intrengde med
off-werwoll mandraapa(re) ... till thera kyrkior.
Gust. I reg. 1: 28. theres Biscopar. .. bleffue
halshugne ... och i theres ruhm twå tyranner
inträngde. Svart Kr. 58. — 2. Kringstänga.
både malmerne äre inträngde med staket.
Stjernman Com. 1:902 (1624).
Intseguld, se Unseguld.
Intull, m. Införselstull. Intoll af thet
godz som in i rijket fördt varder.
Stjernman Com. 1:364 (1591). så väl fremmande
som inlendske skole vare för all intoll frij.
1:488 (1604).
Intäppa, tr. Instänga. Nogården, ther
som Knäs Michael Scopin lågh ... intäpt
uthaff the Poler. Petrejus Beskr. 2:243.
Invefva, tr. 1. Omveckla, omhölja.
lister-hinnan invefvar veeklijfvet (obvolvit ilia).
Comenius Tung. 277. — 2. Omsnärja.
Dieff-uulen inveeffuar them ... medh förtvivlelsens
näät. P. J. Gothus Rel. art. 311. äre the
så inveeffuade medh menniskiors lärors
bånd, att the haffua hvarken kunnit röra
hand eller foot. Ders. 361. — 3. Inveckla.
Spanien tå medh svåre krijgh emoot
Franck-rijke, Holland och Catalonien inhvefvat var.
P. Brask Puf. 100. — 4. Refl. Inblanda
sig. icke inveffua sigh uthi fremmande
saker. Schroderus Hoff. väck. 81.
Invigsel, f. Invigning. Templets invijgsel.
Schroderus Liv. 578.
Invik, f. Vik. en invijk af hafvet.
Rudbeck Atl. l:32ii.
Invisning, f. Anvisning att inträda,
inbjudning. hon til låga hus så väl som kunga
slott Alt lika lydande invisningar har fådt.
S. E. Brenner Dikt. 2:20.
Invånande, p. adj. Inneboende. [T. [-ein-wohnend.]-] {+ein-
wohnend.]+} hvar och een (i Stockholm)
invånande borgare. Stjernman Riksd. 1:188
(1544).
Invånerska, f. Pamphila är invånerska
uti Athen. Österling 1:417.
Invåning, m. Invånare, riikisins
in-wåninger. Gust. 1 reg. 9:«9.
Invälla sig, refl. Med våld tränga sig
in, göra intrång. [Mnt. sik inweldigen.]
ingen skal sigh vppå for:da bergh (jernberg)
inwella. Gust. 1 reg. 7:174. Bönderne, som
haffue sich sådant (sålunda) inwället vdi
for:ne edre äger och fiskerij. Fin. handl.
7:144 (1544).
Inälstra, se In als trå.
Inäska, tr. Instämma, inkalla. [Mnt.
ineschen.] för rådet och till rätte ineskade
och fordradhe blifva. Stjernman Riksd.
1:184 (1540).
Irra, tr. och intr. [T. irren.] 1. Hindra,
störa, rubba, han medh sin flotta i sion
irrer någre E. K. M:tts förehaffuende. A.
Oxenstjerna (HSH 24:214). lät dig inted
irra aff små mishelligheter eller mootståndh.
Bref 2: 266. aff wägen rödia alt sådant som
skulle i ringaste måttan kunna irra
konungens nådige förtroende til sine undersåtare.
Stjernman Riksd. 3:2058 (1689). — 2.
Förirra, förvirra. Alt irras i sin väg, alt löper
mot sin gång. Frese 1. — 3. Irra sig. Jag
är en menniska som andra, hafver mina fel
och kan lätt irra. B. Oxenstjerna
(Lönbom Sv. arch. 2:147).
Irre, adj. Förvillad, vilseledd. [T. irre.]
han änckom thet szåå stält haffwer, påå thett
wij jw skulle bliffwe irre j sakenn, och icke
kunne rätte oss ther vtur. RR maj 1544.
Irrig, adj. Villsam, vilseledande. Irrig
vägh. Ung A 4b. Irrige ränker. Dens. B la.
Irrighet, f. [T. irrigkeit.] 1. Villfarelse.
han förde them uthur the hedhniske
irrig-heter til sin sanna kundskap. L. Paul.
Gothus Mon. pac. 8. kätterske irrigheter.
Ders. 57. — 2. Förvirring, oreda. Celadon
togh afskedh medh några få ordh, medh
sådan irrighet ihoopsatte, att intet hengde
vedh hvart annat. U. Hjärne Vitt. 51. —
3. Felaktighet, misstag. Slut räkning tidigt
och ofta med tina handelsmän, för ...
irrig-heters undflycht. Hermelin E 7 b.
Irring, f. 1. Fel, origtighet, olaglighet.
de missbruk och irringar, som på landet
och i städerne och i åtskillige rätter kunde
vara, genom tidernes förändringar, inkomne.
Stjernman Riksd. 2:1346 (1660). — 2. Oreda,
rubbning, hinder, sådant (ändradt
bestämmande af myntvärdet) icke så straxt uthan
irring i hvars och eens handtering och
han-dell skulle kunna i verket stellas.
Stjernman Riksd. 2:1010 (1643). förekomma
allahanda hinder och irringar vid
banckeväsen-det. Com. 2:810 (1656). — 3. Söndring,
tvistighet, misshällighet, irring, split och
missförstånd i religionen. Stjernman Riksd.
2:1411 (1662). Kongl. May:tt hafver ... alla
irringar, som medh en och annan
(främmande magt) hade til äfventyrs kunnat
up-växa, på thet möyeligaste afbögt. 2:1628 (1668).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
