Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kapp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapp
— 438 —
Karmur
Kapp» K. öfver k., i kapp? Sedan
tec-kes thet som iagh spör, munckar och
nunnor ocjii hvar präst, kap öfver kap, sigh gifta
mäst Messenius Krön. 65.
Kappad, p. adj. Klädd i kåpa. [T. [-kappen.’]-] {+kap-
pen.’]+} Then kappat orden medh all ijdh Ock
tiwter och bedher all tijdh. R. Foss 344.
Kappe, m. Bägare, tumlare. Cyathus,
kappe. Var. rer. voc. H l a. Kappe, bägare.
Helsingius. en kappa (3 stop). Comenius
Tung. 763. Bacchus vil andra supebröder
ey haa, än dhe som een kappe väl kunna
fördraa. Lindschöld Gen. E 2 a. Een
kappe brännevijn. Beronius F 3 b. The
drukko nectar til trij kappar tidt på raa.
Lucidor Hh2a.
Kappfönster, n. Takfönster,
fönster-glugg. [Mnt. kapvenster, T. kappfenster.]
förrn, höffwitzmen gåffve sig oppå för:ne
huss tack (tak) och sloge ther Cappe
fen-steret (takluckan?) igen. HSH 2:44 (1530).
Kappmäla, intr. Disputera. [Jfr Isl.
kappmæli.] man behöfver ei med andra om
en sak Kapmäla, eller sig tilfoga stort omak.
Spegel Öpp. par. 57.
Kapprät, adj. Kapprak, med kaprätan
krop. Hambræus D2a. jag nu lärt at gå
kapprät. Kolmodin Qy. sp. 2:330. Hålet
... var så stort, at jag kunde gå kapprätt
genom det samma: Salvius Lärda tidn.
1746 47. Stå eller gå kapprät. Lind Ord.
Kaprönika, f. Ett slags hufvudbonad
både för män och qvinnor. [F. chaperon,
Isl. kaprün, Mnt. kapperon, kaproen.] bruke
doker eller capröniker på hufvudet.
Stjernman Riksd. bih. 239 (1589). Qvinfolcks
kläder äre ... Myssa (caprönicka). Comenius
Tung. 513. Kaprönika, Cucullus, Bischofshut.
Schroderus Lex. 28.
Kaprönot, adj. the förkappuge
(caprön-otta) munkar [cucullati monachi.] Comenius
Tung. 638.
Kapuna, tr. Kapunera. [T. kapaunen.]
kapuna the unga hanekyklingar. Colerus
1: 274. Lind Ord.
Kar, n. Kärl. dryckenar baar man in
vthi gyllene kaar. Esther 1:7. ingen
vp-tender itt liws och skyler thet vnder någhot
kaar. Luc. 8:16. Haffuer icke en
Potto-makare macht at göra aff en klimp itt kaar.
Rom. 9:21.
Karass? (Möjligen en förvanskning av
någon äldre form för kartesch.) Se
under Fira.
Karbad, n. Brukas, såsom Badstuga, i
bet. Stryk. Hå, hå, granne, var nu lustigh
och gladh, Förty vår fougde fick itt skönt
karbadh. Chronander Surge D8b. Här
til haar tu lefvat lustigh och glaadh, Men
nu kommer tu i annat karbaadh. Bel. D 7 a.
Karborre, m. Lind Ord. Karraborre.
Var. rer. voc. R 6 a. Karreborre. Comenius
Tung. index.
Karg, Karig, adj. 1. Ostyrig,
sjelfsvåldig. [Isl. kargr, styf, hårdnackad.] Et kargt
barn. Lind Ord. en karigan nämpner man
stilla och sedigh. Schroderus Hoflef. 278.
— 2. Hurtig, rask. De karge hjeltar. Sv.
forns. 1:411. Hiorten ... är vigh (snabber,
karg). [L. agilis, T. schnell, hurtig.]
Comenius Tung. 198. Jfr Rietz Kari, s. 309.
Kargas, dep. Vara karg, snålas. Lind
Ord.
Karig, adj. Karg, snål. [D. karrig.]
Monger man är karigh och spaar, och
warder ther rijk jgenom. Syr. 11:17. hwadh
skulle godz och penningar enom karighom
vszling? 14:3. om en karigh vsling talar
hele stadhen illa. 32 (31:29). Thet är bättre
vara giffmild ... än snijken (knapp, niugg,
karigh). Comenius Tung. 850.
Karighet, f. Karghet, njugghet.
förmana brödherna, at the... tilreedde then
vnd-setning som tilförenna vthloffuat war, at hon
ligger redho, såsom een godh vndsetning,
och icke som någhon karigheet. 2 Cor. 9: 5.
Karinsmessa, f. S. Katarinas dag, den
25 nov. Dijkman 156.
Karlgill, adj. Manlig, dugtig, käck. [Isl.
karlgildr.] Een slarfvot bonde är så kargill
at han pokkar Emoot tin (vattnets) ilska
macht. Spegel G. verk 88.
Karlunk, m. ? min käre karlunk (säger
en varg till korpen, som åtföljt vargarne
under sken af att vara deras gode
stallbroder), tu haffuer icke folgt oss, uthan
roff-uet effter, och om tu icke hadhe hafft thet
hoppet, så hade tu länge sädan gärna varidt
långt ifrån oss. Balck Esop. 147.
Karm, m. 1. Täckt vagn. I spännen för
karmen de gångare grå. Sv. folkv. 1:156.
Han lyfte skön jungfrun i förgyllande karm.
1:348. Min fader gaff mig the gångare säx,
och fäm förgylta karmar. B. G. Visbok 153.
— 2. Ram. togh fram een liten förgylt carm
... han ville sättia ett beläte deri. U. Hjärne
Vitt. 56. karm, uthi hvilken vaar ett gammalt
kopparstycke insatt. Ders. — 3. Brätte (på
hatt). Hatten blåser utaf, för stor och vider
i karmen. A. Nicander Vitt. 155. — 4.
Tröjan var svart och mycket kårt med karm
om armen vid axlen. Linné Sk. resa 141.
(Jfr Wistrand Sv. folkdräkter 21 o. pl. 5.)
Karma, tr. Beklaga, jemra sig öfver.
[Mnt. karmen. Se Grimm Wört.] Min sorg
och jämmer är fast stoor, Thet klaghar iagh
tigh som högt boor, Hoo vil then saak ey
karme? R. Foss 35.
Karmasin, Karmesin, n. Ett slags tyg.
[T. karmesin.] fiolbruntt Carmesyn Sammett
— rött Carmesyn. Tegel Er. 14 hist. 322.
Carmesin flogels skor — Carmasij samettz
kiortill — lifferghe Carmasijn atlask tröija —
lifferghe Carmasijnn sidhen atlask. Hist.
handl. 2:25,32,33,34 (1548, 1553).
Karm ur, m. "Karmr Isl. rudera, dirutce
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
