Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Landsstråt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landsstråt
— 497 —
kannerligen allmänne vägarne och
landstråken, rättas och göras ... godhe, geene
och väl försedde medh brooer. Landt. instr.
256 (1651).
Landsstråt, Landsstråta, f. Landsväg.
<Jfr Schlyter Ord. strata.) wij wilie dragha
retta landz stråtena. 4 Mos. 20:17.
land-stråtona wilie wij fara. 21:22. Landzstråtan
är säker, skogzwäghen är fahrligh. P. Erici
5: 252 a.
Landssåte, Landsåte, m. [Mnt. [-lant-sate.]-] {+lant-
sate.]+} 1. Undersåte, thenne wår Landzsåthe
och tro tienere. Thyselius Handl. 2:179
(1542). en godh, hull, tro och rättrådig
Landzsåthe emott oss. 2:277 (1545). han sine
landsåther een godh fridh åter förskaffat hadhe.
L. Petri Kr. 20. — 2. Invånare i ett land.
H. M:tz vndersåther som settia sig allestädes
nider under landsåterne (i Ingermanland)
och bruka deras ägor. Gust. Adolf Skr.
284. Landssåterna af Indien. Schroderus
Uss. D 4 a.
Landsvist, f. Rättighet att vistas i
landet. [Isl. landsvist.] the icke länge skulle
thär få niuta frid eller landzvist.
Pering-skiöld Heimskr. 1:181. han efterlät aldrig
sine ovänner någon landsvist ther hemma
i landet. 2:445.
Landsände, m. 1. Land. theras
landz-ende hadhe sijn näring aff Konungens land.
Ap. gern. 12:20. göra itt besynderlighit medh
then landzendan Gösen, ther mitt folk vthi
är. 2 Mos. 8:22. Sihon tilstadde icke Israels
barn gå jgenom sina landzendar. 4 Mos.
21:28. — 2. Landsgräns. Ammons
landzendar woro fäste (befäste). 4 Mos. 21:24.
Landtjäll, n. Tält, uppslaget i land.
[Isl. landtjald.] blef theras Konungh Bous
så hårdeliga sargat och skadd, at han af
sina tienare up (från skeppet) i sitt
land-tieldh måste burin vardha. L. Petri Kr. 24.
Landtvin, n. Stundom bruklig
benämning på Franskt vin. en åhm Franst eller
Landtvijn. Stjernman Com. 1:812 (1581).
Landtåg, n. Krigsfärd till lands, landtog
emot fienderna. Stjernman Riksd. bih. 200
<1568).
Landvräkare, m. Landstrykare, äre j
åter tå til sinnes at ryckia uthi en annan
stadh, och således altijdh göra... aff edher
sielfve en hoop landvräkiare? Schroderus
Liv. 157.
Landvärn, se Lan da värn.’
Langa, tr. och intr. Skjuta på långt
håll? the (smederna) haffwe giort oss stort
förräderije medt samme (af dem
förfärdigade) stålbåger. Förty the langa inthet skott,
och så snart man haffwer skottedt någre
gonger medt them, då äre bogerne platt
för-lammede. RR 8/4 1544. är her ingen skott
(kanoner) som någet länge kunne, högre än
falcknether och falckuner. Fin. handl. 4: 249
(1556).
Lanter, n. Ett slags kortspel. (Se Mol-,
bech Gloss.) Våra drabanter Spela sitt;
lanter. Bellman 4: 32. Han så omistlig
hölls som klöfverknekt i lanter. Livin 65.
Lanterna, f. Laddskyffel. [F. lanterne,
"sorte de grande cuiller avec laquelle, avant
l’invention des gargousses, ön portait la
poudre au fond du canon". Littré.] thet
lille stycke, effter thett nye sseet (sätt), som
opå råsbårer kunne föres och man medt
landtärne skiwthe kan. Fin. handl. 8: 267’
(1555). lathe alle bysseskytterne hölle opå
att göre enn heel hoop landhtärner til
alle-honde skytt både smått och stortt, ther mann
kan skiuthe hagelskott medh. Adlersparre
Hist. saml. 1:20 (1555).
Lappa, tr. Flicka, een dicht, hwilken
munckarne haffue lappat in j then helighe
Schrifft. Lælius Res. 2:51.
Lappalia, f. Lappri, skräp. [T. lappålie.]
en hoop ... af Cammereren hoopasmorde
chartequer som alle ähre ounderskrefne och
störste Lappalier af världen. J. G. Stenbock
(Adlersparre Hist. saml. 4:369 (1676).
Lappare, m. 1. som bygger (lappar)
gambla kläder. Comenius Tung. index. —
2. Fuskare, bönhas. Skal ingen lappere
fördriste sigh at gifue sigh ut för någon artz
eller läkere. Skråord. 247 (1571). Ingen
lappare och bönås skal fördrista sig at gifva
sig ut för någon barberare. Stjernman
Com. 6:381 (1717). — 3. Stympare, odåga,
stackare, skickelighe til predicoämbetzens
werck j kyrkionnne, som skola wara j the
lappares stadh (ställe) och driffua ämbetet
fort och halla widh macht. P. Erici 6:124 b.
ordspråket lyder, at uti hvar slächt fins altid
en lappare (Isl. aukvisi, vanslägting), som
intet duger. Peringskiöld Heimskr. 1:642.
tu talar som en ... lappare (feg stackare),
thär tu icke vilt stå thin konung bij.
Verelius Götr. 186. (Jfr Krympa.) en försagd
lappare (Fr. poltron). Österling 1:865.
ma-zette, lappare, prackare, niugger.
Svedberg Schibb. 283.
Lapperi, n. 1. Fuskeri, bönhaseri. Skal
ingen lappere fördriste sigh at gifue sigh ut
för någon artz... Hwilken medh slijkt
lap-perij warder befunnen, then skal straffas.
Skråord. 247 (1571). Lapp- och bönhaseri.
Stjernman Com. 6:381 (1717). — 2. Lappri.
vet, at mod, förstånd och fägring är Ett
lapperij, om de eij nyttias rätt. C.
Gyllenborg Villhj. 111. Hvad båta mig de myckna
sånger Och annat konstigt lapperi. J. G.
Werwing 817.
Larf, m. Larfva, Lar va, f. [L. larv a]
1. Mask, skråpuk, de larf för ögonen hade.
HSH 22:300 (1652). Mosis ansigts larf
(fäc-kelse.) Kolmodin Qy. sp. 2:53. iagh läter
inga onda larffuar föremåla. P. Erici 1:206 a.
klädde medh dieffuulens faseliga larffuor.
2:246 a. Dieffvulen i spökevijs kommer för
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
