Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Luste ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luste
— 517 —
Lutenist
Qv. sp. 1:209. — 2. Refl. a) Förlusta sig.
öfva och lusta sig uthi the saker, som till
lust och tijdfördrijff tienligit vara kunna.
Brahe Oecon. 17. När Alexander var 12
åhr gammal, begynte han sigh aff krijgzsaker
märckeligen lusta. Sylvius Curt. 6. han
lustade sig med gästebod. Ders. 88. b) Låta
sig 1 u s t a, få lust (till), hvar och en giffue
sigh nu väl til fridz medh thet som Gudh
honom beskärdt haffuer, och låte sigh icke
lusta effter nykommen spijs. Leuchowius
224. Ingen skal hafva hierta (mod) at tasta
oss ann, och ther nogon sådant låthe sigh
lusta, skulle vij ickie högdt hafva att
respecten eller fruchta them. A. Oxenstjerna
(HSH 24: 376).
Luste, m. Lusta, lust. [Isl. losti.] the
fåkunnoghas luste dräper them. Ord. 1:82.
werlden förgåås och hennes luste. / Joh.
2:17. hon ... brann j lusta til sina bolar,
hwilkas luste war lijka som åssnars och
hestars. Hes. 23:20. Tu skalt icke haffua
lusta til tins nästes hws. 2 Mos. 20:17.
Lustelig, adj. Behaglig, angenäm. [Mnt.
lustelik. Isl. lystiligr.] lusteligha harpor.
Ps. 81:3. Wijn och strengiaspel frögda
hier-tat, men wijsheet är lustelighare än the
bådhen. Syr. 40:20.
Lusteliga, adv. Behagligt, angenämt.
[Mnt. lusteliken. Isl. lystiliga.] När maghen
widh måtteligheet hållen warder, så soffuer
man lusteligha. Syr. 31:28.
Lusten, Lösten, p. adj. Lysten. the
lustne wordo, och beeddes kräselig mat. Sal.
vish. 1536 19:11. thet (efter kött) lustna
folcket. 4 Mos. 11: 34. Dauid wardt lösten
och sadhe, Hoo wil hemta migh dricka aff
thet watn j Bethlehems brunn? 2 Sam.
23:15.
Lustgång, m. Spatsergång. [T. [-lust-gang.]-] {+lust-
gang.]+} En dag naturen sielf til lustgång ut
mig lockar. Kolmodin Qv. sp. 1:116.
Lustig, adj. 1. Som har lust, benägen.
Christus haffuer waret mechta lustigh til
sådana predican. L. Petri 2 Post. 60 b. then
helge ande hiertat vptender och gör thet
lustugt til ath göra wel. O. Petri 1 Post.
61 a. — 2. Sinnlig, lustigh begärelse. 1 Thess.
4: 5. — B. Ljuflig, kostlig, behaglig,
angenäm. Amen us, lustugh. Var. rer. voc.
R 8 a. allahanda trää, lustugh til at see.
1 Mos. 2: 9. thet itt lustugt trää war, effter
thet gaff förstånd. 3:6. landet... är lustugt.
49:15. Dauid ... en lustugh Israels dictare.
2 Sam. 23:1. tine retter (stadgar) äro
lu-stighe. Ps. 119: 39. Hennes (vishetens)
wä-ghar äro lustughe wäghar. Ord. 3:17. O huru
lustigh äro all hans (Guds) werck. Syr. 43
(42: 23). mitt ook är lustigt, och mijn börda
är lett. Matth. 11:30. Sij, huru gott och
lustigt är thet, at brödher boo
endrechte-ligha tilsammans. Ps. 133:1. een skön och
lustig grön äng. L. Petri 2 Post. 45 a. aff
sådana wilda ökn göra itt fruchtsampt och
lustigt Paradijs. P. Erici 6: 87 b. ett lustigt
soolskijn kommer effter ovädret. P. J.
Gothus Tål. G 1 b. lämpna fäderneslandet
blomstrande, lustigt och mächtigt i sine
efterkommandes händer. Stjernman Riksd. 2:
890 (1634). så snart thet blefve en lustigh
dagh, så ville han förraska fienden uthi hans
lägher. Schroderus Liv. 365. Des
(brunnens) belägenhet är myckit lustig. U. Hjärne
Vatt. 62. — i. Glad, förnöjd, tu icke haffuer
tient Herranom tinom Gudh medh gladt och
lustigt hierta. 5 Mos. 28:47. soffuer man
lusteligha, så kan en bittijdha stå vp om
morghonen, och är lustigh widh sigh sielff.
Syr. 31:23. Jagh war lustig vthi all ting,
thet giorde Wijsheten, som war min
ledsagare. ^ L. Petri Sal. vish. 7:12.
Lustigt, adv. 1. Behagligt, vackert, en
siöstadh, widh Genezaretz haaff lustigt
belägen. P. Erici 2: 337 a. — 2. Gladt, haffuer
han gott j sinnet, så seer han lustigt vth.
Syr. 13:32.
Lustljuflig, adj. Lustliuflig Venus har
them henne nog beröma. Spegel G. verk
168.
Lustmat, m. Läckerhet. Man tarfvar ey
kring byn i alla gårkök snoka För krås och
lust-maat skull. Lucidor A 2 a.
Lustmäte, n. Läckerheter, iagh icke äter
aff theras lustmäte. L. Petri Dav. ps. 141: 4.
Lustrik, adj. Ljuflig, angenäm. [T. [-lust-reich.]-] {+lust-
reich.]+} Hans ögon vende intet åter att see
... på det lustrijka rummet (stället), der han
med henne icke långsedan vaar gången.
U. Hjärne Vitt. 52.
Lustsjuka, f. Njutningslystnad. [T. [-lust-seuche.]-] {+lust-
seuche.]+} then verldzlighe lustsjukan.
Schroderus Casm. 24.
Luta, intr. Luta under, underkasta
sig, vara undergifven. [Isl. luta undir.] the
landzskap som haffua most lutat vnder then
Romerska kyrkiona. L. Petri Dial. om mess.
56 b. — Luta för, böja sig för, vara
underdånig. Himmel och helvete måste Lyd’ och
luta för oss (Venus och Cupido).
Stjernhjelm Fång. Cup. 3 intr.
Luta, adj. Lutande. [Jfr Isl. lütr.] [En
vthgammal man går lutha och är
steen-gammal. Comenius Tung. 234 (1640). (Den
vissna blommans) knopp hänger luta, och
hon kan sig intet upresa. Ehrenadler
Tel. 251 (1723).] aldrig förachta the gamla och
svaga, som gå krokota och luta. Spegel
Sal. pred. 393. Jfr Lut o, Krypluta.
Lutenist, Lutinist, m. Lutspelare. [Mlat.
lutinista, T. lautenist.] lutenist, fidicen,
lyricen. Comenius Tung. index, en
lutenist och harpaslagare icke ställer strängiarna
för hårdt, på thet the icke brista. P. J.
Go-thus Sax 61. Han haar en lutenist i
barmen (har godt samvete). Grubb 312.
Cornelius Hoffman ... för en Lutinist troligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
