Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Manse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manse
— 537 —
Marg
9: 205 (1556). hann haffuer niutedt och
bruc-kedt ett skatte hemenn (i Finland) ... frijtt
för enn heell mandzdrecht och såledis
swij-keligenn vndendraget och vndendolt cronones
ränte och rättigheett. Hist handl. 13. 1:
259 (1566).
Manse, Månsen, m. 1. Liten gosse.
[Se Rietz. Jfr Grimm Wört. mannsen.]
Hur lilla månsen ren kan pappa, mamma
stamma. S. Triewald 18. Hvem kan lilla
månsen neka Hvad hans öga leker på. Dalin
Vitt. 6:126. — 2. Knös. rijka mansar, som
ey skillias gierna veder Ded de med ocker
och finanz tillhopa lagt. Rosenfeldt Vitt.
225.
Mansedel, m. Qyitto pä erlagd afgift?
Alle skep, som ifrån Hålland komma ...
skole haffua medh sig ... thet Sundiske
passet och thes tilhörige maanzedel.
Stjernman Com. 2:258 (1640).
Manshjelp, f. 1. Tjenare, arbetsbiträde.
riket til vern och försvar må uttagas sådant
folck af drengiar, löse karlar, inhysesmän
och andre som dertil tienlige och duglige
äre, doch icke bondens enda manshielp.
Stjernman Riksd. bih. 275 (16 1 2). Och
skall i synnerheet achtes, att knechter tages
af den som beste manshielpen hafver, eller
minste hemmanet besitter. RR ’Ii 1618.
thet är besvärligit först för Adelen och
Prästerskapet, att the sin manshielp tillsätta
måste (genom utskrifning) och för allmogen
att the sine sönner, mågar, bröder och
ven-ner mista måste. Gust. Adolf Skr. 310.
Se Hallenberg Hist. 1:145. — 2. Manskap.
militien både med manshielp at understödia,
såsom och uti krigshielper af spanmål och
penningar. Stjernman Riksd. bih. 345 (1657).
Manskada, f. Manspillan, intogo ock
Caroli krigzmän St. Pol och Monstreuil medh
en stoor manskada för Frantzoserne. P.
Brask Puf. 57.
Manskap, m. Trohet, undersåtlig lydnad.
[Mnt. manschap, T. mannschaft.] Seya oc
scriffua up then hulskap oc manskap han
haffuer loffuat Kongen aff danmarch. —
Hans Nåde haffver sakt Riket oc mik
hulskap oc manskap. Gust. 1 reg. 1:3. the
wille nu gierna endrächtelige ... tilsäia
honom huldskap, troskap, mandskap och lydno.
Svart Kr. 17. bleff honom och ther lydna
och mandskap med vprächte händer tilsworet.
Ders. 18.
Manslag, n. Mandråp. [T. mannsehlag.]
H o m i c i d i u m, manslagh. Var. rer. voc.
P 2 a. Anders nielsson giick Iagh sielff xiij:
de för thet manslagh som honum tiil lagdis.
Gust. 1 reg. 3: 73. thet manslagh han wthij
kommen ær för sin granna. 3:303. thet
mandzslag han bedriffuit hade på Anders i
Bondeby. RR 1543.
Manslagare, m. Mandråpare. [T. [-mann-schläger.]-] {+mann-
schläger.]+} Gust. 1 reg. 4:241. mansläghare.
NT 1526 1 Tim. 1:9. En manslagar ... slogh
Biskopen ihiäl. Messenius Christm. 249.
Manstad, m. Stå i manstad, vara
föreståndare, fulle j alle bådhe ridderskapit
och then meneman til hans nåde j Strengnes
och badh ath han skulle bliffua hårda wijd
regimentet och stå en nw j manstad som til
förna. Gust. 1 reg. 4:202. [Jfr Mnt.
manstat, "Stellung eines homo, Vasallen; in
oder an manstat, nach Lehns-,
Homagial-recht". Schiller-Lübben.]
Mantal, n. 1. Antal menniskor, personer.
göra ther it registrum vppaa (på uppbörden)
med alt mantalit. Gust. 1 reg. 1:254. thet
stora mantalet j stadhenom skal förminskas.
Es. 32:14. Wardtt och infördtt vdi hans
(fogdens) wikukosth fultt mantaell hele åhredt
egenom, alle dager och måltijder, så att inge
aff borgelegzhoffmennerne, fogtetienerne eller
gårdzfolck haffwe någenn måltijdh waredtt
bortte. Hist. handl. 13. 1:198 (1565). när
Rijksens rådh ... uthi landet reese moste,
skole the och blifve förfordrede, så starcke
til mantall och hester, som Iagh förmå.
Stjernman Com. 1:432 (1595). — 2.
Hushåll. Hvar och fleere boo upå ett hemman,
då räknes hvart mantaall för sigh, och sedan
tages utt en knecht af hvarie tijo skatt och
chronebönder och hvarie tiugu frelsesbönder.
RR Vi 1618. Se Hallenberg Hist. 4:546.
Mantelmur, m. Krenelerad ringmur.
thet stycke aff mantell muren nidfallit är.
Fin. handl. 6:206 (1541).
Mantia, tr. Bemantla. [T. manteln.] (han)
mantlade och betäckte sitt hemlige skälmerij
medh tittel och anseende aff en märckelig
underdånig tiänst. Sylvius Curt. 409.
Mappa, f. Karta. [Mlat. mappa. T.
mappe.] Wij haffwe och fået then mappe
eller vttkastningh på then grentz. Fin. handl.
7:154 (1545). jag vil kortt upräkna Och hvad
som nyttigt är på thenna Mappan tekna.
Spegel G. verk 88. Volaterran, som ei sitt
minne plägar tappa, Har likväl intet satt
det landet (paradiset) på sin mappa. Öpp.
par. 6.
Mara, n. Bitter dryck, sorgekalk. När
alt ditt Mara så til glädievin förvandlas.
Kolmodin Qy. sp. 2:154. (Ordet är hemtadt
från Ruth 1:20: Kaller migh icke Naemj,
vthan Mara. Glossa: Naemj vthtydhes mijn
lust. Mara bitter eller bedröffuat.)
Marg, adj. Mången, mycken. [Isl. margr.]
marg skalk kan ock wel gå j Templet.
L. Petri 2 Post. 207 a. honom tyckte wara
omenniskligit att dräpa så margt oskyldigt
blodh. Svart Kr. 45. Her Götstaff hade nu
så marg Slott och Fäste her i Rijket
be-stallat. Ders. 57. the än finnes marge, som
om alt ondt befiijta sich. Psalmb. 1536 32.
thet margge ommack som thet ståndet
(krigarens) medh sigh hafver. Gust. Adolf
Skr. 41. Gudz marga och dråpliga velgier-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
