Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skena
— 731 —
Skeppa
Hist. tidskr. 7:196 (1541). I wele och så
alffwarligenn tilseije Slottzschriffweren . . .
och flere som haffwe waridt ther på Slottet
och i länet, att the bliffwe ther tilstäde, hwar
i sin befalning, till tess en kommer, som
skall aname Slottet, effther j kunne wäl
sielffwe tänckie det mötte icke stå ödhe,
eller szå slätt för skeenen slåes. RR 16/*
1544. ingen ibland oss, then ther
Guddom-ligh befalning, sina wårdnaders och jemwel
sijn eghen welferd icke platt förgätet och
för skenon slaghet haffuer, skal j thenna
tijdhen kunna wara vthan vmsorgh. L. Petri
3 Sänd. Ala. the som medh theris
girug-heet, ocker, oretwisa, woldzwerkan,
slem-merij, kötzliga luster, stinckande högferd och
offuermodh all gudelig lydno slå för skenan.
A. Andreæ TilLegnan af L. Petri Dial. om
mess. B l b. skal tu ... henne (hustrun) ey
städia til sådan makt klifva, At hon alt
huus-hållet skall styra allena Och tu skall thet
samma slå aldels för skena. Törnevall
A 7 b.
Skena, tr.? Om stort slagrägn kommer
i nykördh jord, för än hon blifver skenat,
tå slås mullen så tilhopa, at bättre hade
varit, honom vara okörd. Colerus 1:89.
kiör then åkeren up, lät honom skenas en
dagh eller två, sedan så honom i öpen fåår.
1: 97.
Skenaktig, Skinaktig, adj. 1. Skinande,
glänsande. C a n t h a r i s, en litën madk
... skenactig som guld. Var. rer. voc. Q 1 a.
Perlor... äre en liuffligh och skijnachtigh
tingh. J. Botvidi Brudpred. 50. Lilian är
för alle andre blomster beprydd medh then
alra sköneste, hviteste och skinachtigeste
ferga. Schroderus Kysk. speg. C 4 b. —
2. Som faller i ögonen, har vackert
utseende. utvälia sigh then til konung, som är
större, skenachtighare och ansenlighare än
alla the andre. L. Paul. Gothus Mon.
pac. 345. Jfr Skinaktig.
Skenaktighet, f. Sken, glans, theras
(speglars) skenachtigheet medh ögnestenen
mycket eense äro. L. Paul. Gothus
Ko-metsp. a3a. JfrSkinaktighet.
Skenbar, Skinbar, adj. Uppenbar,
ögon-skenlig, tydlig. [Mnt. schinbar.] neka och
förfölia Gudz ord och skenbara sanningen.
L. Petri 1 Post. c 5 b. En ährefull
vär-digheet... skeenbar, känd och kunnigh giord
allom. Girs Edelhet B 4 a. Sätt ej så
dyrbart lif i en så skenbar fara. Dalin Vitt.
II. 5:204. vore önskandes att alla orter i
verlden . .. voro med så skinbara teken
be-skrefne. Rudbeck Atl. 1:307.
Skenevolssegel, se Skönvalssegel.
Skenfager, adj. Fager till utseendet. En
part faar alt effter then hustru som rijk är,
En annan effter then som skeenfager är.
L. Petri 1 Post. N 7 a. föra itt skeenfagert
leffuerne. 2 Post. 190 b. een skeenfagher
möö, som ett dejelighit ansichte haffuer.
Leuchowius 99.
Skenhvit, adj. Candidus, blanck,
snyöö hwijt, skenhwijt. Var. rer. voc. F 2 b.
warder mörkret skenhwitt som sniö. L. Petri
Dav. ps. 68:15. Ware tijn klädher al tijdh
skenhwijt. Sal. pred. 9: 8.
Skenlig, Skinlig, adj. Skinande,
sådana prydelse (grafvarnas) är skenligh och
blank vthwertes. L. Petri Chr. pina r5a.
Han är skijnligare än solen clara. O. Petri
Jesu pina L 2 a. Jfr S k i n 1 i g.
Skenrik, adj. 1. Skinande, vthi henne
(visheten) är en förståndigh ande,...
sken-rijk, skäär, klaar. L. Petri Sal. vish. 7: 22.
— 2. Skenfager. theres ... skenrika
gudhe-ligheet. L. Petri 2 Post. 191 a. ståtliga och
skenrika åthäffuor. Om nattv. B 8 a.
På-wans skenrijke kyrkieprång. Uti. på Dan. 583.
Skenrök, m. Solrök, han (dagen) ware
mulen, och skenröken om daghen göre
honom faseligh. L. Petri Jobs bok 3:5. (Bib.
1541: dimba.)
Skepelse, f. Utseende. Om himmelens
skepelse kunnen j döma. Matth. 16:3.
Skepna (skäp-, -ne, -nad), m. Öde,
skickelse. [Fsv. skäpna, Isl. skepna, D.
skjebne.] hans lijffskortning icke henger aff
fatalisk necessitet eller oundvijkeligh
skep-nonnes nödh. Kemner 36. Dock kunde han
... icke fly sin skepna och undanvijka
dö-dhen. L. Petri Kr. 24. hans olycka och
ofärd är icke hendt oförwarandes eller aff
någhor skepna, som man säya plägar. Uti.
på Dan. 484. En hård skäpna så hafva vil.
Messenius Svan. 35. Vil han ey
förmaning lydha, Må han sielff sijn skäpna bijdha.
Signill 31. I andre kaster tärningar och så,
På thedh j och må edhra skäpnar nå. Disa
24. Gudh läste den stund han till uärden
blef föd, Hans skäpne tehr gjordes hånom
tung. Sv. forns. 1:412. (han) blef slagen i
samma ferd, Och kund’ eij sin skiepnad
undlöpa. 2:347. Om een våghalss
drunck-nar, så säija the: Ja, thet var hans skepnat,
ther til var han giord, han kunde eij
und-vijka. Kemner 60. Skepnad, klippa hård,
att aldrig fåås igen Hvad tijdsens flye hand
en gång har röfvat hän! Columbus Vitt.
73. Svåra skäpnat! O du för hårda öde!
U. Hjärne Vitt. 123. Ak, hvad för
skiäp-nad är mäd mänskiors stålta sinne.
Warn-mark 342. — Jag ach! ach! haer skiäl til
at beklaga Mit hårda skebnes makt.
Lucidor N i b. Men viltu, hårda skäbne, oss
åthskillia, Så måst’ din stränga lag iag
undergå. Dens. Tt 1 a.
Skeppa, intr. Segla. [Mnt. schepen.]
Skepper oleff... skepe skall in vdj elffsborgs
haffn. Gust. 1 reg. 5: 86. galleyer tijt (till
staden) skepa. Es. 33:21. menniskiorna wågha
sitt lijff vth på itt ringa trä, skepa öffuer
watn och wågh. L. Petri Sal. vish. 14: 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
