Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skjula ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skjuta
— 738 —
Skofsten
skog och skywle. Gust. 1 reg. 6:112. thu
och flere thine lijche ginge i schog och
skiul, och wiste eder hwarcken till lijff eller
godz försäkrede. Fin. handl. 7:111 (1544).
— B. Hölje, täckmantel, skiwl... ther med
man fördöl hiertan, på thet hwar man skal
warda bedraghen, och ingen retteliga see
hwad ther inne ligger. L. Petri 1 Post.
H 6 a. hon lagligit och rettwijsligit straff
neder legger, vnder barmhertigheetz skiwl
och nampn. Krön. pred. C l a. Then helga
Anda bruka the icke annorledes än såsom
itt skiwl eller teckelse öffuer theras falska
läro. Falck 120 b. om the än icke thoras
vppenbarligha wedergella ondt medh ondo,
så göra the thet hemligha vnder itt skiul.
P. Erici 4:65 a.
Skjula sig, refl. Gömma sig. En graf
der nattens kung sig undan solen skiult.
Celsius Gust. Vasa 74.
Skjura, se Skj or.
Skjut, n. Sto. [Fsv. skiut.] Equa, skiwt.
Var. rer. voc. P 6 b. en stoodhest gneggiar
åt all skiwt. Syr. 33:6. Rietz 589 a.
Skjuta, tr. 1. Stöta, skuffa. Han
skickar sigh såsom han wille hielpa tigh, och
skiwter tigh om kull oförwarandes. Syr.
12:18. — 2. Uppskjuta, fördrögh icke at
vmwenda tigh til Herran, och skiwt thet
icke jfrån then ena daghen in til then andra.
Syr. 5:8. — 3. Hänskjuta, hwadh swåra
saker woro, thet skutto the til Mose. 2 Mos.
18:26. skötz then saak til Rådetz
beten-kjande. Schroderus Liv. 465. — Skjuta
sig, refl. 1. Skjuta, kornet begynte skiwta
sigh j ax. Am. 7:1. — 2. Beropa sig (på).
vij än nu ther om skiute oss til samma
breff. Gust. 1 reg. 5:159. Oansedt på hvem
the sigh berope eller skiuthe kunne.
Stjernman Com. 1:445 (1596). alle the som hafve
färdes och reest omkring j landet, the hafve
skutit sigh allene ther oppå, at the hafve
varit uthsende uthi våre och rijksens värf.
1: 478 (1604). — 3. Hänföra sig. Gudz
klara och vppenbara Lagh ... til hwilken all
exempel moste sigh referera eller skiuta.
L. Petri Skyld. Dia. — 4. Vädja. Jagh
skiwter migh ti! Keysaren. Ap. gern. 25:11.
Ther någhor menar sigh icke wara retteligha
banlyst, han må skiwta sigh til ytterligare
ransakan, och theras doom som slijka saker
äro befalta. L. Petri Kyrkord. 34 a. Volero
(den anklagade) skiööt sigh under
tribunerna. Schroderus Liv. 98. Jagh skiuter
migh under edher och’ under edert hägn
och försvar. Ders. 99.
Skjutsfärd, f. Körsla, skjutsning. Tiil
her Electus j wpsala ath wij haffue forlændt
honum wpsala stadt, kwnne wij dog ligwel
icke wmbære then skiwtzferdt aff fonnde
wpsala (till forsling af malt och tegel). Gust.
1 reg. 2:104. Haffua the (biskoparne) och
teslikis forbudit theres landtbor ath the oss
eller waare swennar inghen skiudtzferdt giöra
schula. 3: 96.
Skjutsrättare, m. Uppsyningsman öfver
skjutsen? (Jfr Rättare 1.) Fin. handl.
4:256 (1556).
Sko, m. 1. pl. sko. dragha vthaff wåra
skoo. O. Petri Sakr. 10 b. skolen ...
dragha idhra skoo vppå. Hes. 24: 23. Then
ogudhachtige wil icke giffua itt gammalt paar
skoo för alla kyrkio herrar och Predicare.
Am. 2:6 (glossa). — 2. Skoning. List, Skoo,
Instita, Schweif. Schroderus Lex. 30. —
3. Fot (mått). [T. schuh.] Elleffwe skoer
högdt. HSH 26: 2 1554). Fyre händers bredd
göre een Skoo. Lælius Res. 1:19.
Geo-metriske Alner, hwilke man Cubitos kaller,
... och twå sådane göre tree Skoor. 1: 45.
Solen är många reesor större än jorden,
än-doch hon synes oss ... icke öffuer
halffan-nan skoo. P. J. Gothus Rel. art. 111.
Rummet ... var vphögdt tolff skoor ifrån marken.
Schroderus Liv. 32. han var ofanneligh
stoor, tijo skoor lång. Albert. 1:62.
Sko, tr. 1. Taga på sig skodon. [Isl.
sköa, sküa; part. sköàör, sküàör.] Skoo på
sigh, Skoo sigh, calceare, calceos inducere.
Helsingius. ey skoodde annars än medh
solor (sandaler). NT 1526 Marc. 6:8.
föt-ternar skoodde medh fridzens Euangelio.
Eph. 6:15. (Bib. 1541.) the äro wakne, klädde
och skoodde. L. Petri 4 Post. 37 a. — 2.
Rikta. Ehuru fånen iagh köper in, alt skall
iagh först skoo taskan min. Tisbe l».
Skof, n. The (bönderna) gåå well vt
(mot fienden) ett schoff (ett stycke väg?),
män när matsecken giörs thoom, thå förlöpe
the. RR "I* 1545.
Skoffa, tr. Skuffa. När de nu ... skulle
gå til bords, så skoffa trållpackan bort
Fröken Snöhvit, och ville hafva sin dotter til
bordet. Wrangel Fr. Snöhvit 3.
Skoffticera, intr. Göra spe (af), drifva
gäck (med), skymfa. [Jfr Mnt. schofferen,
schoffieren; gammal F. desconfire.] Var icke
spotzk (spefull) emoot andra, och om tu
något kortvilligt inmänger i talet, lät thet
vara skämt* och icke spee (håån),...
spot-zkas (scoffticera) icke, at tu icke någon aff
the närvarande må förtörna. Comenius
Tung. 916.
Skofftiker, pl. Försmädelser, ovett,
stickord, skottkolfvar. (Hof Dial.) här ageras
om penningar, och icke om skoffticker och
smädh ordh. J. G. Stenbock (Adlersparre
Hist. saml. 4:368).
Skofsten, Skufsten, m. Sten, som
användes att skjuta eller kasta med? [Mnt.
schofsten, "eine Art schmaler Dachziegel",
schuvesten.] och kastadhe så vth aff
tor-nedt medh mycken skuffuesteen till honom,
ther aff han bleff illa slagen i huffwudet.
Svart Kr. 38. the skulle flux falla till Söffrin
medh all theres ganske weldige mackt, een
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
