Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stadhållare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stadhållare
— 801 —
Stagna
han then ... ordens regla offuergiffua wil som
han en tijd long vthj varit haffuer, och
-acthar her effter liffua j annan stadga. 4: 281.
Echtescapet är en sådana stadge, som Gudhi
är teck. L. Petri 1 Post. N 2 a. moste man
iw arbeta, byggia, åker bruka, äta, dricka
handtera etc. hwar och en effter som hans
stadge kräffuer. 4 Post. 30 a. förmana folcket,
at the betenckia, hwadh hwar j sin stadga
är androm skyldigh. Kyrkord. 4 b. Mattheus
hade ... fördt itt fördömelighit leffuerne,
lik-■wel wardt han icke förkastat, vthan wår
Herre kallade honom vthaff then farliga
stadgan, och giorde honom til en Apostel.
3 Post. 120 b. Herre gudh, är then siälen
j then stadgan, at henne står än nw til
hjelpande, så bedher iach ath tu wil wara henne
nådheligen. O. PETbi 1 Post. 119 b. — 3.
Lagstadd tjenst, löst folck skole ... sigh
städia låta uthi halfve eller heele åhrs stadga
eller tiäniste. Stjernman Com. 1:59 (1540).
Stadhållare, m. Ståthållare; vikarie.
JMnt. stadholder, stedeholder.] herren åff
byren ... ær keserens stadh hållare och
haff-wer regimenthet åffwer brabantt, Sælandh
•och flere vesterlandhen. Gust. 1 reg. 4:31.
Philippus afffallen war, then han (konungen)
j Antiochia för en Stadhållare effter sigh
lätit hadhe. 2 Macc. 13:23. c o m m a n d a n t,
stadhållare. Svedberg Schibb. 256. påwen
sägher sich wara Christi stadhallare. O.
Petri Svar till P. Eliæ a 4 a.
Stadig, Städig, adj. [Mnt. stedich, T.
stätig.] 1. Ständig, een stadug frid. Gust.
1 reg. 1: 185. itt stadigt drypande tå fast
regnar. Ord. 27:15. Dödhen är bätre än ...
een städhigh kranckheet. Syr. 30:17. En
stadig skräck oss opp ur söta sömnen
väcker. Borneman 53. Gud bär en
enkan-nerlig städig omsorg och omvårdnat för them.
Svedberg Schibb. a 3 a. En utsådd säd trifs
intet vel af städigt solsken. Sabb. ro 1:847.
the ingen städig hemvist hade. 2:1229. — 2.
Fast, beståndande. war stadigh j tijn ord,
och blijff widh enahanda taal. Syr. 5:12.
the skulle bliffua stadighe j Gudz nådh. Ap.
gern. 13:43. — 3. Trägen, ifrig, een
sta-dugh bön. L. Petri 4 Post. 44 b. wij skole
icke ... giffua bönena offuer, vthan altijd
stadige ... bliffua ther vthi. Ders. 48 a.
Stadighet, f. Beständighet, fasthet,
varaktighet. [Mnt. stadicheit, stedicheit.] hölle
Slotten . .. dhen herre till hånde, som
bliff-uer laglige koratt och hyllett tiil kong i
Danmarch, med vprictig stadighett. Gust. 1
reg. 9: 251. idhar troos stadigheet. Col. 2: 5.
förwaren idher, at j icke förförde warden
genom the ogudhachtigas wilfarelse,... och
fallen jfrå idhor eghen stadigheet. 2 Pet.
3:17. j thenna werldena ... ther ingen
sta-dhigheet är, vthan all ting förgengeligh. O.
Petri Verld. A 2 a.
Stadigt, Städigt, adv. 1. Ständigt. Alle
thesse woro städigt tilhopa. Ap. gern. 1:14.
Och bliffuo the städigt ståndandes vthi
Apost-lanars lärdom [lära). 2:42. Det hierte qvahl
Jag uthan tahl För henne stadigt lijder.
Lagerlöf 4. — 2. Ifrigt, han wardt betaghen
aff ångest, och badh stadwgt. NT 1526 Luc.
22: 44.
Stadsbok, f. wij beslutom, at man the
sendningabodh ärligha vndfå skulle, och
theras taal vthi wåra stadzbook scriffua låta.
1 Macc. 14: 23.
Stadsint, adv. Beständigt. Nu emedan
han sådant taladhe, sågh jungfrun alt stadsint
på honom. L. Petri Kr. 19.
Stadsskrifvare, m. Bleff och M. Oleff
Petri kallat... till Stocholm, bleff ther Stadz
scriffware. Svart Kr. 96.
Stadstjenare, m. Lictor, stadztienare,
bödil. Var. rer. voc. C 7 a. Jfr Ap. gern.
16:35, 38.
Stadsvad, m. Stadsrågång. (Se
Schlyter Ord. vaj).) alla the gårdar och byiamen
som byggia innan stadzwaden (i Skeninge),
som i her Stens stwris tiidh synter war och
besworen för retter stadzwadh aff hedhen
höss. Gust. 1 reg. 6:280.
Stafiser, plur.? Stångjern. [T. stabeisen,
staf eisen; Mnt. isern, isen, jern.] opbyggia
en vatnhammar til att vdreckia plåtar och
staffiser. Gust. 1 reg. 5:103. Jfr Staf jern.
Stafjern, n. Stångjern. (Se Stafiser.)
må hann och så årligenn köpe widt the
hammersmidier her j Rijkit någre skippundt
Staffiern till sitt eigit behoff. RR V9/« 1544.
Stafn, m. Stom. [Jfr Molbech Gloss.
Stavn.] the som haffwe preste staffner wijdt
theres Rijdkyrker måge och så them nijute
och beholle. RR 8/e 1547.
Stafrad, f. Bokstafsrad, förteckning i
bokstafsföljd. Hvar uppå (om ords
härledning och stafning) en ganska ymnig stafrad
och vidlöfftigt register upsettias kunde.
Svedberg Schibb. 111.
Stafslunga, f. En på en käpp fäst slunga.
[Fsv. stafsliunga, Isl. stafslöngva.]
Staf-eller skaftslungor, hvarmed striden börjades,
innan man kom til handgemäng. Röding
162. ehwar han bödh sigh till land i Roden,
... mötte bönder honom med staffsliungor
och andra ringa wärior. Svart Kr. 23.
Stafsvärd, n. [Fsv. stafsvärdh.]
Vena-b u 1 u m, staff swärdh. Var. rer. voc. K 4 b.
[Schiller-Lübben: stafswert, Dolch, sica,
gladius bacularis.]
Stafver, m. Staf [Fsv. stavur.] tå kom
. . . en stoor skare, medh swerd och medh
staffwrar. Matth. 26:47.
Stafvevilla, f. Här finnes ingen
stavevilla. utan en ren, richtig regelbunden och
stadig Svensk skrifft och skrifart. Svedberg
Sabb. ro l:dla.
Stagna, tr. och intr. Stagnare est Stadna,
stagna blodet. Hinc Stagnum, siö, der j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
