Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sval ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sval
— 830 —
Svarthet
apostlar voro på thenna tiden svagtrogne
och vankelmodige nog. Svedberg Sabb. ro
1: 699.
Sval, m. Linda, igenlagd åker. (Se
Rietz svärd.) Svalar eller lindor.
Carleson 417. Sval-land, se Lägda.
Svala, tr. Svalka. [Isl. svala.] Daggen
swalar hetan. Syr. 18:16. han doppar thet
yttersta aff sitt finger j watn, och swalar
mina tungo. Luc. 16:24. I qvicka ordaprång
hon ej sin låga svala. H. C. Nordenflycht
196. jag äter föll på den tankan at svala min
vrede på honom. ,4s. Ban. 2:158. — Refl.
Tå gick Ptolemeus allena til Konungen j
hans saal, ther han sigh j swaladhe. 2 Macc.
4: 46. Han brann af häftig törst och sökte
sig få svala. Kolmodin Qv. sp. 2:81. Och
blif man tyst til des er heta blod sig svalar.
Celsius Ing. 12. sig hans harm och hämd
omsider svala lät. S. E. Brenner Jesu
pin. 6.
Svalgaktig, adj. Fråssande. En
svalgh-achtigh (gulosus) slasker... slickar här och
ther, och slukar. Comenius Tung. 820.
Svalkan, f. Svalka, märcker hvad eder
aggar och vee gör, och pröfver thesslijkes
ther emot hvar uthi j finne svalckan och
lindring. Stjernhjelm Lycks. är. 3 intr.
Svalke, m. Svalka. Vår enda svalke
var vår lilla vattuflaska. Kolmodin Qv. sp.
1:64.
Svallrare, m. ? Se under Rata.
Svalnedan, n. Svale nedanet thet är
medan svalorna byggia. Colerus 1:135.
Svalt, se Svult.
Svamprör, n. Ett slags långa skjutgevär
med s. k. svamplås. Adlersparre Afh. 221.
Svang, m. och n. [T. schwang.] 1.
Svängning, svingande, ur den Skandske
skär en mäcktig skara drifvit Ok öfver sund
ok land med blänckiand’ vappens svang
Be-tvungit den, som förr all verdsens krets
be-tvang. Columus Vitt. 88. Sedan slogh sigh
Jägaren i svang (gjorde skeppet Jägaren en
svängning) achter om Troylus. Girs Er.
14 kr. 64. alt hvad i luften och hafvet...
har sin svang (flygt) och simmande.
Stjernhjelm Fångne Cup. 3 intr. — 2. Gång,
gångbarhet. krijget gick i största svangh
uthi Dan marek. Tegel Gust. 1 hist. 2: 60.
the Christnas förtryckelse Gåår allestädes
nu i svang. Laurbecchius A 2 b. Såskall
ditt loford gå i svang. Leyoncrona 159.
handeln hoos oss gåår i sit vaanlige sväng.
A. Oxenstjerna Bref I. 4:196. förmedelst
växlars, assignationers och anvijsningars
credit, kraft och eftertryck all then
princi-paleste och förnämste handel och vandel ...
hafva theras ricktige gång och svång.
Stjernman Riksd. 2:1598 (1668). hvilken synd ...
i fult svang effter all lust brukat varder. R.
Foss 18. denna smittan nu ... går i fullt
svang. Dalin Vitt. 4:12.
Svankig, adj. Inböjd. Somliga (näsor)
äro svankiga och äfven så låga midt på, som
de krokiga äro höga. Dalin Vitt. 6:441.
Svansare, m. En som går och svansar.
I svantsare, som förr med styfva halsar gått.
Hjortzberg 308.
Svansegång, m. Zions döttrar äro
hogh-modigha, och gå så raakhalsadhe, medh .. .
swantzegång. L. Petri Jes. proph. 3:16. hon
... brätte buken fram med stoker
svantze-gång. Kolmodin Qv. sp. 1:19.
Svarare, m. Svarande (part). Stempne
wij ... baadhe aaclagare och swarare tiil
rettha in före oss. Gust. 1 reg. 3:44.
Svarlig, adj. Som kan svaras för,
försvaras. hans saker ecke äre aldelis ärlige
och swarlige. Gust. 1 reg. 5: 68. wij så
haffue skickatt oss emott Suerigis rike oss
suarligit skall wara både för gudh och
menniskior. 6: 92.
Svarlös, adj. Utan svar. Så hadhe wij
jcke tiidh til att swara them (de sökande)
ther i vpsala, vtan skilde them i frå oss
endels swarlösa. Gust. 1 reg. 7:101.
Svärm, m. Svärm. [Mnt. swarm, T.
schwarm.] Satan ... med sin förstötte svärm
I pinan kommen var. Spegel Tillsl. par.
83. hvar then stygga svärm får vistas, ther
är vist Ett helvete. Ders. 89.
Svarman, m. Bönemän. Jfr Talman.
Svarman, sponsor. Schroderus Lex. 100.
brudgummen medh ... svaremannen.
Laurelius Kyrkord. 241. tå Talemannen genom
kort taal hafver uthfäst morgongåfvo ... så
ock tillstånd bedit om upträdande i kyrckio
och vignings lof, skal fader eller förmyndare
sielf eller genom svarman svara, gifva ther
lof till och bruden uthantvarda.
Empora-grius 143.
Svarsgill, adj. Jemngod, vuxen, i
må-gen möta Hannibal med een sådan häär,
som vore hans häär svars gill. Schroderus
Liv. 289.
Svarsgod, adj. = Svarsgill. the til strijdz
icke vore svarsgodhe nogh. Schroderus
Liv. 61. The Romare, som ... (icke) vore
fienden svarsgodhe, nödgades at vijka til—
baka. Ders. 110.
Svarta, tr. Svärta. [Isl. svarta.] Svarta
mine skin och smöria them väl. S. Brasck
Ap. gern. L1 b. at svarta hattar när the
biackna. Colerus 1:83.
Svarta, f. Svärta, tå är watnet swart
som skomare swarta. B. Olavi 195 b. af
svafvel tar sölfret till sig en svarta. Frese
364.
Svarta, f. Svärta (fågel). Comenius
Tung. 151.
Svartbok, f. Svartkonstbok, (hon)
rådfrågade sin gamla svartbok. Dalin Vitt. 3:
338. Lind Ord. Rietz.
Svarthet, f. Svärta, nu är theras
an-sichte så förmörkrat aff swartheet, at man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
