Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tungobast ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tungobast
— 887 —
Tvedelar
han och vara quitt och frij för allan twngnad,
som ær borgarelæge och annad slikt. Gust. 1
reg. 4:305. — 2. Börda, besvär, olägenhet.
•Godlynne är siälva siälen uti omgänge,
förutan hvilken en menniska är allom til tugnat.
Hermelin Eßb.
Tungobast, n. Tungband. Då blef hans
mål förqväft i hast, Att han som barn sitt
tungobast Eij kunde redli’ styra. Rydelius
Vitt. 62.
Tungolag, n. Sätt att tala. Hon vplater
sin mun wijsligha, och haffuer itt liuffligit
tungolagh. L. Petri Sal. ord. 31:26. the
Greker ... hafva förfalskat, vrijdit och vrängt
så månge främmande tungomåls ord effter sitt
•eghit tungolagh. Schroderus J. M. kr. 29.
Tungtröskare, m. Pratmakare,
stor-pratare. [T. zungendreseher.] en taalesman
(advokat), som kunde bruka många ord, en
tungatryskiare och svassare. P. J. Gothus
Apost. gern. 421. heela thenna tungetröskare
hopen, som alle tillijka bruka munnen.
Schroderus Heracl. 34.
Tunn, adj. 1. Liten, ringa, knapp, ställe
wij en fast twnn loffwen (tro) till hwadt the
loffwe eller swärie. RR u/t 1543. På then
tijdhen skal Jacobs herligheet tun warda. Es.
17:4. hwar the kunna ... göra theres deel
(kyrkoherdarnes underhåll) tyndre, och stiela
ther något aff, ther med försuma the sigh
intet. L. Petri 2 Post. 212 a. — 2. Fåtalig.
så alztinges liten och tunn wardt Gudz
För-sambling, at vthi Noah tijd icke flere funnos
än blot otta hioon. L. Petri 2 Post. 280 a.
Rijkesens Rådh i Swerige nu war ganska
tunt effter thet icke sträckte sigh widare än
till tre men. Svart Kr. 20. en tun hoop.
P. Erici l:8ia.
Tunna, f. en tönia sädh. Es. 5:10. lxm
(60000) gyllenne, thett war 6 tunnor full medh
peninger. Gust. 1 reg. 1:124.
Tunnafisk, m. Insaltad fisk. Tunnafisk
211/* tunno. Gust. 1 reg. 7:117.
Tunneläst, m. Ett rymdmått af 12
tunnor. en stoor hoop med kruut, wehll till
een tynneläst. Svart Kr. 54.
Tunn kaka, f. Tunnrå. Collyrida,
tonkaka eller pannokaka. Var. rer. voc. 11 b.
osyradhe tunkakur smorda medh olio, aff
hwete miöl. 2 Mos. 29:2.
Tuppfjäder, f. Mång hustru och sätter
tuppfiäder i hatten På mannen. Törnevall
B la.
Turbant, m. Turban. [It. turbante.]
For-sius Esdr. 16. Sahlstedt Ordb.
Tusen, wor syster, förkoffwra tigh til
tusende tusend. 1 Mos. 24: 60. talet på them
war mong sinnom tusende tusend. Upp. 5:11.
Kom igen Herre til the monga Israels
tusend. 4 Mos. 10:36. Och the togho aff Israels
tusender, jw tusende aff hwart slechtet, tolff
tusend wäpnadhe til häärs. 31:5. tusend
paar oxar, och tusende åsznar. Job 42:12.
all diwr j skoghenom ... ther the widh
tusende taal gå. Ps. 50:10. Tu som mongom
tusendom welgör. Jer. 32:18. Medhan han
leffuer, haffuer han större nampn än andre
tusende. Syr. 39:15. the lära Att sväria,
och fanin på tungan att bära, Och bedia i
vrede siu tusend sig taga. Törnevall B 3 a.
Tusenhanda, adv. Der skapas odygd til
på tusend handa sätt. Kolmodin Qv. sp.
2: 276.
Tusenkonst, f. [T. tausendkunst.] Thet
bästa signeri är sig med bön välsigna Och
Gudi sig förtro; så skola trollen digna, Och
theras tusendkonst skal intet bita på.
Kolmodin Qv. sp. 1:419.
Tusenkonstig, adj. [T. tausendkünstig.]
then lögnachtighe dieffuulen aff sin
tusend-konstige kucklare säck altijdh vthskuddar
nyia påfunder. Balck Catech. L16 a. Den
käcka nächtergaal han höra lätt .. • drill på
tusendkonstigt sätt. Columbus Poet. skr.
A 2 a.
Tusenkonstnär, m. Han (djefvulen)
heter icke förgeffues mille artifex, tusend
konstenär. Balck Krist. ridd. E 6 b. Dieffuulen
... är een oförtroten tusend konstnär.
Lælius Jung. sp. Bib.
Tussmörker, n. Skymning, skumrask.
[D. tusmörke.] hon vil som offtast i tuss
mörkret smyga sig til henne. Dalin Arg.
1, n. 10. de se . .. bättre i tussmörkret, än
i klar dag. Vitt. II. 6:123.
Tut, m. 1. Pip. tratt med en tuut på
ändan. U. Hjärne Ved. 38. Tänck tå hvad
vatn har slik ränna (vattenledning) gutit ut,
Mån ei en tämlig flod lop utur sådan tut?
Spegel öpp. par. 42. — 2. Lur. Han blåser
i tuterna. Sv. forns. 2: 434.
Tutil, se Ty t el.
Tutt, m. Tott. the ej återvenda För än
the hafva fått all tutten på sin slenda.
Spegel G. verk 134.
Tuttra, intr. 1. Kuttra. Turturdufvan
sårgse tuttrar. D. Wallenius A 4 b. Dufvan
sorgen sin (yttrar)... med at tuttra.
Brovallius 16. — 2. Glamma. Gummorna sutto
och tuttrade tillsammans. Sahlstedt Sagan
om tuppen 6.
Tvebakad, p. adj. twebakat bröd eller
skorpobröd. Var. rer. voc. I lb. (Jfr Mnt.
twebak, T. zwieback.)
Tvebeling, m. Ett slags pung? en swart
twebeling. Skråord. 318 (1546).
Tvebett, adj. För två dragare. Ett
tve-bett lass spanmål räknas för fyra tunnor.
Stjernman Com. 1:811 (1622).
Tvebottnad, p. adj. De diup, som hafva
varit mycket rika på källsprång ur bottnen,
hafva blifvit tvebottnade, hvarigenom händt,
at deras tillandningar ej annat blifvit, än
gungfly. Carleson 302. (Jfr Namn o. bygd
1: 45-48.)
Tvedelar, m. pl. Två tredjedelar. [Fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
