Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Ulfstand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulfstand
Umflod
thet orma-udd och eeter lätt fördrifva; Thet
är förvist een ört... Som på then vida mark
sin maka nappast finner. Spegel G. verk 182.
Ulfstand? Ulfztan (så kallar man een
af the starka rötter) Giör värste Scorpion så
svag, så matt och trötter, At han förmår ej
meer then minsta skadan giöra. Spegel
G. verk 130.
Ulfvebläst, m. Ulfvebläst, thet är en
sådan siukdom, at the som honom hafva, svulna
och bekomma blemmer, och han gifver
vätska aff sig, thet kliar och kryperoi honom
lijka som myrer. A. Månsson Åderl. 158.
Ull, f. wij skole tagha then gambla Adam
redheliga j vllena (ta honom i lufven). P.
Erici 5:123 b. gripa then gambla Adam
man-ligha j vllena. 5:208 b.
Ullen, adj. Yllen. [Fsv. ullin.] itt klädhe
... ware sigh vllet eller linnet. 3 Mos. 13: 47.
klädher, ee hwadh the ära vllen eller
linnen. 13: 59. så skola the dragha lijnklädher
vppå, och haffua intet vllet vppå. Hes. 44:17.
Ullragg, f. Han scal niderkomma såsom
itt regn vppå vllaragg. Dav. ps. 1536 72: 6.
(Bib. 1541: vllskin.)
Ulna, intr. Blifva ankommen, skämd.
Se Ul. [Isl. üldna.] Kött kan uhlna, men
aldrig suurna. Lindestolpe Surbr. 62.
Ulspegel, m. [Mnt. ulenspegel, T. [-Eulen-spiegel.]-] {+Eulen-
spiegel.]+} Uhrspeijel. J. Rudbeckius Kon.
reg. 266. Urspeglar. A. Laurent» Hust. 20.
Ulämpa, se O lämpa.
Umanliga, se Omanneligen.
Umbelägga, se Ombelägga.
Umbestånd, n. Omständighet, monge
legenheeter förfalle (förefalla), huilkes
vm-bestender then (gubernator, som) nermest
är, besth affueth. HSH 27: 4 (1561).
Umbevarad, Unbevarad, p. adj. [Fsv.
unbevaradher; jfr Mnt. um-, unbewaren.]
1. Oförhindrad, oantastad, trygg, säker, the
mötte frij och vmbewarade komma till
Konungen. Svart Kr. 4. hade nu . . . heela
Rijket frijt och vmbewarat inne igen.
Äre-pred. 64. worth saa dagtingadh, ath för:nde
Söffuerin norby schula wara oss ...
vmbe-uaradt (oantastad, otilltalad af oss). Gust.
1 reg. 2:241. Jfr Om bevarad. — 2. Fri
från rättsanspråk, stående till fritt
förfogande. Wijken j Norige ... mötte qwitt frij
vmbewaradt restitueres til Norgis Crono igen.
Gust. 1 reg. 7:482. waarom wij icke
plig-tughe wara honom aldeles wmbeuaradh (utan
rätt att göra anspråk på ersättning) för
then schada han waara wndhersaatha giorde.
2:211. — 3. Fritagen, befriad ifrån, qvitt.
Saa wile wij... athij medh slighe onyttughe
stycker (förtal) lathe oss bliffua wmbeuaret.
Gust. 1 reg. 3:189. Kan skee the . . . på
lyctan vore honom gerna quitte och
vnbe-uarede. 9:320. the swore summor, szom wij
the Lubske . . . affbettaled haffue, mere än
dubbelt vp, j thet forhoff (hopp) och ansze-
endh, atuj wille vara them vmbeuaret, och
ther med haffue köpt oss friid och rolighet
vtåff them. 10:103. tusende menniskior wilia
heller wara quinfolk wmbewarade än
for-loffua wijn och öll. O. Petri Sänd. B 4 b.
när man låte ena menniskio haffua sin frij
wilia at hon mötte göra såsom hon gerna
wille, och skulle icke fructa for något straff,
så skulle man ingen finna som icke heller
wore laghen quitt och vmbewarat. 1 Post.
83 b. the Tydzske wille jw gerna wara the
Swenska vmbewaradhe, på thet the icke skulle
haffua then faran at stadhen worde förradder
rikesens råådh i händer. Kr. 151. — 4. Som
tager sig till vara (för), ej inlåter sig med.
War unbewaradh medh then som hemligheet
vppenbarar. Ord. 20:19. (Sal. ord. 1536:
Blijff vmbewarat...)
Umbevånare, m. Kringboende folk. en
sodane belegligh ort ... ther hädhan andre
vmbevånere met theres motuarur ...
seglan-des varde. Fin. handl. 2:293 (1550).
Umbo, tr. Ombona, omsvepa. [Isl. büa
um.] skalt ther med vmboo tigh såsom een
brudh. L. Petri Jes. proph. 49:18. the medh
thenna dyghdenne ... äro bewäpnadhe och
vmbooghne. Krön. pred. C 7 a.
Umbära, tr. Förlora, mista. [Fsv.’ [-unt-bära.]-] {+unt-
bära.]+} wij haffue forstaath athij haffue noghre
waare skytt, som wij wmbaare wndher
blek-ungh. Gust. 1 reg. 3: 55. han skal ecke
vm-bära sin lön. NT 1526 Matth. 10:42. han
lijff och leffuerne, land och folck alt til lijka
mista och vmbära moste. Försp. till Dan.
the (Judarne) hadhe vmburit alla sina
her-ligheet, och woro ... vnder the Romares wold.
L. Petri / Post. L 2 b. Skole ock wij icke
sörya när wij vmbäre hustru, barn, fadher,
moder. 2 Post. 252 b. the sijna clockor redo
hade vmburit skulle oförsumlige taga them
igen. Svart Kr. 156.
Um draga, tr. Kringbära. [T. umtragen.]
Christi lekamen j brödhet setties j
mon-strancien eller vmdraghes j processe. O.
Petri Sakr. 19 a.
Umdraga, intr., se Undraga.
Umdrifva, Omdrifva, tr. [T. [-umtrei-ben.]-] {+umtrei-
ben.]+} 1. Kringdrifva. skal vmdriffua tigh
såsom itt kloot på widha mark. Es. 22: 18.
en krukomakare, han moste . . . vmdriffua
skijffuona medh sina fötter. Syr. 39 (38:32).
Bildl. hans sinne var mycket starekare, än
at thet efter lyckans ostadigheet skulle . . .
omdrifvas. Columbus Poet. skr. P8a. —
2. Drifva gäck med, kränka, förolämpa.
I haffuen nu j tiyo gängor hädhat migh, och
j skämen idher intet, at j så vmdriffuen
migh. Job 19:3.
Umfalla, intr. Falla omkull. [T. [-um-fallen.]-] {+um-
fallen.]+} iordhennes grundwalar moste
vm-falla. Dav. ps. 1536 82:5.
Umfatta, se Omfatta.
Umflod (Omflod), Umflåt, m. Oren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
