Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vädas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vädas
— 988 —
Vädja
wädhet. O. Petri 1 Post. 46 b. — 2.
Täflingspris. the som löpa påå wädiobanen,
alle löpa the, män en fåår wädhit. NT 1526
1 Cor. 9:24. Låter ingen tagha idher wädhit
j frå; Ders. Col. 2:18.
Vädas, se Väd jas.
Väderboll, m. [Jfr D. vejrbold "hul
kugle af metal, der fyldes med vand og
lægges i ild (så dampen går hvæsende ud
gennem et hul)" Kalkar (efter Moth).]
1. K. Erik . . . stundom gick ut om dagen
och spelade väderboll med sina hofjunkare
och dravanter. S. Elofsson 184. — 2. de
ville vada med väderbollar ... öfver grafvarne
(vid fästningen). Tegel Er. 14 hist. 237.
— B. Du ... som utaf lite tvål kan
väderbollar (såpbubblor) drifva, Som blänka, vidga
sig och strax til intet blifva. Rudbeck Neri4.
Väderflaga, f. Väderil, stormil. [Fsv.
vädherflagha.] een wädherflagha förer them
bortt såsom agnar. Es. 40:24. wädherflaghor
förskingra them. 41:16. Ther en man . . .
gick karsk och helbregd, kom honom hastigh
kall svett uppå, såsom en väderflaga. Girs
Gust. 1 kr 120.
Väderflog, m. Vindflöjel, väderhane. (Jfr
Flög.) bröt bort the förgylta wederfloga
(på Stockholms slott). HSH 5:14.
Väderhanigt, adv. Utan hållning,
halt-löst. Gudh haffwer intett högre straff
kunnat straffa edher mädh, än att i haffwe hans
(Luthers) Tomos och Bordzsnack vthgåå låtitt,
elliest trodde ingen människia, att Lutther
så wäderhanigt, obeständigt och skänneligit
lärdt haffwer. Ernhoffer 79 b.
Väderhanisk, adj. Ostadig, ombytlig.
hans (Luthers) mootsträffwighe och
wäder-haniske hiärne. Ernhoffer 94 a.
Väderhatt, m. the hyklare och
wäder-hattar, som aff werldennes fruchtan, ogunst
och förfölielse Euangelij sanning icke wilia
bekenna. P. Erici 2:140 b.
Väderhöns, n. Skrymtare och
Wäder-höns, the som Stella sigh alt effter tijdhen,
och wenda sin kåpa effter hwart wädher som
blåås. A Simonis B 6 b.
Väderil, n. De fara som ett väder-ijl.
S. .E. Brenner Dikt. 1:238.
Väderiling, m. Stormil, starck, mörck
och förferligh wäderijling. L. Petri 1 Post.
försp. 4. The skola warda . . . såsom boss,
thet wädherijlingen bortförer. Jobs bok 21:18.
Väderlekan, n. Väderleka (Jfr Dalin
Ordb.). låta ögonen löpa i kring uti
rummet, som ett vährlekan. Complim. bok 5.
Väderljus, n. 1. Lyktgubbe, irrbloss.
menniskiors förnufft och wijsheet är een
mörk lychta, och bedrägeligit, wilsamt
wä-derliws. P. Erici 1:111 a. — 2. Lysved?
När man klemmar itt väderlius vidh en
vägg, oansedt thet väggen intet uptänder, så
solkar thet lijkväl och gör henne svart.
Schroderus Albert. 4:239.
Vädermakerska, f. Trollpacka. [Mnt.
wedermakersche, "mulier tempestates
exci-tans incantationibus".] han (djefvulen)
såsom en stöld (stolt) ande och stoor furste
skulle thet icke sköta, at han ena gambla
wädermakersko tienar. P. Erici 5:121 a.
Väderrö, f. Rör (telning) som böjer sig
för vädret (vinden), the siälegömare, som
. . . Gudz ähro och folksens saligheet icke
sättia öffuer sina ähro och skam, nytto och
skadha, the samme äro een wädherröö ...
äro leene och förhårde, effter som wädret
blås. P. Erici 4:22 a.
Väderrör, n. Luftrör, lungans
bron-chier och väderröhr. Lindestolpe Matk. 34.
Vädersignerska, f. Väderspåqvinna.
Su-perstitio then gambla vsla wädersignerskan.
Balck Krist. ridd. B4a.
Väderstreck, n. Hugg i vädret, [af T.
streich.] huilke (fäktare) sina fiender skona
eller fehla, och förgeffues göra sijn
wädher-streck, the warda på sidstonne sielffue medh
skam slagne. P. Erici 4: 81 a.
Vädertupp, m. Väderhane. Du
verldens vädertupp,... far, lycka! far man hän!
S. Triewald 3.
Vädervändig, adj. Ostadig, ombytlig.
[T. wetterwendig.] en vädervändig... fiende,
som nu fächtar emot then ene, och sedan
emot then andra. Sylvius Curt. 413.
Väderådra, f. Pulsåder. [T. luftader.]
Arteria, pulszådhra, wädher ådra. Var.
rer. voc. A 8 a.
Vädja, intr. och tr. 1. Hålla vad. [Fsv.
väpia, Isl. vedja.] och vill jag derom vädia
medh mitt hufvud. Peringskiöld Vilk.
251. — 2. Hänskjuta. Daniel wille wädhia
sina saak ifrå laghen til Euangelium. Uti.
på Dan. 400. Lutherus vadde til itt fritt
Concilium. P. Brask Puf. 311. — Vädjas,
Vädas, dep. Hälla vad. Wädhias, certare
cum aliquo, concertare, contendere, certamen
inire. Helsingius. Jagh wädies, att ingen
... ährligh Borgare giffwer edher sin dotter.
Ernhoffer 108 a. Jag vill vädias, at . . .
Dalin Arg. 2, n. 47. jag helt säkert kan
med hvem det vore vädas, At ingen
kunnat mer åt Jesu sällskap glädas.
Kolmodin Qv. sp. 2:304. Jag väds, at I måst jaka
Til alt hvad hon vil ha’. Palmfelt Qv.
skol. 10. det törs jag väds uppå. S.
Triewald 96. en köpman i Venedigh vaddes
medh andre köpmän om 4000 gyldén, at
hans hustro gick haffuande medh en son.
Schroderus Men. speg. G 8 b. iagh
haffuer icke vadt, thet iagh ville öffuervinna itt
beläte aff steen, uthan en man aff kött.
Albert. 4:188. hon (Cleopatra) och en gång
väddes medh sin herre, thet hon allena ville
i en måltidh förtära halff tridhie tunna gull.
A. Laurentii Verld. speg. 24. de väddes
om, hvilken bättre häst skulle hafva.
Rudbeck Atl. 1:746. Men får iag dhem än een
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
