Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - Älta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Älta
— 1019 —
Ändamåls
1785, som likväl på det tredje stället
oriktigt ändrat ältaste till äldste.)
Älta, tr. [Fsv. =, Isl. elta.] 1. Drifva,
jaga. the klage ... atj älthä thorn i frå theris
rätt. Gust. 1 reg. 6:233. han älte sina fiendar.
L. Petri Sir. bok 46:6. älter den orolige
kärleken heerden. U. Hjärne Vitt. 33. laga
at du mer älter honom (fordringsegaren) at
afhämta sin betalning, än han skall nödgas
fordra tig. Hermelin E7a. han af fagra
och smickrande ord lät sig ifrån sin rätt
ältas och dragas. Spegel Kyrkhist. 2:108.
de ha förmärkt en bergsman flitigt älta
(bedrifva) Sitt bruk och dag från dag så mycken
koppar smälta. Geisler 370. Vi gå ... at
giöma oss i vår tysthet och der älta de
ämnen, til hvilka den eviga försynen oss kallat
(neml. prestsysslorna). Mörk Ad. 2:400. —
2. Knåda, barnen sig en båll af snö med
händren älta. Kolmodin Qv. sp. 2: 324. —
3. Kärna, när man miölk eltar, gör man
smör ther vth. Sal. ord. 1536 30:33.
Ältan, f. Förföljelse, efterjagande. [Isl.
elta.] undlöpa dödsens ... väldiga ältan och
åttlopp. U. Hjärne Vitt. 80.
Ämna, tr. 1. Tillämna. the skulle göra
anfall på them som them ondt empnadhe.
Esther 9: 2. Gudh haffuer vthgiffuit oss
Apostlar för the alraringasta, såsom the ther
dödhenom äro empnadhe. 1 Cor. 4: 9. —
2. Lämpa, afpassa. Haffuer någhon
pro-pheciam så skall hon empnas effter troon.
NT 1526 Rom. 12:6. så är ock... thet rett,
at straffet aldeles empnas effter broten. L.
Petri Mandr. E8b. skola the så lagha och
empna thenna plichtenna (kyrkoplikten), at
hon går twert emoot syndenne som bedriffuen
är, och förtrycker henne. Kyrkord. 81 b.
Ämnan, f. Tillgång, i haffue god
emp-nan på värior, spetzsser och rör. Gust. 1
reg. 10:86.
Ämne, n. 1. Tillämning. thet giftermålet
som tilförene var i empne medh kon.
Waldemars dotter och kon. Håkan. L. Petri
Kr. 98. — 2. Förebud, tillbud, efter ondt
ämne miste de Svenske icke öfver
tryhun-drade man. Tegel Er. 14 hist. ill. vara
omhugse och beredd ... i tijd at kunna alla
elaka ämbnen hindra och dempa.
Stjernman Riksd. 3:1980 (1683). — 3. Råd och
lägenhet, tillgång. [Fsv. =] Tha hadhe wij
paa folk godh æmpne. Gust. 1 reg. 1:168.
the icke wilia hielpa the fattigha, när the
haffua godh empne ther til. L. Petri 2
Post. 197 a. Gudh giffuer mongom sijn empne,
så at han ther medh sigh sielff, hustru och
barn ganska wäl nära måtte. Dryck. D8a.
gör tigh sielffuotn gott, effter som tijn empne
tilsäya. Sir. bok 14:11. bruka åker och äng
... att the (bönderna) kunde haffua ämpne
göra öffuerhetene skatt oc vtskylder. Svart
Kr. 56. man haffuer hafft godh rådh och
ämpne på harnesk och wärier. HSH 27:105
(1565). hvar och en effter sitt ämne gör
försträckning til företaget. Schroderus Uss.
G 3 a. ägaren blef skattlagd efter sitt ämne,
det är, efter sitt åboende hemmans storlek
och beskaffenhet. Botin Hem. 1:18. ther
konung Philippus hadhe hafft något mehre
ämne (återstod) aff daghen, hadhe han och
uthan tvifvel kunnat drifva the Athamaner
aff läghret: Men daghen var förlijdin.
Schroderus Liv. 419.
Ämnelig, adj. Anständig, tillräcklig.
[Isl. efniligr.] dugliga personer the ther i
kyrckione fliteliga arbetade till Gudz ähros
förfordring mötte haffua theres goda
empne-liga vnderhold. Svart Kr. 104.
Ämnesträ, n. [Isl. efnitré.] en som göra
wil någrahanda ankost, hugger sigh itt
emp-nesträ, barkar thet reent, och tälier
slögde-liga. L. Petri Sal. vish. 13:11.
Ån, adv. Dertill, till på köpet. Ther
vanckede huggh, och än full tätt. Hund
Er. 14 kr. v. 2C0.
Än, kohj. Om. [Fsv. =] hwadh wilen
j wilkora än thet kan bewijsas? Svart
Kr. 151.
Ända, tr. talet (samtalet) wardt endat.
1 Mos. 17:22. the föllo alle genom swerdz
ägg til thess the woro endadhe(/a//«e till
sista man). Jos. 8:24. förr än Konungen
medh sinom häär in j Judeam kome, och
stadhen intoghe, wille han dragha emoot
honom, och medh Gudz hielp enda sakena.
2 Macc. 13:13. Och ååt intet j the daghar,
Vthan tå the endadhe woro (gått till ända),
sedhan hungradhe honom. Luc. 4:2.
tridie daghen warder thet endat medh migh.
13: 32.
Ändalykt, f. j haffuen... til endalycht
ewinnerlighit lijff. Rom. 6:22. Mongom
be-haghar en wägh wel, men på endalychtenne
leedher han honom til dödhen. Ord. 14:12.
Ändalångs, Ändalångt, adv. the foro
allestedhes i landet twärt och ändalongs. O.
Petri Kr. 149. gå skogarne öffuer twerdt
och endelongz. Svart Kr. 113. dragh
genom landet, twärs och endalångs. 1 Mos.
13:17. Dans... i ring och ändelångs.
Eurelius Vitt. 30. een trång seng medh itt
stackot tecken (täcke), som icke läter sigh
tänia twert eller endelångt. P. Erici 1:220 b.
Ändamål, n. Slut. them skyndar ödet
hastigt til ändamålet af sitt lefverne.
Pe-ringskiöld Jord. 92. iag... i början af
mitt lopp til ändamåhlet nått. Lagerlöf 63.
Ändamåls, adv. Ändtligen. [Fsv. [-ändamals.]-] {+än-
damals.]+} huar the endemåls wele falla
honum vtöffuer medh noghon hetzkheet,
och thet icke kan bettre warda, wilie wij
atj lysze konungxfredh them emellan. Gust.
1 reg. 7:265.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
