Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom Judeens öken till Jeriko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGOÅTTONDE KAPITLET.
GENOM JUDEENS ÖKEN TILL JERIKO.
Betania och Betfage. — Mötesstenen. — Apostlakällan. —
Judeens öken. — Mose grav. — Den barmhärtige samaritens
härbärge. — Bäcken Kerit. — Frestelsebärget. — Jeriko. —
Jerikorosen.
»I dag skola herrarne få se på backar, men så ha vi
också en god backtagare», säger pastor Linder till
biskopen och oss med en gest mot vår bilförare, som
befinnes vara samme man, som körde oss till Betlehem och
som, efter vad vi nu få veta, heter Anton, vilket här
uttalas med tonvikt på sista stavelsen. Varken Anton
eller vi äro säkra på, om pastorns beröm gäller honom
eller bilen, men det tyckes i alla händelser vara Anton
likgiltigt, ty han grinar belåtet i det han öppnar
bildörrarna för oss.
Under resan kommo vi underfund med, att Anton inte
blott är god backtagare utan också glansfull
utförsbacke-körare. Hans specialitet är att köra fort. Anton är
arab, fastän han är klädd som en europé — det beror
väl på yrket, gissar jag. Och eftersom det i
Judeens öken inte finns några föreskrifter om farten, än
mindre några kitsliga poliser, så släppte han sig och bilen
lös på ett sätt, som skulle kommit en full
stoekholms-gulasch med egen bil att bli grön av avund. Det gick så,
att det både bokstavligt och bildlikt talat rök om oss.
»Vi fara runt skränten av Oljobärget», fortsätter
pastorn. »Inpräglen nu riktigt dessa livfulla tavlor, så
blir deras motsättning, öknen, så mycket
verkningsfullare».
Vi stiga uppåt medan pastor Linder — en makalös
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
