Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. Han satt på andra sidan bordet, tunn och
blek, med ombundet huvud. Han rörde sig inte, men
hans ögon, som lyste i skenet från lampan, var fästade
på mig med en ihållande, undrande blick.
— Alldeles som min stackars far, sade jag. Han
hade fallandesjuka. Ett slags svindel. Läkarna visste
varken ut eller in. De kunde aldrig komma underfund
med vad som fattades honom.
— Är han död? frågade kvinnan milt, i det hon
ställde en tallrik framför mig med fem, sex löskokta
ägg.
— Död! sade jag och svalde på nytt. För två
veckor sen. Jag var hos honom, då det hände. Vi var
på väg över gatan. Han föll plötsligt omkull. Han
kom aldrig till medvetande igen. De bar in honom
på ett apotek, och där dog han.
Och så började jag utbreda mig över min fars
sorgliga historia — hur han och jag, efter min mors död,
hade lämnat jordbruket och flyttat in till San
Francisco, där hans pension (han var gammal soldat)
och den smula pengar han i övrigt ägde inte kunde
räcka till, och hur han försökt sig som kolportör. Jag
berättade också om mina egna sorgliga upplevelser
under de få dagarna efter hans död, som jag hade
tillbringat ensam och övergiven på San Franciscos
gator. Medan den godhjärtade kvinnan stekte fläsk och
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
