Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Växande bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi drack som svampar. Han måste göra hela fyra
turer för mig ensam, och de andra var lika ödslande
med de våta varorna. Sluttningen var mycket brant,
och emellanåt snubblade negern när han gått
halvvägs upp, spillde ut vattnet och var tvungen att gå
tillbaka och hämta mer. Men han blev inte förargad.
Han skrattade lika hjärtligt som någon av oss — det
var därför han snubblade så ofta. Och han försäkrade
oss ständigt, vilken ohygglig mängd vatten han skulle
dricka, när en av oss förlorade.
När vår törst var släckt, började vi ett nytt parti.
Negern förlorade igen, och åter drack vi så mycket
vi orkade. Ett tredje och fjärde spel slutade på samma
sätt, och varje gång var den tjocke negern nära att
dö av skratt vid tanken på det öde, som tillfället
fortfarande lät komma honom till del. Och vi var också
nära att dö av skratt. Vi skrattade som obekymrade
barn eller gudar, där vi låg vid randen av sluttningen.
Jag vet, att jag skrattade, tills jag hade en känsla av
att mitt huvud höll på att spricka, och jag drack av
mjölkburken, tills jag var så full med vatten som en
båt, som sprungit läck. Vi diskuterade på allvar
frågan, huruvida vi lyckligt skulle kunna äntra tåget,
när det körde uppför stigningen, sedan så mycket
vatten hade ökat vår kroppstyngd. Denna synpunkt
höll på att göra alldeles kål på negern. Han måste
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
