Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Växande bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten, mer vatten och ständigt mer vatten.
Oupphörligt måste den melankoliske landstrykaren klättra
upp och ned för den branta sluttningen, och
oupphörligt begärde negern mera. Han drack mer vatten än
alla vi andra tillsamman. Skymningen avlöstes av
den mörka natten. Stjärnorna kom fram, och han
fortsatte att dricka. Ja, om visslan på godståget inte
hade hörts, så tror jag, att han hade suttit där ännu och
fyllt sig med vatten av skadeglädje, medan den
melankoliske landstrykaren arbetade sig upp- och nedför
sluttningen.
Men visslan ljöd, och jag var färdig med det bladet
i livets bok. Vi sprang upp och ställde oss i en rad
längs spåret. Där kom tåget väsande och pustande
„ uppför stigningen, medan lyktorna gjorde natten till
dag och fick våra gestalter att teckna sig som mörka
silhuetter mot branten. Lokomotivet passerade förbi
oss, och vi sprang alla i samma riktning som tåget
för att komma med. Några äntrade upp på
fotstegen längs sidorna av tåget, andra öppnade
sidodörrarna till tomma godsfinkor och klättrade in. Jag
kom upp i en öppen vagn med blandat gods och
fann en lugn, bekväm vrå. Jag låg på rygg med
en tidning under huvudet i stället för huvudkudde.
Över mig blinkade stjärnorna likt härskaror, som
svängde fram och tillbaka, när tåget tog kurvorna, och
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
