Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i min båt, och de utgjorde blomman av kompani L.
Alla duktiga karlar. Jag var av två skäl med bland
dem. För det första därför att jag var en så rask karl
som någon landstrykare någonsin varit, och för det
andra var jag "Jack Sjöman". Jag visste besked om
båtar och segling. Vi tio glömde de andra fyrtio, som
hade tillhört samma kompani, och då vi hade gått miste
om ett mål, glömde vi genast intendenturen. Vi var
oberoende människor. Vi seglade nedåt floden för
egen räkning, skaffade oss vår egen mat, stack förbi
var enda båt i hela flottiljen, och — ja, det smärtar
mig att erkänna det — lade under tiden beslag på de
förråd, som bönderna hade samlat ihop åt hela
armén.
Under hela den trehundra miles långa färden var
vi ständigt en halv till en hel dag före den övriga
hären. Vi hade fått tag på ett par amerikanska
flaggor, och när vi närmade oss en liten stad eller såg en
flock bönder samlade på stranden, hissade vi våra
flaggor, sade att vi var "förtruppen" och begärde att få
veta, vilka livsmedel som hade samlats ihop till hären.
Vi representerade naturligtvis hären, och förråden
överlämnades till oss. Vi tog aldrig mer än vi kunde
föra med oss. Däremot tog vi det bästa av vad som
fanns. Om där till exempel var en människovänlig
bonde, som hade skänkt tobak till ett värde av flera
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
