Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underbara dryck kallade vi, så vitt jag kommer ihåg,
"ljus Vienna".
Med oss i förväg, som skummade grädden, och
med intendenturen långt akterut, svalt huvudhären, som
befann sig mellan dessa två ytterpunkter. Det var
svårt för dem — det erkänner jag så gärna, men vi
tio var individualister. Vi var både energiska och
företagsamma, och vi närde en glödande förvissning om
att provianten var för dem som kom först, och "ljus
Vienna" för de starkaste. En gång måste hären klara
sig två hela dagar utan mat, och så kom den till en
liten by med trehundra invånare, vars namn jag inte
erinrar mig, fastän jag har en aning om, att det var
Red Rock. Denna by hade, liksom alla andra ställen
armén passerat, utnämnt en slags välfärdskommitté.
Under den beräkningen, att det går fem individer på
varje familj, bestod befolkningen i Red Rock av bortåt
sextio familjer. Denna välfärdskommitté blev alldeles
stel av skräck, då tvåtusen hungriga landstrykare bröt
in över dem och förtöjde sina båtar i två och tre rader
längs stranden. General Kelly var en rättvis man. Det
var inte hans mening att bereda byn besvärligheter.
Han väntade inte att dessa sextio familjer skulle kunna
leverera tvåtusen måltider. Och dessutom hade ju
armén kontanta pengar.
Men välfärdskommittén tappade alldeles huvudet.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
