Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom synhåll och in i den gästfria bygden, som fyller
vår privata intendentur med det % bästa av de förråd,
som här är samlade. Och åter dricker vi "ljus Vienna"
och säger till oss själva, att provianten är för dem som
är först på platsen.
Stackars general Kelly! Han fann på ett nytt trick.
Hela flottan satte sig i rörelse innan vi fick starta.
Kompani M vid andra divisionen hade att starta i
överensstämmelse med sin plats i hären, vilket vill
säga sist. Men det tog oss blott en dag att göra den
listigt uttänkta planen om intet. Där låg en sträcka
av tjugofem miles "dåligt" vatten mellan oss och nästa
segelbara stycke — idel små fall och forsar, grunda
ställen, rev och klippblock. Det var detta ställe, som
hade fått de äldsta invånarna i Des Moines att skaka
på huvudet. Nära tvåhundra båtar kom in på den
sträckan före oss, och de klumpade ihop sig på ett
högst märkvärdigt sätt. Vi gick fram mellan den
stoppade flottan som odört genom eld. Man kunde inte
kringgå klippblocken, reven och de uppstående
trädstammarna utan att komma in på stranden. Vi
kringgick dem inte. Vi gick över dem, en, två, en, två,
främsta båten, bakersta båt, främsta båt, bakersta båt,
alle man fram och tillbaka igen. Den natten var vi
ensamma i lägret, och vi låg och latade oss hela
nästa dag, medan armén lappade och reparerade sina
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
