Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOK-HANS.
Hä, hä, att en liten prick skall vara så stark, (Tar
esset från leken). Hä, hä, den är ju som en liten kula.
(Kastar tillbaka kortet).
GUSTAFSON.
Ser du Hans, det som ser minst och obetydligast
ut är ofta när det gäller, starkast. Konsten är att förstå
samla sin styrka mot en viss punkt.
TOK-HANS.
Presis som med kulan – mot ett visst mål ...
så ... Hä, hä.
LANS.
Du är inte så tokig, Hans.
TOK-HANS.
Dom säger så – hä, hä. (Kortspelet fortsattes, skratt
höres ibland).
(Länsman kommer gående, i sällskap med bokhållaren, de stanna.)
BOKHÅLLAREN.
Det är ett riktigt nöje att se hur lugnt och fred-
ligt allt går till nu, se’n vi fingo bukt på de fördömda
föreningarne. Att leka med Bomans flickor förstör
inte arbetarne och uppviglar dem inte heller, som de
fördömda föreningarne gjorde.
LÄNSMAN.
Ja, det är lugnt, men så tog jag ej heller i dem
med sammetshandskar, när jag hade hand om dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
