- Project Runeberg -  Pariserlif på 80-talet. Nya skizzer från det moderna Frankrike /
83

(1885) Author: Richard Kaufmann - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Par is er middagar. 83

på sina domäner; de höra alltför tätt tillsammans för att kunna
vara skilda länge.

Förvisningen är icke en gång ett försvinnande. Landsflyktig
från salongen spökar den förvisade ännu i matsalen.

Konsten att arrangera ett middagsbord har parisaren alltid
förstått som ingen annan, och huru mycket än sällskapslifvet kan
vara på dekadans hos honom på andra punkter, i denna konst är
han ännu mästare. Att spisa middag är för honom mer än en
vanlig fysisk lifsfunktion, det är icke långt ifrån att vara en kult.
Sin diner utsätter han först sent, när han har slutat med sin
aftärs-dag, och han tillåter då under ingen förevändning att den stores.
»Monsieur dine» betyder, att monsieur har dragit sig tillbaka till
sitt privatlifs allra heligaste, och på hans andakt der får ingenting
afprutas. Allt hvad som öfverhufvud händer på hela jordklotet,
kommer honom icke vid, så länge han sitter vid bordet, intet
intresse är så stort, ingen möjlig fördel så frestande, att den kan
distrahera honom under denna lugna och lyckliga stund. Först då
han här slutat sin dessert, tillhör han åter verlden.

Till middag bjuder han derför heller aldrig andra än sina
verkligt intima vänner. Känner han sig hågad för att visa någon,
som *fem vara honom till nytta, en uppmärksamhet utöfver
soirée-invitationen, eller anser han sig ha en oundgänglig artighetspligt
mot främmande, heter det alltid: »Kom och ät frukost hos mig».
Frukosten klockan tolf ser ut som middagen klockan half åtta,
endast soppan fattas. Men soppan är symbolisk. Till frukost kunde
man bjuda sin skräddare, om så vore,, då man ville ha uppskof med
sin räkning; den har inga följder i släptåg. Vard och gäst äro
bägge på det klara med, att förhållandet alltid fortfar att vara
affärsmässigt. En affärsmiddag deremot ligger helt och hållet utom
parisarens begrepp; han skulle betrakta den som ett vanhelgande
af sina husgudar. När soppan kommer på bordet, är han bland
idel vänner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pariser/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free