Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Barnen och deras uppfostran.
flytta till Paris, emedan han till slut kände sig för starkt generad
af barnets svartsjuka.
René har alltså tagit afsked af hemmet, och af sin
correspondent introduceras han i skolan. Från skräddaresalen expedieras
han direkt till lokalen, der lexorna läras och stilöfningarna skrifvas
under uppsigt af pionen. Medan hela klassen fnissar åt den
grundkomiska figur han gör i uniformen, håller pionen som en annan
inqvisitor förhör öfver hvad han heter, hur gammal han är, m. m.r
och omedelbart derefter placeras han framför sin pulpet. I den
finnes hvad han behöfver för arbetet, lyder beskedet. Hans
sidokamrat kan meddela honom hvad man har i lexa till följande dagr
och sedan ingen lätja, eller Gud nåde honom. Det är skolans
väl-komsthelsning. René fryser och är beklämd om hjertat och tänker
på dem der hemma. Den ena tåren efter den andra trillar ner i
hans skrifbok. Stilen är oklanderlig, heter det, då han aflemnar
den, men vi undanbe oss att för framtiden se sådant der lip. Man
förhör honom lexorna. Äfven dem har han lärt sig, men den
stackars gossen har ännu sin landsortsbrytning. »Sätt dig!» ropar
man till honom, »och laga att du lär dig tala som annat folk.»
Redan under denna första timme är tonen anslagen för alla de
många år, som skola följa. Det är en oafbruten rad af
piontrakasserier, känsla hos gossen att vara förorättad, som han först
sväljer, sedan låter bryta ut i öppen uppstudsighet, en oändlig lista
af små synder och allt tyngre straff. René är en begåfvad gosse >
då han blir äldre, tar han praemie efter prsemie. Endast
matematiken ville icke in i hans hufvud, och olyckligtvis var just den
materna-tiske läraren en af dessa ständigt missnöjda, nyckfulla gossbödlar,
som vi allesamman känna från vår skoltid, utan någon annan
uppfattning af sin uppgift än att vara tortyr maskin. Så snart han
inträdde i klassen, bemäktigade sig en tyst, isande förfäran eleverna.
Han tålde ej den minsta rörelse, den lättaste distraktion, det
obetydligaste dröjsmål med svaren. Han straffade ögonblickligen och med
känslan och öfvertygelsen hos en man, som tror på straffets absoluta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
