Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris utanför Paris. 295
Man kan ta det eller låta bli, förklarar värden öfvermodigt, han är
icke förlägen, det är af idel välvilja han hyser en. I Havre begäres
under säsongens bästa tid i en simpel skepparekrog tio francs för
ett rum med ett fönster åt hafvet, hvilket vill säga minst tolf med
ljus, betjening och andra småposter. Det är nämligen Normandies
vanliga knep : bakom de begärda prisen gömma sig en mängd
bagateller, som räknas särskildt. Inackordering erbjudes ännu för
tio francs, men det är endast nominelt; med morgonchokoladen,
vinet och annat, som ej är inberäknadt, springer summan hastigt
upp till dubbla siffran. Det gamla franska bruket att betrakta
vinets egenskap af gratistillbehör som en sjelffallen sak, försvinner
mer och mer. I Paris har man, så när som på några rent engelska
hotell och pensioner, ej vågat bryta dermed, men på turistrouterna
existerar det så godt som icke längre. Normandiets badgäster måste
dyrt betala hvarje droppe vin de dricka. Fransmännen protestera
så godt de kunna, men engelsmännen dricka ej vin till maten och
ha således intet obehag deraf. Och det är de, som föreskrifva
lagarna i detta som i så många andra afseenden. Det är icke
allenast klädedrägten i Frankrike som de ha gjort sig underdånig;
öfverallt, der turistströmmen har lemnat dem efter sig, breder deras
tyranni allt mer och mer sitt ok öfver hela lefnadssättet och gör
det lika dyrt och dumt, som det är förträffligt i de små
undangömda vrår, dit de icke ha trängt och der gammalt franskt skick
ännu har hållit sig qvar.
Sådana alldeles obesmittade vrår existera ej längre i Normandie.
Men då småningom hvarje liten bugt på Normandiekusten göres
till badort, är det, om man söker noga, möjligt att träffa på en
nyligen upptäckt sådan, hvars renommée ännu är i görningen, der
det moderna feberlifvet följaktligen ännu endast är i sin början och
priserna således någorlunda drägliga. Man kan då ha det bra der
ute. Den normandiska befolkningen är en älskvärd och dugtig ras,
uppfostrad af hafvet och dess faror, allvarlig, men med suhda tankar,
med godt humör och hjertat på rätta stället. Och landet, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
