Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på svältkur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Jo, just på den höga åstranden låg en stuga,
oeh i den bodde Skomakar-Pelle eller »Fnysen»,
som han allmänt kallades ute i bygden. Han var
väl en sjuttio år och enögd var han med, och elaka
tungor sade, att det hade käringen hans gjort med
en syl, då de vid ett tillfälle råkat i gräl; och
grälat hade de gjort litet emellan under sitt fyrtio-
åriga äktenskap.
Nåväl, Fnysen kanske hade en gammal eka,
efter som han bodde vid vatten, och Åke steg in i
stugan.
Ofver ån? Åjo, det kunde väl gå för sig!
Och så stultade den lille enögde skomakaren
efter en gammal rostig nyckel, båtnyckeln, fick ute
på backen fatt i en barbent tös, och med henne
som ledsagerska marscherade nu Åke utför åbrädden.
Ändtligen började det dagas för honom.
Flickan stannade naturligtvis vid den uslaste
ekan som fanns därnere, och som till på köpet var
nära half med vatten, smutsigt och illaluktande i
sommarvärmen.
»Hur i Herrans namn ska vi komma öfver med
den där eländiga pråmen?» frågade Åke med rätta.
»Om vi gå och dränka oss då!»
»Nej vars», tröstade tärnan med ett ögonkast
utefter den blanka vattenytan, »det är så lågt vatten
nu så!»
Och så vadade hon ut i det ljumma, grumliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
