Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
klockor dånade så att ljudet hördes öfver halfva
socknen.
Vid kyrkstallen stannade de, Lasse spände ifrån
och såg om springaren, och Åke begaf sig sakta i
förväg. Ifrån sitt lilla syrenomskuggade hns nära
ån kom gamla kaptenskan von Raak sakta gående
med sitt spetsprydda parasoll uppspändt för solen.
Åke kände henne sedan sin barndom, kallade henne
för moster och hade för några år sedan råkat henne
vid en badort. Han stannade nu för att hälsa på
den vänliga frun.
»Nej men se Åkel» utbrast hon och spände ner
sitt parasoll, och solen lyste på de hvita kanonloekarne
och gnistrade emot de svarta paljetterna på hennes
bredskyggiga hatt. » Så roligt att se dig ! Jag hörde
just att du var här. Nå, snälla du, hur är det med
dig? Bra, kan jag tycka. Du kommer väl hem till
mig en dag så att vi få språka litet? Och så ska
du se på min trädgård, som står i sitt grannaste
flor».
Hela hennes gamla vänliga ansikte lyste upp.
Åke hälsade. Han hade mostern i kärt minne.
» Ett välsignadt sommarväder», fortfor hon. »Jaså,
du tänker dig till kyrkan. Ja, det blir visst mycket
folk i dag, prosten ska predika och det har han
inte gjort på länge. Han har varit sjuk, ser du,
litet krasslig bara».
»Moster ser riktigt rask ut», tyckte Åke, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
