Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
i salmboken och var ofta tårögd. Och sin vek-
hjärtade man, som grät och snusade om hvartannat,
bad hon gång på gång om förlåtelse för sitt hårda
och ettriga humör och för alla sorgfulla stunder hon
beredt honom. Ack ja, det är inte så godt, när
man skall göra sig i ordning till den sista, långa
färden! Då blir mycket stort, som förr var litet,
och tvärtom, och då ser man saker och ting i ett
helt annat ljus än förr, och det hårdaste hjärta
veknar.
Det var långt till prästen, men bud gick dit
ändå efter sakramentet åt gumman, och under tiden
skickades efter skolmästarn. Och han kom med tröst,
och hugsvalelse till den stackars kämpande männi-
skan, ty han hade en alldeles obegriplig förmåga
att tala det som ljuft var och en lefvande, orubblig
tro på Guds nåd och bistånd i alian aufäktelse.
Och han själf, den sjuka och hennes tårögde man
voro alla djupt rörda; och sedan prästen kommit
och hon med sammanknäppta händer anammat de
heliga nådemedlen och suckat sin trosbekännelse
och Fader vår, dog hon snart därefter lugnt och
fridfullt.
Så var Fnysen ensam!
Han både grät och skrattade, då han kort där-
efter talade om sin bortgångne Greta och tänkte
på sin återvunna frihet, som numera betydde föga
för honom, gammal och enögd som han var blifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
