Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill
nu slängde Fnysen sina skommardon i väggen eller
stufvade undan dem längst bort på vinden i ett
hörn och låtsade som om han aldrig i all sin tid
setat vid skodisk och pliggat ett par skor eller
tvinnat en ordentlig becktråd.
Kort därefter lämnade vi orten och bosatte oss
längre söderut. Och aldrig kan jag väl förgäta den
redlige f. d. skommarns tårfyllda öga, då han bjöd
oss sitt farväl och för sanning bekände, att han
aldrig trifvits så bra någonstans som just i skol-
huset. Vänliga och glada hade alla där varit mot
honom förjämnan, och far och mor och de glada
pojkarne — som under årens lopp ökats till fem
— kunde han aldrig förgäta, betygade han ur sitt
fulla hjärta. Och så bjöd han på en afskedspris
ur sin blanknötta masurdosa, tog sig själf ett par
och torkade de våta, pillriga ögonen med sin grofva
näsduk.
Kedlige Fnysen!
® $
Många år voro gångna, då jag såg honom åter,
en tjugo år tänker jag eller så omkring. Minnet af
honom hade bleknat bort bland så många andra,
men då jag en sommar gästade nejden och en vacker
eftermiddag stod utanför hans rödfärgade stuga på
den gröna åbrädden, då steg han åter fram för mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
