Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastor Velin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Han ville inte väcka anstöt!
En vacker dag var han försvunnen. Man drog
ett lättnadens andedrag och trodde att någon barm-
härtig människa tagit honom om händer. Men
bäst det var dök han upp igen, fick en matbit här,
en sup där, och talade om att han hälsat på sin
gamle far, som ännu lefde.
»Men det var dumt gjordt!» tilläde han med
ett ögonblicks ånger. »Farsgubben var just inte
vidare glad att se mig! Det borde jag ha tänkt
på förut. Men jag fick mig en rock ändå, se här!
En fin rock, den har far haft!»
Det var klart att en slik människa skulle ha
många bekanta i stiftet och bland dess präster. Han
skydde heller inte att gästa dem och — bedröfva
dem, ty glädje kunde hans besök näppeligen till-
skynda någon. Han fick dock hvad han behöfde för
sitt lekamliga uppehälle af både kläder och föda, och
uppträdde ibland ganska gentilt klädd. Men ack,
det räckte inte länge! Och ur socken och i soc-
ken gick han stiftet rundt, men mest höll han väl
ändå till i sin gamla.
En dag kom han in i en bondgård, där drän-
gens handklaver låg framme. Utan vidare krus tog
han instrumentet, slog sig ner på en stol och började
spela på sitt öfverlägsna sätt. Då han skulle gå tog
han spelet under armen, likasom ämnade han taga
det med sig.
Pastorns Ake. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
