Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Häkken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bearbetade han dem nu med sitt slagträ så, att ingen blef
vid lif.
Efter denna bedrift växte hans mod, och så beslöt han
gå bort till Midskogen och uppsöka Vedalainen, hvilken hade
rykte om sig att vara mycket rik. Häkken afundades honom
och tänkte skatta honom på hans ägodelar. Till Midskogen
var dock från Häkfall ett godt stycke väg; det kunde Häkken
ej hinna på en dag. Han tog därför in i Bjurberg och fann
där flera karlar församlade. Af dem kände han ingen, men
förtrodde sig till den han ansåg vara husbonden i huset.
»Jag är på väg till Midskogen, där jag tänker hälsa på
Vedalainen,» sade han.
»Känner du honom?» sade denne.
»Nej, men jag har hört, att han är mycket rik, och jag
tänker skatta honom. Men dig vill jag intet ondt göra,
efter jag tänker taga kvarter här hos dig.»
»Så,» sade mannen, »efter du intet ondt tänker göra mig,
vill jag bjuda dig på brännvin.[1]»
Icke anande att det var Vedalainen själf han talade
vid, begaf sig Häkken ut ur stugan. Men i gången erhöll
han ett knifstyng, som sprättade upp magen på honom, så
att tarmarna runno ut. Då man sedan sytt ihop det stora
såret sade Häkken: »Jag råkade en tjur från Midskogen,
och han stångade mig. Jag vill aldrig mer gå dit.» En
hel månad blef Häkken liggande i Bjurberg innan han
kunde fortsätta hem.
Man skulle trott, att Häkken efter ett sådant snitt skulle
förlorat något af sin kraft, men sådant blef ej fallet. Då
han kände sig frisk ville han pröfva sin styrka och gick till
det närbelägna rågfallet efter en börda råg; denna tog han
så stor, att den betäckte hela hans kropp, så att blott benen
syntes. Hans son, som varsnade den besynnerliga figuren,
trodde det var ett troll, tog så bössan och sköt fadern i benen.
Detta tyckte Häkken mycket om. »Nu,» sade han, »får
jag lof att göra byxor åt pojken, då han blifvit så duktig.
Det blir nog karl af honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
