- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
52

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Pekkas råd. - 15. Genom finnskogarna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— »Allt är bra för oss, Pekka. Tack vare dig, ha vi allt
hvad vi behöfva, och jakten har varit god och lycklig för
oss. Nila och jag ha varit öster ut en tur och fått tre
björnar och två här hemma vid.»

»Var Vappu länge hos er sedan jag gått? Af Pavo
har jag fått veta, att hon varit här.»

»Nej, blott en dag. Sedan följde hon Antti hemåt. Efter
dig frågade hon, och då vi sade, att du gått bort och icke
sagt oss att du ämnade dig åter snart, svarade hon, att ni
snart skulle träffas.»

»Sade hon ingenting om att du slagit dig ned här och
bytt om namn?»

»Jo, hon tyckte det var bra, och att du handlat klokt.»

»Talade hon om något från sin bygd?» — »Nej, icke
vid mig, men vid Antti talade hon mycket. Numera vore
svenskarna icke så manstarka, ty många hade måst gå med
i kriget och inga komme hem. Af Ljuskabondens söner vore
blott en kvar; men denna vore icke god att tagas med. Han
vore både stark och morsk och hade medhåll både af grannar
och öfverheten. »Du stannar väl hos oss nu en tid,
Pekka?» — »Nej, Matts, jag går nu att träffa våra landsmän
åt söder och väster; sedan slår jag mig ned vid Bogen
en tid. Jag tänker det behöfs att se till hvarjehanda där.»

»Flickan lämnar du väl hos oss?» — »Nej, Matts. Henne
och Pavo tager jag med mig, men de skinn vi ha med oss
hit, dem får du sälja åt oss. Jag kommer, som sagdt är,
åter i vår.»

*


15. Genom finnskogarna.



Då Pavo satt Gretti på kälken sade hon: »Väl vi kommo
ut igen, Pavo! Här är så många människor, så Gretti är
rädd. I skogen är bättre. Vi fara väl nu icke till folk
igen?» — »Jo, Gretti, nu träffa vi folk hvar kväll, tänker
jag, så du får ligga under tak och slipper frysa.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free