Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Vid Kymmens strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så talade Pekka om ofreden på de norra skogarna, om
finnarnas oro och påtänkta sammanslutning för att befria
de af öfverheten fängslade åtta finnarna från Sunne samt
om deras beslut att till våren begifva sig af till konungen
för att få veta, huru han egentligen tänkte om finnarna, och
om det var möjligt, att så stränga lagar vore utfärdade
för dem.
Antti hade nog hört att så var, men i hans omnejd
hade finnarna icke haft ondt af svenskarna. Visst hade
alla torp blifvit skattlagda och fått lägga ut tionde till
prästen, men därom vore intet att säga: sådana utlagor
hade svenskarna med. Finge man hafva det som man nu
hade det, så vore intet skäl att klaga. »Vi skola i alla
fall gå bort till Angsjöfinnen. Han är väl bekant med
Sunnefolket och går till deras kyrka. Af honom få vi nog
höra, om någon fara är å färde.»
»Först till Vappu!» sade Pekka.
»Först hvila för dig och ditt följe, Pekka! Denna
gång måste jag få råda. Julen tillstundar; då gå vi till vår
gamle vän Matts och vidare till kyrkan, där vi helt säkert
påträffa några af vår stam och få tala med dem. Nu bli
vi hemma och sända mina pojkar åt skogen för att skaffa
oss vildt till helgen.»
Pekka var belåten med Anttis förslag, ty det var sannolikt,
att han under julen skulle träffa en hel hop finnar
vid kyrkan, hvarigenom han besparade sig besväret att
uppsöka dem i deras hem.
Två dagar före jul bröto finnarna vid Kymmen upp
för att i godt mak hinna fram till julottan. Man styrde
färden första dagen till Matts i Träskog, där man var
väntad.
Matts hade under årens lopp gått framåt. Han ansågs
och var i själfva verket den styfvaste bonden i byn. Hans
gamla jaktkamraters ankomst gladde honom mycket, och
man började, fira julen i god tid. Man talade om sitt
första möte, om gemensamma jakter, därpå äfven om sin
grufva, sina strider med danskar och norrmän och så
skattade man sig lycklig, att det var fred vid gränsen. Det
var, ty värr, icke så annorstädes, ty Matts hade redan fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
