Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. De tre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lefva soldaters fria lif här liksom på andra sidan hafvet,
kom! Må djäfvulen och de påfviske taga oss, om vi skola
gå och rota i jorden hos bönderna! Nej, annat slag och
friska tag! Kom, pojkar!»
»Nej, vi fara hem till Finland; vi vill intet följe hafva
med dig och dina kamrater.»
»Ja så, gör som ni vill, edra finnkolicher. Jag ger eder
fan. Ni äro dummare än svin.»
Därmed gick sällskapet uppåt gatan.
»Hvad tror ni om Vargen och hans sällskap?» sporde
Piggen sina kamrater.
»Att han jämte de andra stanna i galgen, och där borde
han varit långt före detta,» svarade Munter.
»Ja, nog gör han något bofstreck, det slår ej fel. Väl
vi äro honom kvitt!» tillade Ram.
Följande dag buro våra finnar sina tillhörigheter ombord
på Gefleskutan, och några veckor senare återfinna vi dem
lägrade i en skogsbacke i närheten af staden. De hade icke
velat bo där inne, utan hellre slagit sig ned i skogen under
det de väntade på någon lägenhet att komma öfver till sitt
fosterland.
Det var Ram och Piggen som sutto vid elden och
pratade. »Undrar,» sade den senare, »om Munter fått se någon
finnskuta i dag.»
»Ja, Gud vet; det synes vara ondt om dem i staden denna
årstid. Men kommer ingen snart, få vi väl söka oss arbete,
ty här i skogen är icke mycket att få.»
»Arbete! Det lära vi väl icke få något som förslår, då
så mycket löst folk finnes nu. Då få vi gå åt annat håll.
Men tyst! Där hör jag Munter komma. Han talar med
någon! Det är en af våra landsmän.»
Snart blef Munter synlig, liksom hans följeslagare. De
voro i ett lifligt samspråk. Då de hunnit fram till elden
sade Munter, att något fartyg som gick till Finland hade
han icke påträffat, men väl en finne som bodde långt uppe
i Dalaskogarna och hade det bra. Där vore skogarna fulla
af vildt, sjöar, bäckar och älfvar af fisk. »Om vi skulle göra
en tur däråt? Ty mot hösten, säger folket därnere i hamnen,
finns lägenhet till Finland nästan hvarje dag. Jag är hågad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
